Jonas Milton vill se ett genombrott för lokal lönebildning 2010. Foto: Lennart Frykskog

Almegas Jonas Milton: Dags för
nollbud och uppmjukad arbetsrätt

avtal 2010 Noll kronor i centrala påslag. Helt lokal lönebildning. Uppluckring av turordningsreglerna. Det står högst på Almegas önskelista inför avtalsrörelsen 2010, enligt VD:n Jonas Milton.

20 Aug 2009

Arbetsgivarna på privat sektor är i år samordnade på ett helt annat sätt än tidigare avtalsrörelser. En enad front med teknik- och tjänsteföretagen i spetsen ställer krav på nollavtal och ändringar i arbetsrätten.

– Jag och våra medlemsföretag har blivit allt mer negativa till generella lönehöjningar, särskilt i de kunskapsintensiva branscherna, säger Jonas Milton, vars Almega företräder företagen i privat tjänstsektor.

Hållningen gentemot potter och garantier är väl känd, men får extra tyngd den här gången genom samordningen och krisstämningarna. Många företag varslar och går med förlust.  Arbetslösheten stiger i höst.

– I våra branscher finns företag som går som tåget och tjänar som satan. Sedan har vi branscher och företag som går dåligt. Det är vårt dilemma: Alla följer samma kollektivavtal fast villkoren ser så olika ut.

– Några har råd att betala löneökningar, andra har inte chans. Jag har aldrig sett så påtagliga skillnader som just detta år, säger Jonas Milton.

Lösningen, hävdar Milton, är att avstå centrala påslag och låta parterna lokalt hitta lösningar. Det skulle innebära lönepåslag för vissa, för andra inget alls, och kanske öppningar för fler lokala ”krisavtal” (med kortare arbetstid och parallella löneavdrag) som vi sett tidigare i år.

Är det realistiskt att facket ska gå med på detta? Efter vissa genombrott på 90-talet har ju inslaget av lokal lönebildning inte alls ökat i de två senaste avtalsrörelserna?

– Lokal lönebildning ska man närma sig tillsammans med de fackliga organisationerna. Annars blir det inte bra. Man ska kvalitetssäkra processen i kollektivavtal och lönesamtal, och jag tror att man ska börja i de kunskapsintensiva branscherna.

För Almega är lokal lönebildning en långsiktig fråga, fortsätter Jonas Milton. Det finns branscher som är arbetardominerade och tariffberoende. Att gå direkt till lokal lönebildning där låter sig inte göras.

– Ett rimligt scenario är att vi nästa år träffar ett antal sifferlösa branschavtal.

De kommande nollbuden bidrar till att bilägga en konflikt inom arbetsgivarvärlden: Striden om industrinormen. Almega har kritiserat industrins löneledande roll. Men med sitt nollbud avvisar arbetsgivarna all normdiskussion över huvud taget.

– Vår utgångspunkt är att det inte finns några pengar alls att sätta normen med. Industrin går ju ruskigt dåligt.

Men någon sluter ett första avtal – och det är väl inte osannolikt att ett löneutrymme pekas ut i detta vare sig det kallas norm eller inte?

– I den mån det ska sättas normer är vi ense i vår värld om att den ska sättas av den konkurrensutsatta sektorn och inte enbart av den konkurrensutsatta industrin. Någon form av norm blir det även den här gången i den mån vi inte lyckas med vårt förstahandsmål med lokal lönebildning.

Frågan om lokal lönebildning är MER än avtalsmateria. Generella påslag plågar företag i kris, men om de enbart är av ondo för samhällsekonomin är mer diskutabelt. De kan också tvinga fram höjd produktivitet, vilket var en ledande tanke bakom de stora centrala avtalen mellan SAF och LO.

Jonas Milton anser att tvingande löneökningar inte fungerar så längre.

– Den modellen fungerade i ett läge utan kapitalrörelser över gränserna och där man kunde ta till devalveringar. Det fanns också en annan rörlighet mellan olika industrisektorer.

– Jag förespråkar i stället att man ska attrahera arbetskraft att gå från olönsamma företag till företag med högre produktivitet och där det lönar sig att utbilda sig. Det skapar ett omvandlingstryck i hela ekonomin.

Arbetsrätten kan bli en stridsfråga i avtalsrörelsen. Planerna på ett nytt huvudavtal sprack i februari till stor del på just den frågan. Nu kan turordningsreglerna dyka upp som ett inslag igen. På Almega får man höra från företagen att det är för svårt att ersätta reglerna med avtalsturlistor.

– Det ser väldigt olika ut i olika branscher. Inom IT-sektorn och konsultbranschen blir problematiken väldigt tydlig eftersom social kompetens och upparbetade kundkontakter är så viktiga. Där har vi ett jättestort missnöje.

Kraven på nya överenskommelser kommer från företagen, menar Jonas Milton.

– Många är missnöjda med att betala sina avgifter till Trygghetsrådet TRR utan att få den nödvändiga flexibiliteten.

SKA omställningsavtalet omförhandlas eller ska frågorna ska regleras i branschvisa kollektivavtal? Den frågan är intressant. Omställningsavtalet är ju en fråga för Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen PTK.

Branschavtalen däremot bär rakt in i Avtal 2010, det vill säga förbundens avtalsrörelse som är ämnet för den här intervjun.

– Bra fråga! Det måste bli en trade-off (utbyte) med omställningsavtalet. Men förhållandena är så olika att lösningarna också måste bli olika. Teknikutveckling och förändringsprocesser går olika snabbt.

– Många branscher skulle vara intresserade att skjuta till extra pengar till trygghet om man samtidigt kunde säkra flexibiliteten.

Lennart Frykskog
Red. sekr.
Work+46 (0)70 668 91 64
Skicka e-post

Senaste Twitter-inlägg:
Laddar...