Foto: Claudio Bresciani / Scanpix

”Bondfångeri av Olsson”

replik Anders R Olsson blandar ihop begreppen. Han skriver om källskydd och meddelarskydd, jag redogör för lagrum om sekretess och hemligstämpel. Det skriver Bill Erlandsson i en replik till Olsson.

7 Sep 2010

Frilansjournalisten Anders R Olsson blandar ihop begreppen när han kritiserar min artikel ”Sträng tystnadsplikt för förtroendevalda” för att vara ”missvisande och full av faktafel”. Jag redogör för de lagrum som stadgar vilka uppgifter som omfattas av sekretess och hemligstämpel. Olsson skriver om meddelarskydd och källskydd. Han hävdar att ”grundlagsregler om meddelarskydd alltid tar över regler i vanlig lag, som MBL, förtroendemannalag, med flera”.

Jag redogör för den konstitutionella rätten i exempelvis regeringsformen och tryckfrihetsförordningen och ingenstans i dessa rättsakter (grundlagar) sägs att meddelarskyddet i något avseende skulle stå över skyddet av demokratin, barnpornografibrottet, likabehandlingsprincipen eller skyddet mot diskriminering. Inte heller står meddelarskyddet över stadgan att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.
Regeringsformen och tryckfrihetsförordningen agerar också en rad punkter där yttrandefriheten uttryckligen är begränsad.

Olsson påstående är lindrigt sagt okunnigt. Ett exempel: Skolsekretessen säger att menprövning måste göras innan skolan får lämna ut en uppgift om en elev. Om uppgiften kan vålla skada eller men genom publicitet får den inte lämnas ut. Inom förskolan gäller ett så kallat omvänt rekvisit. Då måste det kunna bevisas att uppgiften inte vållar skada eller men innan den lämnas ut till exempelvis journalister. Ingen grundlag kan undanröja detta skydd för elever och barn.

Olsson skriver också att meddelarskyddet generellt är starkare för dem som arbetar i offentlig sektor än i den privata. Men tryckfrihetsförordningens stadgar att källskyddet kan undanröjas av domstol om handlingen eller uppgiften olovligen lämnats ut till exempelvis journalister eller om dessa tillförskaffat sig handlingen på ett sätt som är kriminaliserat i lag. Han skriver också att hemliga eller sekretessbelagda uppgifter kan lämnas ut muntligen – bara det inte är i skriven form. Fel igen. Sekretessen eller hemligstämpeln följer alltid själva uppgiften – vare sig den är nedskriven eller ej. Det är elementärt.
 
Tryckfrihetsexperten Nils Funcke, tidigare chefredaktör för Riksdag & Departement, pekar på DN Debatt på den överdrivna tilltron till svenskt källskydd. Han konstaterar bland annat att USA kan efterforska Wikileaks källor om utlämnandet av hemliga dokument är ett brott även i Sverige. Även om Wikileaks grundare Julian Assange får hemvist i Sverige och beviljas utgivningsbevis för verksamheten är det ingen garanti för att webbsajtens meddelare skyddas av svensk grundlag.

Olsson invänder också att man inte kan räkna antal brott i en lag. Alldeles självklart kan man räkna de handlingar som är kriminaliserade i lagstiftningen.

För att vara en erfaren journalist har Anders R Olsson förvånansvärt dimmiga begrepp om lagstiftningen på yttrande- och tryckfrihetens områden. Eller så är det rent bondfångeri av en som talar i rent egenintresse.