När kollektivavtalen tecknas kommer kraven på föreningsfrihet att drivas av arbetarna i Kina. Det är Han Dongfangs bedömning. Foto: Lennart Frykskog

”Bygg relation med ACFTU och
verka för kollektivavtal i Kina”

världsfacket Bygg relation med det kinesiska monopolfacket ACFTU och backa upp alla ansträngningar att etablera kollektivavtalsförhandlingar. Den uppmaningen riktar den facklige pionjären och arbetsrättsaktivisten Han Dongfang till facken i världen.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

25 Jun 2010

Han Dongfang är plats i Vancouver där världsfacket IFS håller kongress i veckan med deltagare från hela världen – utom Kina. Det enda lagliga facket, ACTFU, är en del av kommunistpartiet och står oftast på ledningens sida när strejker bryter.

Men ACFTU är pressat i dag, berättar Han Dongfang. Media rapporterar fylligt om strejker, senast vid Hondas fabriker där arbetarna under denna juni månad har tvingat fram lönepåslag och andra eftergifter från ledningen innan de gick tillbaka till arbetet.

– Media i Kina rapporterade öppet om händelserna på ett sätt som hade varit otänkbart för ett antal år sedan, och jurister uppmanade arbetarna att driva sin sak, men fredligt och hela tiden inom lagens ramar, säger Han Dongfang.

Kinas premiärminister, som vanligen håller tyst vid konflikter på arbetsmarknaden, gjorde något så unikt som att uttala sig för migrantarbetarnas rättigheter.

Händelserna vid Honda är mycket genanta för ACFTU, menar Han Dongfang. De lokala företrädare vände sig först mot arbetarna och blev sedan uppläxade från det centrala facket, som försökte rädda situationen genom att uppmana de lokala facken att vara mer aktiv i att företräda medlemmarna.

– Det blev så tydligt att ACFTU är inträngt i ett hörn. Man saknar styrkan att förändra systemet, men i det här fallet hade man inget val att göra på något annat.

Han Dongfang har inga förhoppningar om att ACFTU ska bli en självständig och stridbar fackförening på eget initiativ. 600 000 statligt anställda tjänstemän är ett talande faktum, anser han. Det behövs påtryckningar inifrån och utifrån, anser han.

– Den här elefanten kan inte reformera sig själv, inte under några omständigheter. De enda som har reformkraften är arbetarna själva, som har stått upp för sina rättigheter i flera år innan man uppnådde framgångar vid Honda.

ACFTU är även efter Honda instängt i ett hörn, menar Han Donfang. Kombinationen av öppnare press som sätter strålkastare på strejker och konflikter, drivna arbetsrättsjurister som visar på öppningarna i lagen och ett nytt självmedvetande hos arbetarna tvingar fram ett nytt förhållningssätt. Hans uppmaning till facket är att rädda sitt eget och partiets ansikte genom att ställa sig på löntagarnas sida.

– Mitt förslag är att de ska tjäna två parter: arbetarna och partiet. Genom att tjäna arbetarna tjänar man slutligen också partiet. Är man ofömögen att hjälpa arbetarna i marknadsekonomin är man inte heller kapabel att tjäna partiet. Och det skadar i så fall partiets image.

Bland de internationella facken är utbyte med ACFTU en kontroversiell fråga. Många avstår helt mot bakgrund av ofriheten i Kina och att ACFTU knappast är en fackförening, snarare ett slags arbetstagarorganisation. Andra fack som exempelvis Unionen och IF Metall upprätthåller ett utbyte och hoppas indirekt därigenom stödja en reformering av förhållandena på arbetsmarknaden.

Det är också en hållning som Han Dongfang förordar.

– Upprätthåll ert engagemang och fokusera på kollektivavtalsförhandlingar. Det är vad jag säger till alla som redan har någon form av förbindelser Uppmuntra och hjälp ACFTU i alla ansatser att kräva förhandlingar.

– Jag vet att alla inte gillar mitt budskap, men jag rekommenderar ändå de som inte har förbindelser med ACFTU att skaffa sig sådana, med samma fokus på att stödja framväxten av kollektivavtalsförhandlingar.

Hur man ska lyckas få förhandlingar i ett land där föreningsrätten saknas är en självklar invändning. I princip ska det inte vara möjligt, men i praktiken är det möjligt att gå den omvända vägen, hävdar Han Dongfang.

– Om man vill får en anständig fackföreningsrörelse att växa fram ur ACFTU är jag rädd att vi får ta detta, att kollektivavtalen kommer först. Arbetarna kommer sedan själva att ställa krav på föreningsfrihet. Det finns ingen anledning för oss att oroa oss för något annat.