Bromsande krafter inom
industrin hindrar jämställdheten

kvinnolöner Gamla strukturer är sega. Det konstaterar forskaren Lena Abrahamsson. Hon har följt upp utvecklingen mot jämställdhet i svenska industriföretag.

12 Jun 2009

För tio år sedan gjorde Lena Abrahamsson, professor i arbetsvetenskap, sin första studie av ett antal industriföretag för att försöka ta reda på varför de har så svårt att utvecklas till platta, integrerade och moderna organisationer.

Svaret på frågan hittade hon i jämställdhetsarbetet. Misslyckas man med detta är det svårt att komma någon vart. Bokens titel; "Att återställa ordningen" talar för sig själv. Företagen sätter igång ett förändringsarbete och sedan återgår de till den gamla strukturen.

I år har hon gjort en uppföljning på tre av företagen som hon beskriver i en reviderad upplaga av boken. Och trots att det har gått tio år noterar hon bara en marginell förbättring när det gäller jämställdheten.

– Arbetsmarknaden är fortfarande oerhört könssegregerad. Men ett positivt tecken är att man inte längre ser på jämställdhet som en onödig fråga, säger hon.

Studien utgick från intervjuer med anställda på en rad industriföretag. De undersökta företagen delades upp i tre kategorier: de mansdominerade, de könssegregerade och de könsblandade. Bland de tre företag hon följde upp tillhör Kappa Kraftliner den första kategorin, Duni Konverteringsfabriken den andra och Ericsson Anslutningssystem den tredje.

Lena Abrahamsson använder termen återställare för att sätta fingret på de bromsande krafterna i förändringsarbetet.

– En återställare kan vara personbunden, någon som gör aktivt motstånd. Men för det mesta handlar det inte om enskilda individer, utan om ganska svårfångade organisatoriska och kollektiva krafter, säger hon.

Ett tydligt exempel på fenomenet "återställare" som Lena Abrahamsson hittade i sin första studie inträffade när mellancheferna togs bort för att utjämna hierarkierna. Det krävde nya gruppindelningar där även kvinnor fick ansvarsfyllda positioner. Männen skulle få göra uppgifter som tidigare bara hade utförts av kvinnor och vice versa.

Följden blev att vissa män valde att byta avdelning till mer typiska mansjobb för att undvika positioner där de riskerade att bli betraktade som kvinnliga. Medan många kvinnor inte orkade kämpa för sina nya positioner i rädsla för att anklagas för att inte vara tillräckligt kompetenta.

– Det ledde till att man återgick till den gamla ordningen med lika många chefsnivåer som tidigare, med männen i bräschen. Det som först framstod som en möjlighet för kvinnorna blev i stället ett hinder, säger hon.

De små framstegen Lena Abrahamsson kunde se i industriföretagen tio år senare var inte ett resultat av ett aktivt arbete, snarare en bieffekt av utvecklingsarbetet i stort. Men i dag har hon konstaterat att återställarna verkar vara övergående eftersom någon form av modern organisationsform långsamt fick fotfäste.

I uppföljningsstudien blev det också tydligt att man efterhand började fundera i termer av könsmönster och fördomar, särskilt på det mansdominerade företaget Kappa.

– Trots det har de inte anställt fler kvinnor. Än så länge handlar det främst om retorik. Men på Ericsson, det könsblandade företaget, har man börjat anställa kvinnor i de övre skikten, även om ordningen på fabriksgolvet inte förändrats.

Lena Abrahamssons främsta slutsats är att ju mer uppdelade arbetsuppgifterna är mellan manligt och kvinnligt desto mer problem blir det under förändringsprocessen. Hur man kan förebygga de klassiska fallgroparna har Lena Abrahamsson inget entydigt svar på. Men i grund och botten handlar det om organisationskulturen och om den stereotypa könsordningen.

– För att motverka återställarna måste man förstå vad det är för mönster och tyst kultur man är på väg att utmana. Det gäller att inte vara rädd för att utmana och hålla fast vid de höga målen, säger hon.

Vad hade hänt

under tio år på företagen?

Kappa Kraftliner
– det mansdominerade företaget

På Kappa Kraftliner var manligheten så självklar att den nästan var osynlig för tio år sedan. Då var bolaget rankat som Norrbottens minst jämställda företag i Folksams jämställdhetsbarometer.

Tio år senare hade det inte hänt så mycket i Kappas jämställdhetsarbete, förutom att man hade börjat ta fördomar om kvinnliga och manliga yrken på allvar. Tidigare la man ansvaret på omvärlden.


Duni Konverteringsfabrik
– det könssegregerade företaget

På Duni Konverteringsfabrik fanns det ungefär lika många kvinnor som män, men arbetsuppgifterna var ändå starkt könssegregerade. Många män uttryckte i klartext att de inte ville utföra "kvinnojobb". En av platscheferna förklarade problematiken så här: "Kvinnor har gjort servetter i många år. Killarna kan ju inte vika servetter. De har ju större händer", så männen erbjöds andra arbetsuppgifter.

Men i uppföljningen märkte Lena Abrahamsson att den tidigare uppdelningen mellan kvinnliga och manliga jobb inte var lika helig längre, men den positiva förändringen var inte ett resultat av ett medvetet arbete.

– När jag frågade vad de hade gjort, verkade det mest som det mest hänt av sig själv, säger hon.


Ericsson Anslutningssystem
– det könsblandade företaget
Ericsson hade för tio år sedan den mest platta organisationen och hade lyckats bäst med sitt förändringsarbete. De arbetade inte aktivt med jämställdhet men de jobbade med produkter som krävde rotation och arbetsuppgifter som inte var könsstämplade.

– Kön var ingen stor grej. På det sättet var det jämställt, men cheferna och produktionscheferna var män och administratörerna var kvinnor. Så i det stora hela var det inte särskilt jämställt, säger Lena Abrahamsson.
Trots de goda förutsättningarna har det ändå inte hänt så mycket. Företagets moderna organisation fanns kvar tio år senare men en del problem kvarstod.