B.O. Bengtsson, lärare och mångårig facklig profil i Halmstad. Foto: Anna-Lena Lundqvist

Bernt-Olof tycker att lärarnas
eget lärande är sorgligt eftersatt

lärande i arbetet Bernt-Olof Bengtsson brinner för sitt fackliga uppdrag. Han räds inte starka ord och upprörs över hur lärarnas tid för kompetensutveckling kastas bort på oväsentligheter. Det skulle behövas ett lärarlyft gånger hundra, tycker han.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

7 Sep 2011

– Jag tyckte från början , och det har jag tyckt hela tiden, att det är jätteroligt att arbeta fackligt.

Rentav beroendeframkallande, fortsätter han. För man får vara med där det händer. Man är så välinformerad.
– Och det är så roligt att företräda. Att kunna säga att Lärarförbundet tycker så här, eller att våra medlemmar tycker så här. Inte att det är jag som tycker något.

– Det andra är att man känner att man kan hjälpa folk och göra nytta.

Det är många som råkar illa ut, berättar han. Inte minst för att anmälningarna från elever och föräldrar ökat och medfört ett alltför skadeståndsängsligt agerande från arbetsgivaren kommunen.

– Jag har ju hållit på med det fackliga så länge och folk frågar hur länge jag ska hålla på. Då brukar jag svara att om jag inte längre, minst ett par gånger i veckan, blir riktigt jävla förbannad – då slutar jag.

– Men det har ännu inte inträffat.

Hur tycker du att lärare ska få ett utvecklande yrkesliv?

– Det är ett stort problem hos oss. Vi har sedan länge ett avtal som säger att lärare i snitt ska ha 104 timmars kompetensutveckling per år.

Så långt är allt gott och väl och hundra timmar är nog mer än de flesta andra yrken ens är i närheten av. Men när det gäller hur dessa timmar används är bilden bedrövlig.

– Ett område som är sorgligt eftersatt. Om man befinner sig i en kunskapstät organisation som vår och ser på den kompetensutveckling som medlemmarna erbjuds är den ju inte ens värd namnet.

En väldig massa tid går åt till att lärarna ska sitta tillsammans och planera inför ett nytt läsår eller att utvärdera det läsår som varit, berättar han. Lärarna får till och med byta sal och flytta grejer på tid som räknas som kompetensutveckling.

– Rent bedrövligt hur lite resurser arbetsgivaren avsätter för den här viktiga delen.

Hur borde timmarna användas tycker du?

– Det borde vara så att när man går ifrån de kompetensutvecklingsdagar det är tänkt att man ska ha så ska man känna att man blivit en bättre lärare. Men de dagarna är lätt räknade.

En annan stor tidsslukare är alla de förändringar av skolans regelverk som lärarna måste sätta sig in i.

– Nu sjösätts den ena reformen efter den andra på skolan område. Ny skollag, ny läroplan och så vidare.

– Man kan fråga sig om det verkligen är kompetensutveckling. Man har ju knappast utvecklats som lärare av att sätta sig in i allt detta.

Han tycker att den typen av information borde ingå i jobbet utan att det ska ta avtalad fortbildningstid i anspråk.

– Förbundet, eller åtminstone vi här nere i Halmstad, borde göra en riktig inventering av hur dessa 104 timmar används.

Så långt parterna på skolans område men vad borde samhället göra? Det saknas ju inte politiska röster dom vill höja läraryrkets innehåll och status.

– Jag ska inte säga att det var bättre förr. Men då fanns ändå möjligheten att läsa och studera vidare med olika löneavdrag och sådant.
Idag finns visserligen lärarlyftet men det är få som får del av det, menar Bernt-Olof.

Lärarlyftet är namnet på regeringens miljardsatsning på att lärare ska få studera på högskolan med 80 procent av lönen.

Bra men otillräckligt, tycker Bernt-Olof som tycker att regeringen borde sätta in ett lärarlyft likt det nuvarande men gånger hundra.

Så här långt har vi pratat om vad kommunen och staten kan och borde göra. Men hur stora krav kan man ställa på lärarna själva? Det är ju trots allt en yrkesgrupp med studietraditioner.

– Mycket fortbildning bedrevs tidigare på fritiden men utrymmet för det har minskat eftersom arbetssituationen blivit mer pressad, tror Bernt-Olof.

Minskat men inte försvunnit och han är stolt över de ambitiösa höstseminarier Lärarförbundet i Halmstad anordnar. Eller de fackliga utbildningar som finns både centralt och regionalt.

– Jag tycker att vårt förbund ärt ett föredöme, duktigt på att kompetensutveckla sina fackligt förtroendevalda.

Hur ser ditt eget utvecklingsbehov ut? Du har varit facklig på heltid länge. Kan du gå tillbaka till klassrummet?

– Jag skulle behöva en ny inskolning. Själva hantverket skulle jag nog inte fixa annars. Jag tycker jag borde få det av arbetsgivaren eftersom jag betalt ett högt pris för mitt engagemang.

Borde Lärarförbundet ställa upp?

– Jag förväntar mig ingen hjälp därifrån. Vi förtroendevalda är ju inte anställda av förbundet

Bernt-Olof ska dra vidare på ett skolbesök och innan vi skiljs undrar han retoriskt:

– Såg du när du kom in i stan? Och det är samma överallt. Det finns välingen kommun i hela Sverige där du åker in utan att passera minst en riktigt fräck rondell. Som är stensatt, planterad och med fina konstverk och stora träd. Massor med folk och maskiner som håller på i månader. Hur många miljoner kostar det? Men försök att rätta till en skola, då finns inga pengar.