Carina Jansson, ordförande Farmaciförbundet. Foto: Carl von Scheele
Farmaciförbundet tog avstamp på konditori Hugo i Norköping för 80 år sedan. Foto: Carl von Scheele
Farmaciförbundet fyller 80 år
apotek Farmaciförbundet fyller 80 år. Det är ett jubilerande förbund som ägnar sina krafter åt att försvara löner och villkor på en allt stökigare apoteksmarknad.
18 Aug 2011
Med bara 7 000 medlemmar krävs en hel del pusslande för att hålla verksamheten effektiv med en inte allt för omfattande budget. Men i 80 år har förbundet hållit ut och verkat i en liten bransch.
– Vi är fortfarande väldigt starka och försöker synas och vara med när alla beslut tas på den nya apoteksmarknaden, säger Carina Jansson, ordförande i förbundet, som är ett av de mindre i TCO-sfären.
Liksom för alla TCO-förbunden är rekryteringen av förtroendevalda inte lätt. Samtidigt är det viktigt för förbundet att ha representanter på varje apotek, inte minst för att det sker så många förändringar i branschen.
– Ja, vi vill verkligen fortsätta att vara starka ute på apoteken så att vi inte tappar styrka gentemot arbetsgivarna. Det är viktigt därför att apoteksmarknaden förändras enormt snabbt. Vi vill vara med och företräda medlemmarna när besluten tas på arbetsplatsen. Och det sker snabbt. Det handlar ibland om minuter, säger Carina Jansson.
Det var i mitten av augusti 1931 som ett antal apoteksanställda bildade förbundet. Allt hade börjat under en diskussion på konditori Hugo i Norrköping året före. En av initiativtagarna, Sune Gerhardsson, blev den nya sammanslutningens förste ordförande. Han hade tillsammans med Henning Andersson, Gösta Pettersson, Gerda Hellström och Katrin Kjell bildat en aktionsgrupp, som gjorde ett upprop till alla apotek i landet.
Det var inte bara på apoteken Hjorten och Svanen i Norrköping som tiderna var bistra och de anställdas villkor dåliga.
Det nya förbundet delades in i nio kretsar, vars viktigaste fråga var medlemsvärvning. Vid bildande hade man strax under 300 medlemmar, ett år senare var de närmare 450. Som för så många andra tjänstemannaförbund vid den här tiden var pensionsfrågan i fokus. Det var den första sakfråga som förbundet arbetade med.
Det första avtalet slöts 1938, i mitten av 1940-talet varslade man för första gången om strejk, men det skulle dröja till 1977 innan förbundet behövde utlösa strejkvapnet.
Det lilla Farmaciförbundet har levt vidare i en tjänstemannarörelse där åtskilliga i de stora förbunden vill se en storstädning. Små förbundet bör gå samma med större som har ordentliga resurser är åsikten.
Farmaciförbundet är öppet för olika möjligheter. Den nuvarande inriktningen är att fortsätta som självständigt förbund, men inte till varje pris.
– Om ytterligare 80 år hoppas jag att vi fortfarande heter Farmaciförbundet, men vi måste vara duktiga på att värva medlemmar. Annars slår inte den förhoppningen in, säger Carina Jansson.
– Samtidigt måste vi ha alternativ om vi blir för små. Inte minst måste vi samarbeta med de förbund som finns på apoteksmarknaden.
Just medlemsutvecklingen har varit svag de senaste åren då man tappat nära 500 medlemmar. På den omreglerade apoteksmarknaden har det visserligen blivit något fler apotek än tidigare. Däremot har den yrkeskår som Farmaciförbundet vänder sig till knappast ökat. Fortfarande består arbetsstyrkan i branschen till avgörande del av dem som tidigare var anställda på Apoteket AB.
Efterfrågan på kompetent och utbildad personal är stor. Men i höstens kvartalsrapporter visar flera av bolagen upp minusresultat. Inte minst har branschen tappat andelar till detaljhandeln, som nu tillåts sälja receptfria läkemedel. Frågan är vad som händer till sommaren nästa år när förbudet, som hindrar försäljning av de apotek som staten sålt, upphör.
Skriv kommentar