EU-minister och
medlem i gubbklubb

birgitta ohlsson Folkpartisten och feministen Birgitta Ohlsson vägrar välja mellan familj och karriär. Som ny EU-minister har hon valt att sticka ut i stället för att passa in.

19 Mar 2010

Birgitta Ohlsson är ute på en Östersjöturné och besöker under fyra dagar Finland, Estland, Lettland och Litauen. Jag träffar henne den sista och femte dagen i Polen. Dagens teman är jämställdhet och tillväxt - två ämnen som Birgitta Ohlsson mer än gärna kombinerar.

– Jag har märkt att jag måste vara strategisk om jag ska få upp jämställdhet på EU:s agenda. Att få ut kvinnor på arbetsmarknaden skulle kunna öka tillväxten med över 20 procent. Vi har helt enkelt inte råd att ha världens mest välutbildade hemmafruar, förklarar hon.

Det är tidig morgon och hon har precis lämnat hotellobbyn i centrala Warszawa. Bakom tonade rutor är hon nu på väg till ett frukostmöte hos den polska arbetsgivarföreningen Lewiatan. När bilen stannar byter hon snabbt vinterkängorna till ett par höga svarta lackskor och går med bestämda steg in i byggnaden. Händer skakas. Hälsningsfraser utbytes. Och det går inte att missa Birgitta Ohlssons knallrosa jacka bland alla mörka kavajer.

– Jag tror att man ska utnyttja den faktor att man sticker ut och inte bara bära svarta kläder. Det handlar om att göra sig ett namn och våga vara en färgstark person.

Nätverket hon träffar består av tio framgångsrika kvinnliga företagare. De bjuder på en "typisk polsk frukost" med grönsaker, pastejer, äppelpaj, croissanter och äggröra. Birgitta Ohlsson nickar igenkännande medan de berättar om den ojämlika polska arbetsmarknaden. När jag senare frågar vad det innebär att vara feminist kommer svaret utan tvekan.

– Att vara feminist är att vara kvinna och gå omkring i för trånga skor och inse att det inte är fötterna som är stora utan skorna som är för små.

Dagens programpunkter är många och det är fler än jag som gör anspråk på Birgitta Ohlssons tid. Men efter ett möte med den polske EU-ministern Mikolaj Dowgielewicz finns några minuter över.

Vi sätter oss i ambassadens bibliotek och kommer nästan omedelbart in på debatten kring hennes graviditet. Redan innan hon blev EU-minister i början av februari höjdes nämligen röster om att hon borde tackat nej till uppdraget.

– Debatten om min graviditet var sorlig men viktig. Det kom fram väldigt många personer som sa att kvinnor uppenbarligen inte ska ha makt och det blev tydligt hur många stenåldersmänniskor det finns i Sverige 2010.

Förlossningen är först i juni, men hon har redan beskrivits som en "farlig förebild" och en "hårdhudad dinosauriemamma" i medier.

– Jag blev utmålad som en dålig mamma innan jag ens fått barn. Jag var ointresserad av mitt barn, karriärlysten och olämplig på många sätt och vis. Folk uttalade sig om mig trots att de inte alls kände mig.

Men hon fick också tusentals gratulationsmejl, blommor och brev. Reaktioner som hon aldrig hade väntat sig.

­– Frågan kring min graviditet rörde vid en nerv hos väldigt många kvinnor. Det skar genom hela kvinnogruppen och allt ifrån vårdbiträden, poliser, pensionärer, högskoletjejer till höga chefer har hört av sig. Många kvinnor kände igen sig och blev rent ut sagt förbannade, säger hon.

Även i EU sticker hon ut både genom att vara ung och gravid. Birgitta Ohlsson och den finska ministern Astrid Thors är dessutom de enda kvinnorna av totalt 27 EU-ministrar.

– Ärligt talat är de här toppmötena väldigt mycket av en gubbklubb. Jag har hört många helt oacceptabla sexistiska kommentarer. Allt ifrån kommentarer om utseende till gubbighet i allmänhet. Det blir en gubbig jargong när det nästan bara är äldre män på mötena.

Just därför tycker hon det är viktigt att vara närvarande, stå på sig och ha skinn på näsan. Men det krävs också uthållighet.

– Det är ingen hemlighet att jag är en mer radikal feminist än mitt parti. Men jag ser politik som ett maratonlopp, det handlar om att ha tålamod för att få sina frågor att gå igenom. 

Birgitta Ohlsson har också beskrivits som en frispråkig och orädd politiker. Sommaren 2008 gick hon till exempel emot regeringen angående FRA-lagen och hon är inte heller någon vän av vårdnadsbidraget - något som­ väcker känslor.    

– Det har alltid varit så att folk antingen tycker väldigt bra eller väldigt illa om mig. Men jag har faktiskt lärt mig att vara lite som en vaxduk och låta saker rinna av. Jag läser inte allt elakt som skrivs. Det går inte att ta åt sig av allting och vara för självkritisk, då klarar man inte det här jobbet.

Det är dags för tre rätters lunch på ambassaden och intervjun avbryts. Med snirkliga guldbokstäver står menyn angiven på små vita kort. Lax till de svenska representanterna. Vegetariskt till Birgitta Ohlsson.

Efter kaffe och diskussion om rätten till legala aborter i Polen glider samtalet in på den svenska arbetsmarknaden. För att råda bot på den höga ungdomsarbetslösheten tycker Birgitta Ohlsson att Sverige borde satsa mer på yrkesutbildningar. Hon är inte heller främmande för att införa lägre löner för unga på arbetsmarknaden.

– Jag stödjer partilinjen att Las behöver reformeras på vissa punkter. Men jag är också en av dem som förespråkar Las och tillhör definitivt de fackföreningsvänliga i Folkpartiet. Det är otroligt viktigt att reformera klokt och verkligen tänka på gravida och småbarnsföräldrar. Blir det för många undantag kan det utnyttjas alldeles fel.

Däremot har Birgitta Ohlsson själv aldrig varit med i facket.                     

– Det är absolut inte av ideologiska skäl, jag tycker att fackföreningar är oerhört viktiga. De är viktiga globalt och är en central del i ett lands demokratirörelse. Det är nog en tillfällighet att jag inte är med i facket. Jag har aldrig fått frågan och fackföreningarna var inte aktiva när jag läste på universitetet, säger hon.

Men trots högt tempo och mycket resande säger Birgitta Ohlsson att hon inte känner sig stressad. I helgen ska hon i stället för att ta det lugnt vara med i Riksteaterns teaterföreställning Seven.

­– Jag ska hålla en monolog och måste träna manus. Men jag är van att jobba hårt och har en massa personer omkring mig som säger till om jag jobbar för mycket. Det är klart att det är högt tempo men jag försöker att sova på flyg och tåg.

Och mycket riktigt. När Birgitta Ohlsson satt på sig ögonskyddet på regeringsplanet hem somnar hon på några minuter.