Företagen är rädda för bråk, oftast obefogat, säger Jenny Holdcroft från det globala facket IMF. Foto: EMF (Europeiska metallarbetarfederationen)

Elektronikjättar sätter stopp
för fackligt arbete i låglöneländer

facklig organisering Det går trögt med att organisera dem som producerar mobiltelefoner och andra högteknologiska produkter. Enligt Internationella Metallarbetarfederationen vill de stora varumärkena helst slippa facket i låglöneländer.

3 Nov 2009

– Det största hindret är företagens motstånd, säger Jenny Holdcroft från Internationella Metallarbetarfederationen, där Unionen och IF Metall ingår.

Nyligen talade hon på en konferens om CSR, Corporate Social Responsability, på Handelshögskolan i Stockholm. Ett 80-tal inköpare, idealister och fackliga företrädare hade kommit för att lyssna på föreläsningar om hur arbetsvillkoren kan förbättras i låglöneländer som Indien, Bangladesh, Sri Lanka och Kina.

Både arrangören Swedwatch VD Viveka Risberg, och forskaren Stephanie Barrientos från universitetet i Manchester betonade att de lokala fackförbunden har en nyckelroll i arbetet. Men de lyser oftast med sin frånvaro, framhöll Jenny Holdcroft.

– Det är inte affärstänkande som sätter stopp, utan företagens rädsla för facket. De är rädda för att det blir konstanta bråk, men det är oftast en obefogad rädsla.

IMF representerar 24 miljoner medlemmar världen. Från huvudkontoret i Schweiz försöker man få igång samtal, och i förlängningen globala ramavtal, med de internationella arbetsgivarorganisationerna och deras medlemmar, till exempel IBM, Dell, Nokia och Sony Ericsson. I Sverige har man försökt få ett globalt ramavtal på Sony Ericsson, men fått nej.

 – Vi har nyligen inlett samtal med arbetsgivarorganisationen EICC, som representerar de stora elektronikjättarna. Det är ett stort framsteg jämfört med bara för några år sedan. Vi hoppas att vi kan reda ut missförstånden de har om fackförbund.

De amerikanska arbetsgivarna i EICC, Electronic Industry Citizenship Coalition, saknar positiva exempel på konstruktivt samarbete med fackförbund, förklarar Jenny Holdcroft. Det finns inte samma tradition som i Europa. IMF försöker visa dem att de kan tjäna på samarbete och erbjuder hjälp med att hitta fackförbund som är bra att samarbeta med. Stabilitet, bättre arbetsmiljö och mindre olyckor är några av fördelarna, enligt Holdcroft. Men än så länge har ingen av elektronikjättarna efterfrågat federationens hjälp med att hitta fackliga samarbetspartners.

– Nej, de hoppas nämligen fortfarande på att de ska kunna få arbetarrepresentation i sitt CSR-arbete utan fackföreningar. Vad de egentligen menar är företagskontrollerade fack. De vill själva, kanske tillsammans med fristående NGO:s, utbilda arbetare. Det är så långt ifrån kollektivavtalsförhandlingar att det är skrattretande.

Hur kan fackligt aktiva i Sverige hjälpa till?

– Genom att jobba för ett globalt ramavtal på Sony Ericsson, vilket skulle vara ett positivt exempel, säger Jenny Holdcroft.

Länk: http://www.imfmetal.org/