Eva-Britt Svensson vill se ökade stimulanser i den ekonomiska politiken. FOTO: Rickard Jakbo. Foto: Rickard Jakbo

Eva-Britt Svensson, V: EU ska
prioritera arbetslösheten

eu-valet Exakt nu, säger Eva-Britt Svensson och måttar en knuten näve mot bordet, exakt nu visar det sig att den ekonomiska tvångströjan inte fungerar.

27 Maj 2009

Hon möter upp på ett av T-centralens fik mellan en annan intervju och en kommande radiodebatt. Det är hektiska tider för den vänsterpartistiska EU-parlamentarikern.

På hennes rosa manchesterkavaj sitter en knapp med budskapet "Din EU-kritiska röst" och just nu handlar EU-kritiken främst om jobben. Sysselsättningen har varit en av hennes viktigaste frågor länge, förklarar hon. Faktum är att den frågan fick henne att byta parti på 90-talet.

– Att gå från en politik där full sysselsättning var det viktigaste, till en låginflationspolitik, det var den största förändring jag varit med om i mitt politiska liv.

Det var EU-medlemskapet och förhandlingarna inför detta som låg bakom, menar hon och därför avslutade hon sitt medlemskap i Socialdemokraterna.

Enligt Eva-Britt Svensson ställs nu frågan om EU och jobben åter igen på sin spets. Flera EU-länder låter nämligen budgetunderskotten öka mer än vad EU-reglerna kräver.

– I denna jättekris måste ekonomin stimuleras, och om det nu ändå sker på sina håll, då måste den officiella EU-politiken ändras, säger hon.

Men det finns även andra vägar som skulle kunna mota arbetslösheten.

– Det finns forskning som visar att länder med social trygghet klarar sig bättre i kriser än länder med låga skatter och låg social trygghet.
Bättre då att öka de sämst ställdas köpkraft, menar hon.

– Genom Laval-domen går vi i stället mot allt lägre löner, ett låglönesamhälle, där de lägst avlönade konsumerar mindre och de med pengar slår i konsumtionstaket.

När hon debatterade arbetslösheten på Europaportalen nyligen, svarade parlamentarikern Jan Andersson (s) surt att just Eva Britt Svensson "suttit på läkaren" när det gäller jobbkrisen. "Du har som svensk vänsterpartist valt bort att driva sysselsättningsfrågor och frågor om arbetstagares rättigheter i europaparlamentet". Ord och inga visor.

– Det kanske handlar om att jag slutade som ersättare i sysselsättningsutskottet. Jag är ju med i två andra utskott och hade hand om många frågor där. Men nu vill jag under nästa period ha en ordinarie plats där.

Att påverka politiken som parlamentariker är annars en komplicerad fråga.

EU-parlamentet är ett av tre maktcentrum i EU, och eftersom EU-parlamentarikerna inte får ta initiativ till lagstiftning är de underordnade kommissionen och ministerrådet. En märklig konstruktion, anser vänsterpartisten. Hon jämför med sina tidigare uppdrag i Växjö, en stad hon fortfarande bor i. Om en medborgare bad henne jobba för en bättre vårdcentral kunde hon välja att lägga förslag om det.

– Men i EU-parlamentet kan jag inte lova att jag kan lägga ett förslag på området. Ja, det känns frustrerande.

Hon säger att hon försöker föra en diskussion om EU:s modell för demokratin, men dels finns ett stort ointresse, och dels avfärdas hon ofta som EU-motståndare. Men några raka svara på hur EU ska fungera bättre har hon inte. Vänsterpartiet tycker till exempel inte att EU-parlamentet ska ha mer makt.

– Men är det bra att bara kommissionen har förslagsrätt? Kanske ska de nationella parlamenten ha förslagsrätt?

Vänsterpartiet är helt för den nordiska modellen, där det är tänkt att fack och arbetsgivare ska styra över det mesta av arbetsmarknadspolitiken.

– Det ska inte vara statligt satta minimilöner. Varje land bör bestämma över sin egen arbetsmarknadspolitik.

Men samtidigt menar hon att man måste acceptera verkligheten, att EU redan lagstiftar på parternas område.

– Jag förstår inte den borgerliga kritiken. De säger att vi vill föra över den svenska modellen på EU-nivå när vi nu vill påverka Laval-domens konsekvenser. Vad i helsicke! Nu ligger ju besluten redan där, hos juristerna i EG-domstolen.

Vänsterpartiet vill inte försöka ändra i utstationeringsdirektivet som skrämt slag på fackförbund runt om i Europa. Det är i stället i fördragen, EU:s egentliga grundlag, som grundproblemet återfinns. Där måste det slås fast att fackförbund fullt ut kan använda strejkrätten för att försvara sina avtal. Om det inte går att ändra i EU:s fördrag återstår opinionsbildning.

Med tanke på alla problem och utmaningar är hennes småländska förvånansvärt munter och optimistisk, som om hon bärs fram av en grundmurad tro på sitt eget engagemang.

– Domstolen befinner sig ju inte i ett politiskt vakuum. Vi måste ju tro att opinioner kan förändra.