Anneli Skow är vice ordförande för Sktf i Växjö. Foto: Lina Alriksson

Anneli skulle vilja
prioritera kortare arbetstid

arbetstid Arbetstiden borde vara en viktigare facklig fråga. Det tycker Anneli Skow i Växjö. Liksom att det är galet att det enbart äldre som har fått mer semester. Småbarnsföräldrarna skulle ha mer nytta av det.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

19 Maj 2011

Anneli Skow arbetar i en kommun som i början av 90-talet uppmärksammades för sitt moderna arbetstidsavtal.

De kommunanställda fick gå ner till sextimmarsdag med bibehållen lön mot att de avstod från löneökningar.

– Det rann ut i sanden. Intresset var inte så stort. Det handlade nog för många av oss om var man stod i sin egen löneutveckling, minns Anneli Skow.

– Själv var jag ganska nyutbildad förskollärare och kände att jag hellre ville vara med i framkanten och driva upp min lön. En lön som verkligen inte var bra, suckar hon.

Anneli lämnade förskolan, tyckte det blev allt svårare att stå för sina grundvärderingar och göra ett bra jobb med för lite personal och för stora barngrupper. Hon bytte till receptionen i kommunhuset för sju år sedan men kan ännu sakna utomhusvistelsen, kreativiteten och fantasin i sitt gamla jobb. Hon saknar också, kanske lite oväntat, de oregelbundna arbetstiderna.

– Det känns lite för inrutat när man har samma tid varje dag.

Yrkesbytet innebar också byte av facklig hemvist. Anneli som varit ombud för Lärarförbundet gick över till SKTF.

– Först tyckte jag inte alls att SKTF var något för mig. Det var det här med ordet tjänstemän, såg inte alls mig själv som någon tjänsteman. Jag såg mig som en vanlig arbetare och jag vet att andra medlemmar tycker likadant.

Men, som för så många andra som en gång varit fackligt aktiva, blev det till slut comeback. Hon säger själv att det till stor del berodde på glöden och entusiasmen hos hennes ordförande, Carina Ek.

Tidsavtalet dog ut som sagt, men nu har Växjös kommunanställda en ny möjlighet till kortare arbetstid.
De som är födda 1950 eller tidigare kan gå ner i tid i utbyte mot uteblivna lönehöjningar.

– Många anställda har tagit det men det har dragits åt, blivit sämre. Förut kunde man vara lite yngre och man kunde även få mer tid.

En annan och mycket populär möjlighet kan ge längre semester.

– Just nu får man fem dagar om man avstår från semesterersättningen som är ungefär 3 000 kronor. Dagarna ska dock vara inplanerade och uttagna innan året slut så de går alltså inte att spara.

– Jag själv har valt att göra det och flera andra på min avdelning gör det.

Det gör att Anneli har sammanlagt 36 semesterdagar.
En arbetstidsmässig skillnad mellan förskolan och receptionen är möjligheten att gå ifrån jobbet en stund med kort varsel för att gå till tandläkaren eller frissan. Ett flexsystem gör det möjligt.

– Vi lägger in våra önskemål till en samordnare och vi har timanställda som lätt hoppar in.

– När jag var förskollärare var det svårare, där var möjligheten att gå ifrån arbetet mycket begränsade.

Normalarbetstiden är 40 timmar per vecka men flexsystemet innebär att man kan ligga 30 timmar plus och 20 timmar minus.

– Man får inte lov att samla för mycket timmar, då kommer arbetsgivaren direkt och undrar om man har för mycket att göra.

Anneli Skow har alltså en ganska bra ordning när det gäller arbetstiden och en arbetsgivare som absolut hör till de bättre.
Ändå tycker hon att frågan om arbetstider borde vara högre prioriterad på den fackliga dagordningen.

– Här tittar vi mer på arbetets innehåll, på arbetsuppgifterna och kvalitén på arbetet.

Centralt fackligt kunde man också driva fråga hårdare. Till exempel frågan om semester och vem som behöver mest.

– De som behöver mer semester är småbarnsföräldrarna om de ska få ihop livspusslet. Det är inte försvarbart att bara äldre får mer semester, man borde se mer till hur individen har det.

Är din egen arbetstid vettig?

– Jag skulle önska mig kortare dagar, gärna sex timmar med bibehållen lön, säger hon som själv alltid jobbat heltid och själv prioriterade högre lön när hon var yngre.

– För att få mera liv, fortsätter hon.

Med mera liv menar hon sådant som tar tid och är viktigt. Som nära relationer.

– Att sitta ner och prata med sina barn i lugn och ro är det viktigaste man kan ge dem, viktigare än alla prylar och alla aktiviteter.

Anneli hör också till dem som tycker att det skulle vara en bra idé att låta fler arbeta i stället för att de som redan har arbete ska arbeta mer.

– Absolut, kortare arbetstid gynnar ju inte bara mig, den som är arbetslös skulle kunna få in en fot. Vi kunde dela på kakan. Det känns som om utvecklingen är på väg åt helt fel håll.

– Vi lägger alldeles för mycket på dem som redan är inne. Och nu säger alla att vi ska jobba längre i livet. Jag vill inte jobba tills jag är 70!

Hon tror att den materialism som hela tiden får oss att välja lön före tid kommer ur att vi ständigt jämför oss med andra och det finns alltid någon som har mer.

– Man värderas efter vad man har och inte efter vem man är.