Facklig aktivitet ger bäst påverkan
på de fattigas arbetsvillkor

facklig organisering I över tio år har västerländska företag inspekterat fabriker i Indien och på Sri Lanka för att förbättra arbetsvillkoren. Men mycket talar för att störst framgång nås genom lokalt fackligt arbete. Det visar en ny rapport.

4 Nov 2009

Vad förbättrar löner och arbetsvillkor för dem som tillverkar våra kläder och andra varor i Indien och Sri Lanka? Journalisten och författaren Mats Wingborg har undersökt tre företag som på olika sätt har jobbat aktivt med frågan.

• Lindex - som jobbar med uppförandekoder och inspektioner

• Dem Collective - ett litet klädföretag med en egen etisk fabrik

• Trelleborg - vars fabriksanställda på Sri Lanka omfattas av kollektivavtal

– När det finns en facklig organisation når man mycket längre, säger rapportförfattaren Mats Wingborg som ändå är positiv till arbetet med uppförandekoder.

– Det måste ju finnas ett lokalt fack för att välja den fackliga strategin. Ett företag kan ju inte bara sitta och vänta på att ett fack ska uppstå. Därför är det ändå bra att Lindex och andra jobbar med uppförandekoder som förbättrar arbetsmiljön.

I studien "Vägar till ett bättre arbetsliv" jämförs klädimportörerna Lindex och Dem Collective med gummi och maskindelstillverkaren Trelleborg.  Lindex använder sig av den vanligaste metoden, uppförandekoder och etiska riktlinjer. I deras fabriker har arbetarna endast minimilön, och de arbetar massor med övertid. Det finns ingen fackförening, i stället har företagen startat egna arbetarkommittéer. CSR-arbetet har dock lett till stora förbättringar av utbetalningen av övertidsersättning, socialförsäkringsskyddet och arbetsmiljön.

– Jag har sett påtagliga förbättringar av arbetarskyddet, vilket är väldigt viktigt. Det är en katastrof för dem som får fingrarna avklippta och inte kan jobba,  säger Mats Wingborg.

En styrka med CSR-metoden är att den når många fabriker och anställda. Till svagheterna hör att ingen jobbar för att höja lönen över statlig miniminivå. I Lindex fall var det också oklart hur den löpande kontrollen går till, och det fanns exempel på olagligt mycket övertid.

Trelleborg representerar den ovanligare, fackliga vägen. De slöt ett kollektivavtal 2005 med det lokala facket, det första någonsin i en ekonomisk frizon på Sri Lanka. Det skedde efter ett års konflikt, och först då den internationella fackföreningsrörelsen, bland annat i Sverige, tryckt på.

– Kollektivavtalet är mycket viktigt. Arbetarna har fått ett enormt bra självförtroende, och avtalet har lett till att många nya fackklubbar har startats och att flera arbetare har aktiverat sig i politiken.

Arbetarna kontrollerar via sitt fack att uppförandekoden efterlevs. Lönerna ligger nu långt över de statliga minimilönerna, ändå har produktiviteten ökat. Trelleborgs personaldirektör Sören Andersson gav samma bild på en konferens där rapporten presenterades.

– Konflikten har lärt oss mycket, och den har lett till ett konstruktivt samarbete. Motivet för att sluta ett kollektivavtal var att vi bedömde att avtalet skulle höja produktiviteten, sade Sören Andersson.

Dem Collective representerar den tredje metoden i studien – det goda företaget. De har en egen liten fabrik på Sri Lanka. Lönerna är högre och ledningen är öppen för de anställdas synpunkter. Svagheten är att metoden når få, att den är beroende av några få eldsjälar och att inflytandet är informellt.

Mats Wingborg har fått revidera sin tro på att CSR-arbetet ofta leder till lokal facklig aktivitet.

– CSR-arbetet har definitivt lett förbättringar men den här puff-effekten har uteblivit i Indien och i andra länder. Tanken var att inspektioner och uppförandekoder skulle leda till facklig organisering. Men kanske är motståndet mot fackföreningar större än vad vi har insett, säger Mats Wingborg.

Läs mer om facklig organisering i tredje världen och CSR ur TCO-tidningen.