A-kassefrågan är komplex. Tre konfliktpunkter: Takhöjden, obligatoriet och avgiftsdifferentieringen. Foto: Lennart Frykskog

A-kassan: Strid om takhöjden

valfrågan Räkna med hård debatt om a-kassan i valrörelsen. De rödgröna vill höja taket från 680 till 950 kronor. De borgerliga vill behålla en lägre nivå och prioritera sänkta inkomstskatter.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

25 Aug 2010

De borgerliga är ganska nöjda med vad de har åstadkommit med a-kassan under de gångna fyra åren. Det lönar sig betydligt bättre att ha ett arbete än att vara arbetslös i dag. Så var det också tänkt.
Dyrare avgifter till a-kassan och lägre ersättning har bekostat jobbskatteavdraget, som omfattar alla som har ett arbete. En viss uppräkning av taket från nuvarande 680 kronor om dagen kan dock de arbetslösa, vid en borgerlig valvinst, räkna med.

Men om de rödgröna vinner valet blir höjningen betydligt större: 930 kronor nästa år och 950 kronor året därpå. Målet för det rödgröna är att åtta av tio (alla som tjänar mindre än 33 000 kronor i månaden) så småningom ska omfattas av ett försäkringsskydd på 80 procent av inkomsten. För att den visionen ska uppnås skulle det dock krävas att taket höjdes med ytterligare ett par hundralappar om dagen.

Siffror, siffror. Men i grunden är det två idéer om vad som är bra för samhället, och arbetsmarknaden i synnerhet, som står emot varandra. Höger mot vänster. Lägre skatter står mot högre ersättning. Så långt är debatten om a-kassan tydig och enkel att följa.
Vi kan nog också lita på att blocken är inställda på att fullfölja sina respektive vallöften. Men vänder konjunkturen nedåt är risken att a-kassan är bland de första områden där man drar ned på ambitionerna.

Lite knepigare är striden om obligatoriet i a-kassan.
Ytligt sett är frontlinjerna klar. De borgerliga vill ha en obligatorisk a-kassa som omfattar alla, även om en modell som uppfyller alla önskemål ännu saknas. De rödgröna vill att a-kassorna bevaras i facklig regi och att medlemskapet fortfarande ska vara frivilligt.
Bakom fronterna skapar såväl Miljöpartiet som Centerpartiet vissa komplikationer. Båda partierna vill ha en samlad socialförsäkring där såväl a-kassan som sjukförsäkringen ingår.Att döma av uttalanden är FP och C angelägnare än M om att införa obligatoriet. Moderaterna reserverar sig gärna med att man måste komma fram till en hållbar modell, som ännu inte finns på pappret.

Frågan om obligatoriet är I ALLA FALL hetare än någonsin, och förutom att de borgerliga partierna gör det till en valfråga, finns två andra förhållanden som bidrar till det:
• En halv miljon har lämnat a-kassan sedan de borgerliga började stöpa om villkoren 2006. Det betyder att 1,2 miljoner av närmare 4,5 miljoner förvärvsaktiva saknar inkomstförsäkring vid arbetslöshet.
• Fackets administration av a-kassan är ett skäl för medlemskapet. Om facket skulle avskiljas från a-kassan finns stor risk för fortsatta medlemstapp och att den svenska kollektivavtalsmodellen därmed urholkas, enligt vänsterpartierna.
Vid röd-grön valseger är saken klar. Nuvarande regi består. Vid en borgerlig seger kvarstår osäkerheten. Någon färdig modell finns ännu inte. Hur ska ett obligatorium utformas? Vad blir fackets roll?
Det här är frågor som Ulf Kristofferson, M, ska utreda vidare med LO:s näringslivschef Irene Wennemo som huvudsekreterare, i en bred parlamentarisk utredning som nyligen tillsatts. Styrningen lär dock ändras vid ett regeringsskifte.

A-kassan finansieras i dag till en tredjedel av avgifter och till två tredjedelar av skatten. Avgiften är numera differentierad och kopplad till nivån på arbetslösheten i a-kassan, vilket innebär 90 kronor för vissa kassor och 350 kronor i kassorna med flest arbetslösa.
Den modellen försvaras av de borgerliga i dag. De anser att den bidrar till en återhållsam lönebildning.
De rödgröna vill återinför en solidarisk, det vill säga avgiftsmässigt enhetlig, finansiering: 80 kronor i månaden för alla.
Förslaget skulle innebära en stor ekonomisk lättnad för alla låginkomsttagare i LO-förbunden, som i dag har dyra a-kasseavgifter. Det motsvarar mer än väl effekterna av jobbskattavdraget. Det här har blivit en kampanjfråga för LO i valrörelsen.

Brytpunkten för vinst eller förlust går vid en a-kasseavgift på 220 kronor i månaden. Mer välavlönade löntagare, företrädesvis bland TCO- och Saco-medlemmar, har därför – privatekonomiskt sett – mer att vinna på jobbskatteavdraget än att a-kasseavgifterna sänks från en för dem förhållandevis låg nivå.