Mer än tillfälliga kriser är det globalisering och teknisk utveckling som påverkar våra jobb, anser professor Henry Ohlsson. Foto: Erling Forsman

”För många domedagsprofetior
i dagens krisdebatt”

krissamtal Den ekonomiska krisen tenderar att överdrivas.
– När man börjar jämföra med 30-talskrisen har man förlorat både sans och proportioner, anser Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

7 Aug 2009

Henry Ohlsson är trött på de domedagsprofetior som förekommer i dagens krisdebatt.

– Jag tror att när vi om ett par konjunkturcykler tittar tillbaks på den här krisen kommer vi att säga att det var en svår och kraftig lågkonjunktur. Men jag tror inte vi kommer att sätta den i samma klass som 90-talskrisen. Då sjönk BNP tre år i rad. Vad vi vet än så länge sjunker den i år, men frågan är om vi inte kommer att få se en ökning redan 2010.

– Visst finns det människor som har det svårt och besvärligt, men domedagsprofetior ska man vara försiktig med. Det har inte alla varit.

Henry Ohlsson är också skeptisk till att utnämna ekonomiska kriser till den enda drivkraften bakom de senaste decenniernas förändringar i arbetslivet. Visst har vi sedan 1990-talet fått det tuffare på jobbet, men det är resultatet av mer långsiktiga tendenser. Framför allt pekar han på den elektroniska revolutionen och globaliseringen, som de krafter som driver på utvecklingen. Men den är motsägelsefull och har också inneburit många positiva förändringar, anser Henry Ohlsson.

– Vi kan uppleva att kraven på jobbet ökar. Men samtidigt ser vi som konsumenter att mycket av det vi köper har blivit billigare. Att vår köpkraft ökar är den andra sidan av globaliserings- och konkurrensprocessen. I grunden är den positiv och gynnar oss.

Därför är lösningen inte att motsätta sig den tuffare konkurrens som den nya situationen skapar.

– Jag är inte övertygad om att det bästa för dem som nu slås ut från arbetslivet är en lägre tillväxt och mindre frihandel. Det handlar i stället om hur vi tillsammans ska fördela resurserna.

För alla är inte vinnare. Det finns också förlorare och här finns problemet, anser Henry Ohlsson.

– För mig, och det är min personliga värdering, är det viktigt att vi hittar sätt där vinnarna kompenserar förlorarna. Ett annat sätt att uttrycka det är att det handlar om vilken grad av samhällssolidaritet vi kan skapa.

För att få in de människor som nu drabbats av krisen på arbetsmarknaden finns det, åtminstone för en ekonom, två vägar att gå, anser Henry Ohlsson och tar till vågskålarna som liknelse. I den ena vågskålen finns arbetsgivarens kostnader. I den andra individens bidrag till produktionen. Det gäller att få bidraget att väga tyngre. Det kan man göra antingen genom att minska kostnaderna genom någon form av subvention eller göra individen mer produktiv.

Vi har stora, och ganska goda, erfarenheter av åtgärder som bygger på att sänka arbetsgivarnas kostnader, anser Henry Ohlsson.

– Åtgärderna har haft olika namn vid olika tidpunkter. De behöver utvecklas och förändras, men i grunden handlar det om att subventionera arbetsgivarens kostnader.

TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik uttrycker i en intervju i TCO-tidningen tvivel över subventionspolitikens effektivitet i dag. Det tycks som om kraven i arbetslivet har blivit så komplexa att vissa personer är svårplacerade oavsett subventionsgrad, menar Roger Mörtvik.

Henry Ohlsson håller inte med.

– Ekonomisk rationalitet biter. Om vi inte tror att det går att göra något åt kostnadssidan, om vi inte tror att vi kan göra något åt människors produktivitet – då går vi in i ett slags mörker.  Och jag tycker inte om profetior där allt är kört.

På lång sikt vill Henry Ohlsson framför allt se satsningar på att öka individernas produktivitet. Det handlar om grundutbildning, men också om vidareutbildning och kompetensutveckling.

– Just kompetensutveckling har det pratats om i många år, men ingenting händer!

Henry Ohlsson har ingen given förklaring till varför det tagit stopp för alla försök att få till stånd system för kompetensutveckling, men en intressant hypotes.

– Det kan vara ett uttryck för en ökad kortsiktighet i samhället. I det korta perspektivet ser man nämligen bara kostnaden, oavsett vem som bär den. Intäkten är mer diffus och kommer långt in i framtiden.

Henry Ohlsson är professor i nationalekonomi och därmed inte i första hand specialist på arbetsmarknadens parter. Men i sin position som en av fyra ledamöter i Industrins ekonomiska råd, bildat som en komponent i industriavtalet, har han god insyn i parternas positioner.

Han ser en intressant förändring som har blivit särskilt tydlig nu under krisen.

– Parterna tar ett större ansvar för omställningsarbetet. På tjänstemannasidan har vi under lång tid haft Trygghetsrådet, men för de privatanställda arbetarna har det först under senare år funnits ett avtal. Just under krisen är de här åtgärderna väldigt betydelsefulla. Parternas ökade ansvar visar att de har en fortsatt viktig roll.

Erling Forsman
Chefredaktör
Work+46 (0)70 672 52 60
Skicka e-post

Senaste Twitter-inlägg:
Laddar...