– Vi ser en grundläggande förändring på arbetsmarknaden, säger Claes Stråth. Foto: Maja Suslin/Scanpix

Claes Stråth: Unionen tar över
ledarrollen i avtalsrörelserna

avtalsrörelsen Tjänstemannaförbunden i industrin håller på att ta över ledarrollen i avtalsrörelserna. Det var ingen slump att Unionen och Sveriges Ingenjörer tecknade avtal inom industrin före LO-förbunden. I framtiden visar tjänstemännen vägen fler gånger, bedömer medlingsinstitutets chef Claes Stråth.

20 Sep 2010

– En del tror att det var ett missöde när Unionen träffade avtal inom industrin före Metall, men jag tror att det är en grundläggande förändring som vi ser på arbetsmarknaden, säger Claes Stråth.

Det gungade lite i lönerörelsen när Unionen i maj tecknade avtal med motparten Teknikföretagen samtidigt som det kärvade i förhandlingarna mellan LO-förbunden och arbetsgivarna.

Syftet med grupperingen Facken inom industrin är att tjänstemännen och de kollektivanställda ska hålla ihop mot arbetsgivarna. Dessutom har IF Metall haft rollen som det tunga förbundet vars ställningstaganden har varit avgörande för riktmärket för löneökningarnas storlek.

Claes Stråth ser flera skäl till att en förändring är på väg. Inom industrin ökar tjänstemännens andel av lönesumman och närmar sig två tredjedelar av företagens kostnader för de anställda.

– När Unionen och ingenjörerna gick före i förhandlingarna mot Teknikföretagen kan någon säga att det bara var en engångsföreteelse, men det visade sig att tjänstemannaförbunden gjorde det en gång till inom industriavtalets ram.

Den andra gången gällde det skogsindustrins område och var än mer dramatiskt. LO-förbundet Pappers hade varslat och konflikten var igång.

– Då träffade Unionen och Sveriges Ingenjörer avtal med Skogsindustrin. Det här bekräftar bilden av ett medvetet beslut, som kan upprepas fler gånger i framtiden.

Claes Stråth ser ytterligare ett tecken på maktförskjutningen mot tjänstemannaförbunden. Även på den kommunala sektorn gick tjänstemännen ut först.

– Ja, mönstret upprepade sig när SKTF och SSR tecknade avtal innan det var dags för Kommunal, säger Claes Stråth.

Varken Unionens förhandlingschef Niklas Hjert eller Teknikföretagens motsvarighet Anders Weihe vill utan reservationer utnämna tjänstemännen till den nye riktkarlen i kommande avtalsrörelser.

– Självklart anser vi att märket ska sättas av den exporterande sektorn i ekonomin, men det inkluderar mer än industri. Det finns ju delar av tjänstesektorn som också exporterar, säger Niklas Hjert.

– För Unionen är det inget självändamål om vi eller något annat förbund sätter märket. Det viktiga är att de första avtalen träffas inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, innehåller ansvarfulla löneökningar och ger våra medlemmar inflytande. Vi måste givetvis kunna påverka innehållet i avtalen även om just vårt avtal inte är det första.

Samtal pågår i gruppen Facken inom industrin om det framtida samarbetet. Därför kan man spåra en viss försiktighet i Niklas Hjerts uttalanden. Å ena sidan ska Unionen ha inflytande i paritet med dess styrka, å andra sidan är samarbetet med de andra facken i industrigruppen viktigt och kräver kompromisser från alla deltagare, enligt Hjert.

Inte heller Teknikföretagens VD och förhandlingschef Anders Weihe vill utnämna Unionen eller Sveriges Ingenjörer i Saco var för sig eller tillsammans till den starkaste motparten för arbetsgivarna.

– Det är självklart att avtalens inbördes betydelse påverkas av att Unionen och Sveriges Ingenjörer omfattar uppåt 70 procent av lönesumman och blir en allt större del. Ändå är det inte alldeles givet att träffa avtal med dessa två först, vi kan lika gärna träffa avtal med alla motparter samtidigt, säger Anders Weihe.

Teknikföretagens utgångspunkt är att avtalen som omfattar den konkurrensutsatta exportindustrin ska säkra medlemsföretagens konkurrenskraft. I ett andra steg är det viktigt för Teknikföretagen att de blir vägledande för löneökningarna i landet.

– Nästa steg är hur lönebildningen vid sidan av industrin fungerar. Självklart finns en växelverkan. Även lönebildningen i den inhemska sektorn måste fungera väl annars spiller det så småningom över på industrin och påverkar vår kostnadsbild negativt, säger Anders Weihe.