Den svenska modellen föddes i Saltsjöbaden 1938. Foto: PRESSENS BILD/Scanpix

Den svenska modellens rötter

den svenska modellen Handslagen i Saltsjöbaden. Där börjar berättelsen om den svenska modellen. TCO-tidningen guidar dig genom partsmodellens vindlande väg fram till i dag.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

21 Nov 2011

– Man brukar datera den svenska modellens födelse till Saltsjöbadsavtalet 1938 mellan LO och SAF och den saltsjöbadsanda som man hänför till den tiden. Alltså med ett samarbetsklimat mellan arbetsgivare och fack, säger Anders Kjellberg, professor i sociologi vid Lunds Universitet.

Han menar dock att det nutida partssamarbetets rötter går ännu längre tillbaka. Till början av förra seklet. Den svenska arbetsmarknaden utmärktes under 1900-talets första decennier av konflikter – stora strejker och stora lockouter.
Framför allt på arbetarsidan växte facket växte i styrka. För att möta denna starka fackliga uppslutning valde arbetsgivarna att gå samman i centraliserade arbetsgivarorganisationer. Dessutom blev de snart tvungna att erkänna sin motpart.
Under den här tiden var det även av stor vikt att den svenska staten, till skillnad från många andra stater, inte var repressiv mot fackföreningarna.

Redan strax efter sekelskiftet slöts några viktiga avtal som liknade det kommande Saltsjöbadsavtalet. Decemberkompromissen 1906 mellan LO och SAF var en sådan överenskommelse. Då erkändes arbetarnas föreningsrätt mot att de i sin tur erkände arbetsgivarnas rätt att leda och fördela arbetet och att fritt anta och avskeda arbetskraft.

Fram till 30-talet tillhörde Sverige de länder i världen som hade allra flest konfliktdagar på arbetsmarknaden. Att Saltsjöbadsavtalet, vars mål var att åstadkomma arbetsfred, kom till stånd var därför ingen slump.
– Den svenska modellen växte delvis fram under hot om lagstiftning från staten. Parterna blev mer eller mindre tvungna att träffa en överenskommelse.

Så skedde alltså till slut 1938. Och under det efterföljande decenniet, på fyrtiotalet, tillkom sedan fler och fler påbyggnadsavtal som stärkte huvudavtalet. En stor konflikt utbröt dock år 1945. Den så kallade metallarbetarstrejken slutade i nederlag för facket. Framför allt blev det en tillbakagång för de mer militanta delarna av facket, med kommunisterna i spetsen.
– Utgången av den här konflikten fick stor betydelse för att Saltsjöbadsavtalet skulle slå igenom i praktiken, säger Anders Kjellberg.

Under femtio- och sextiotalen minskade antalet konflikter. Anders Kjellberg kallar perioden för den svenska modellens glansdagar. Den utmärktes framför allt av centrala löneförhandlingar mellan LO och SAF.

På sjuttiotalet däremot började modellen att knaka i fogarna. Då ställdes krav både från fackligt och politiskt håll på att införa lagstiftning på flera områden. Det var en period av politisk och facklig radikalisering. Bland annat MBL och Las kom till under denna tid.
– Lagstiftning är ett avsteg från modellen, det var ett brott mot saltsjöbadsandan men å andra sidan rörde det sig om lagar som var avsedda att följas upp av förhandlingar och avtal.

Under åttiotalet började arbetsgivarna att förespråka en ökad decentralisering av kollektivavtalen. Bland annat berodde det på att förhandlingsatmosfären var mer komplicerad, det fanns nu fler parter än förr och det var därför inte lika lätt att förhandla centralt. SAF radikaliserades under den här perioden, bland annat som ett svar på att sjuttiotalets lagstiftning gynnat facket och dessutom hade diskussionen om löntagarfonder polariserat parterna ytterligare. När storkonflikten 1980 (med stora strejker och framför allt en stor lockout) inte resulterade i att lönerna hölls tillbaka på det sätt som SAF ville, blev även det ett skäl för arbetsgivarsidan att arbeta för ökad decentralisering.

På nittiotalet drabbades Sverige av en djup ekonomisk kris, och staten hotade nu med åtgärder om inte parterna själva kom fram till ett sätt att hålla lönerna nere. År 1997 träffades Industriavtalet, ett avtal vars mål var just att hålla lönerna på en rimlig nivå. Avtalet, som brukar ses som ett nytt Saltsjöbadsavtal, blåste nytt liv i partssamarbetet och lyckades med att växla ned löneökningstakten.

Under det senaste decenniet har partssamarbetet starkt präglats av en diskussion om vilken bransch som ska vara löneledande. Man har också börjat tala om att modellen är hotad, av ökat inflytande från EU och av att facket tappar medlemmar.