– Det viktigaste för oss är att vi får en regering som inkluderar fackföreningsrörelsen, säger Bente Sorgefrey, FTF:s ordförande. Foto: Henrik Bjerregar

Danska TCO vill få politiskt
inflytande efter valet 15 september

danska valet På torsdag, den 15 september, går danskarna till val. Mycket talar för ett regimskifte efter tio år med borgerligt styre. Danska TCO vill nu se reformer av a-kassan och utbildningen.

12 Sep 2011

Bente Sorgefry är ordförande i FTF som är TCO:s danska motsvarighet. Enligt henne håller Danmark på att tappa mark. Den tidigare så framgångsrika arbetsmarknadsmodellen har slutat fungera och utbildningsnivån sjunker.

Dessutom har den borgerliga regeringen frångått vanan att bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar inför viktiga beslut.

– Dörren har varit stängd och vi hoppas att den nu ska öppnas igen. Det har det röda blocket lovat, men tyvärr inte det blå blocket och det beklagar jag djupt, säger Bente Sorgenfrey.

– Det viktigaste för oss är att vi får en regering som inkluderar fackföreningsrörelsen i de stora utmaningar Danmark står inför. Det har vi saknat de senaste åren.

De senaste exemplen  där facken lämnats utanför gäller två frågor som är viktiga för medlemmarna. Det gäller dels att a-kasseperioden förkortats från fyra till två år, dels en utfasning av den så kallade efterlönen, ett slags förtidspension.

– Det är den typen av frågor som man kunde förvänta sig att vi skulle få vara med och diskutera. Nu har motståndet mot dessa förändringar blivit större än nödvändigt, säger Bente Sorgenfrey.

FTF kräver inte en återgång till fyra år med a-kassa, men vill diskutera en konjunkturanpassning av reglerna.

– Det är inte särskilt smart att dra ner på dagpenningperioden när vi har låg tillväxt och ont om jobb. Det kommer att drabba många långtidsarbetslösa. Vi menar att ersättningsperioden kan variera i goda och dåliga tider, säger FTF:s ordförande.

Det röda blocket – Socialdemokraterna och Socialistisk Folkeparti – har förslagit ett ”uppsamlingsår” då de utförsäkrade ska hänvisas till omskolning med lönebidrag – ett förslag som FTF kan tänka sig.

När det gäller efterlönen gillar Bente Sorgenfrey varken den blå eller den röda lösningen.

– Vi har sagt att vi är villiga att ändra i villkoren för efterlönen, men som förslaget ser ut nu kommer den i realiteten att avskaffas för våra grupper. Vi vill ha en trepartsuppgörelse där man väger in arbetsmiljö och utbildningsfrågor så att människor har möjlighet att stanna kvar längre i arbetslivet.

Vänsteralternativet är att behålla efterlönen och att motsvarande besparing ska nås genom att alla danskar arbetar en timme mer i veckan.

– Det måste vara den sista nödlösningen. Danskarna älskar sin fritid, säger Bente Sorgenfrey.

Hon efterlyser en bättre arbetsmarknadspolitik. I Danmark har kommunerna tagit över ansvaret för denna, men framgångarna har uteblivit. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken, som är en av grundstenarna i den berömda danska ”flexicuritymodellen”, har försämrats och fungerar inte längre, enligt FTF:s ordförande.

En fråga hon saknar i valrörelsen är utbildning. FTF vill ha en mer ambitiös utbildningspolitik där minst 55 procent av en ungdomskull har eftergymnasial utbildning. I dag är siffran 46 procent och den har sjunkit de senaste åren.

I stor utsträckning påminner Bente Sorgenfreys syn på dansk arbetsmarknad om den som chefen för forskningsinstitutet FAOS, Søren Kaj Andersen, ger uttryck för. Han menar att den danska flexicurityn har tjänat ut och lanserar i stället begreppet ”mobication”, som går ut på att främja rörlighet och utbildning.

– Vi har en föränderlig arbetsmarknad och ökad global konkurrens. Om vi ska vara kvar i världstopp måste våra medarbetare vara välutbildade och kunna flytta från ett jobb till ett annat. Det är betydligt viktigare för framtiden än om man kan spara in en miljard på att skära i efterlönen, säger Søren Kaj Andersen.

Hur kommer det då att gå i valet på torsdag?

Bente Sorgenfrey igen:

– Det är jämnt och det svänger snabbt. Vi är politiskt neutrala och håller oss till sakfrågorna. Jag ska kunna samarbeta med regeringen oavsett om den blir röd eller blå. Det jag hoppas är att en ny regering ska prioritera de frågor vi tycker är viktiga.