– Man borde kunna se till att företrädesrätten bevaras under föräldraledigheten, anser Carin Ulander-Wänman. Foto: Linus Meyer

Carin efterlyser ökad
trygghet för visstidare

tillfälliga jobb För tjugo år sedan hade en av tio på svensk arbetsmarknad en tidsbegränsad anställning. Nu är siffran uppe i 15 procent. Det har inneburit att många har fått en sämre trygghet och en svagare ekonomisk situation.

8 Sep 2010

Utvecklingen förvånar inte, anser Carin Ulander-Wänman, arbetsrättsforskare vid Umeå universitet. Hon noterar att många av de förändringar som skett i Lagen om anställningsskydd, Las, sedan den tillkom 1974 har inneburit ökade möjligheter för arbetsgivare att tillgodose arbetskraftsbehov på mer flexibla sätt.
– Sedan 1974 har huvudformen varit tillsvidareanställningar. När lagen kom fanns det starka begränsningar för när man fick ha en tidsbegränsad anställning. De förändringar som skett sedan dess har i hög grad handlat om att öka dessa möjligheter, säger hon.

En avgörande förändring skedde när Las senast ändrades 2007. Då infördes den nya formen allmän visstidsanställning.
– Den innebär att arbetsgivaren inte längre behöver ha något särskilt skäl för att visstidsanställa. Det var en väldigt stor öppning för arbetsgivarna jämfört med hur lagen såg ut när den konstruerades, säger Ulander-Wänman.

Sedan 2007 finns fyra former av visstidsanställningar: allmän visstid, vikariat, säsongsarbete och arbete efter 67 år. Dessutom finns möjligheten till provanställning.
En person kan vara anställd på allmän visstidsanställning i sammanlagt högst två år under en femårsperiod, sedan övergår anställningen till en tillsvidareanställning. Samma person kan även vikariera i högst två år hos samma arbetsgivare utan att anställningen övergår till en tillsvidareanställning. Det går alltså att ”stapla” olika former av visstidsanställningar på varandra och komma runt tvåårsregeln. Detta förfarande strider mot EU-rätten, anser TCO (se annan artikel).

Det som drivit på utvecklingen mot fler tidsbegränsade anställningar är enligt Carin Ulander-Wänman en föreställning om att arbetsgivarna behöver ha en högre grad av flexibilitet i sin organisation.
Samtidigt har EU i sin så kallade flexicurity-strategi uttalat att den ökade flexibiliteten måste balanseras med åtgärder som ökar arbetstagarens trygghet. Men där har det inte hänt lika mycket.
– Flexibiliteten är nästan självprioriterande på grund av att den anses stärka företagens konkurrenskraft. Däremot kan man tycka att den negativa effekt det innebär för en arbetstagare att vara tidsbegränsat anställd borde kunna balanseras med fler trygghetsåtgärder, säger Ulander-Wänman och radar upp exempel på hur denna grupp missgynnas:
Personer som går på tidsbegränsade anställningar har sämre anställningstrygghet, eftersom de inte vet vad som händer härnäst. De riskerar att få en sämre livsinkomst, eftersom anställningarna ofta varvas med perioder av arbetslöshet. Detta får konsekvenser för deras framtida pension, a-kassa och sjukpenning. Tidsbegränsat anställda har också svårare att få tillgång till kompetensutveckling och andra jobbförmåner.
– Det sätter också sina spår på andra livsområden. Banker och kreditinstitut kräver oftast ett fast jobb och fast inkomst för att bevilja lån till exempelvis en bostad, säger Carin Ulander-Wänman.

Hon tar också upp jämställdhetsaspekten. Tidsbegränsade anställningar är betydligt vanligare bland kvinnor, vilket gör att de drabbas mer av alla de negativa effekterna. Kvinnor som fått företrädesrätt till återanställning genom en tidsbegränsad anställning och blir föräldralediga i anslutning till att anställningen upphör riskerar att förlora sin företrädesrätt under ledigheten. Här menar Ulander-Wänman att Sverige inte lever upp till EU-rätten om att arbetstagare ska få sina intjänade rättigheter bevarade under en föräldraledighet.
Hon anser också att det behövs mer forskning kring de här frågorna.
– Det skulle vara intressant att studera vilka konsekvenser som lagändringarna 2007 fört med sig för dem med tidsbegränsade anställningar.

Samtidigt tycker hon att vissa saker skulle kunna rättas till omgående.
– Man borde kunna se till att företrädesrätten bevaras under föräldraledigheten. Det borde också vara möjligt att ge kompetensutveckling åt tillfälligt anställda och att se över möjligheten att stapla visstidsanställningar på varann, säger hon.