Vänsterpartiets europaparlamentariker Eva-Britt Svensson. Foto: Rickard Jakbo

Eva-Britt Svensson
vill betala tillbaka

europaparlamentet För att vara EU-motståndare har Eva-Britt Svensson stort inflytande i Bryssel och Strasbourg. Själv ser hon ingen motsättning i detta.

29 Mar 2011

Hon säger att visst finns det mycket positivt med Europeiska Unionen, visst är många beslut välkomna, det påpekade hon redan inför folkomröstningen, det är bristen på demokrati som avgör hennes inställning.

Eva-Britt Svensson är EU-parlamentariker sedan 2004, ordförande i parlamentets jämställdhetsutskott och fortfarande medlem i Nej till EU.

– Självklart går det att fatta överstatliga beslut på demokratisk väg. EU tar många bra beslut. Det handlar inte om detta. Nu körs människor och länder över, inte ens Ministerrådet har särskilt mycket att säga till om.

Vi träffas på Eva-Britt Svenssons tjänsterum, det som ligger i Strasbourg, dagen efter Internationella kvinnodagen. Rummet finns i den runda byggnaden som kallas Tornet. Besökaren gör klokt i att först göra en rekognosceringsfärd i detta svåröverblickbara myller av prång, passager, korridorer, hissar, salar och inomhusbroar. Denna vänsterpolitiker huserar i Louise Weiss-byggnaden, inte i Winston Churchill, som ligger på andra sidan av floden Ill som delar de båda parlamentskolosserna.

Det talas ofta om kollisioner mellan attityder och modeller, den svenska modellen kontra den sydeuropeiska. De här dagarna går en annan motsättning i dagen. För en feminist från Norden kan sättet att uppmärksamma 100-årsjubiléet av kvinnodagen te sig aningen apart. En sådan dag är männen ännu mer chevalereska mot damerna än annars.

Kvinnan ska ha ständig uppmärksamhet, komplimangerna haglar. Om någon talar om feminism kan det lika gärna handla om att en nyinköpt klänning sitter som den bör som något annat. När EU-kommissionären Viviane Reding föreslår en lämplig siffra för kvotering, vill vissa män i det längsta tro att hon talar om ett midjemått.

Före intervjun med Svensson talade jag som hastigast med den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Åsa Westlund. Apropå uppvaktningarna av de kvinnliga parlamentarikerna log Westlund besvärat:

– Jag vet inte vad jag ska säga om detta. Är det här någon sorts Valentins dag, eller?

Skriv på din blogg, föreslog jag.
– Jag vet inte det. Ska man gnälla över att människor är snälla och vill väl?

Nu säger kollegan i Vänsterpartiet:

– Jag tog inte emot en enda bukett igår, utom den här från talmannen som låg på mitt bord när jag kom på morgonen.
Jämställdhetsutskottets mäktiga ordförande visar en snygg inplastad bukett som kanske klarar ytterligare ett par timmar utan vatten.

Än tydligare är kulturkrocken när det gäller arbetsmarknadspolitik och lönebildning. Eva-Britt Svensson är bekymrad över EU-kommissionens förslag att medlemsstaterna ska kunna justera, det vill säga sänka, lönenivåerna för stabilitetens skull. Hon reagerat mot att ”Portugal som har ett litet helvete dessutom ska straffas med böter”.

– Faktorer som inre marknad och den fria rörligheten kommer alltid först. Detta är reglerat i fördraget. Det sociala protokoll som jag har försökt få till stånd möter motstånd. Jag känner viss tacksamhet till svenska folket som sa nej till euron.

När började denna kvinna från Rydaholm, Rottne och Växjö att känna sig bekväm som EU-parlamentariker?
Hon skrattar:

– Först tänkte jag ”det är inte fel att misslyckas”, men när jag stod inför parlamentsbyggnaden i Bryssel, där jag aldrig hade varit förut, sa jag till mig själv ”Eva-Britt, vad har du gett dig in på”. Men det dröjde inte mer än en vecka innan jag kände att det fungerade

Hon blev vice president i sin grupp och som ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott hanterar hon en omfattande rapport om kvinnors situation i medlemsländerna – om löneskillnader, eftersläpningen för kvinnor när det gäller att nå beslutsfattande positioner, våld mot kvinnor.

Först och främst borde våld i nära relationer falla under allmänt åtal i alla medlemsländer, har hon uttalat.
Via sociala medier som Twitter och sin blogg poängterar hon att strukturerna för könsmakt har funnits så länge att de blivit en norm; ”De är ett mäktigt hinder för alla som vill skapa ett jämställt samhälle. Jag anser att vi måste hitta åtgärder för att bryta ner de strukturer som utesluter kvinnor från lika rättigheter och möjligheter – våra grundläggande mänskliga rättigheter.

"Alla våra resolutioner och deklarationer har inte räckt till. Och vi kan inte vänta ytterligare 100 år.”
Alltså är Eva-Britt Svensson för lagstiftad könskvotering av företagsledningar. I dag består de europeiska storföretagens ledningar till 97 procent av män.

På ett seminarium i Stockholm nyligen, arrangerat av Europaparlamentets informationskontor, utvecklade hon detta. Men hur kommer det sig att en diskussion om jämställdhet så snabbt handlar om kvinnor och män i karriären? Finns det inte en risk att man glömmer orättvisorna på lägre nivåer i industri och tjänstesektor. I EU tjänar kvinnor i genomsnitt 17 procent mindre än män. 31 procent av kvinnorna deltidsarbetar, jämfört med åtta procent av männen.

– Visst är det så. EU:s intresse för dessa arbetstagare är avgjort mindre, medger Eva-Britt Svensson.
Är det klassintresset som talar?

– Ja, det har åter att göra med den fria rörligheten och den inre marknaden.
Hon funderar en stund och tillägger:

– Politik har blivit min livsluft. Min mamma blev änka med sex barn 1950, något som har präglat mig väldigt mycket.

Den före detta kanslisekreteraren tycker att hon nu har ett enormt privilegium. Hon har valt att leva på samma lön som när hon var offentliganställd i Sverige, skänker pengar till kvinnoorganisationer och kvinnojourer och sitt parti. Dessutom tar hon emot och finansierar skolelevers studiebesök. Nästa vecka är fyra svenska gymnasieelever från Sörmland i antågande för att följa hennes arbete. Eva-Britt Svensson betalar deras resa och hotellrum.

Så har hon hamnat i den motsägelsefyllda situationen att hon som motståndare till privat finansiering av allmänna ändamål ändå kan själv kan uppfattas som en mecenat, om dock i liten skala och av ett modernt slag. Men Eva-Britt Svensson ser sitt åtagande från en annan utgångspunkt. Hon har ett privilegium och bör betala tillbaka på något sätt. Eller som hon själv sammanfattar:

– Man ska inte berika sig på politiska uppdrag. Det är min grundprincip.