Gustav Fridolin: Las-striden
med facket var onödig

gustav fridolin Han är redo att bli Miljöpartiets språkrör i vår. Men samtidigt är Gustav Fridolin rädd att växa fast i riksdagen. Nu medger han också att Las-striden med facket var onödig.

23 Mar 2011

Gustav Fridolin möter mig med snabba steg i Riksdagshusets entré. Det är ingen tvekan om att han känner sig hemma i den pompösa byggnaden. Men för praoeleven Annie Widerberg från Simrishamn ter sig korridorerna mer förvirrande. Hon vill gärna engagera sig politiskt men har ännu inte valt parti. Därför tillbringade hon början av veckan med en moderat politiker, nu följer hon varje steg Gustav Fridolin tar. Först därefter vill hon bekänna politisk färg.

– En bättre introduktion kan du nog inte få, säger Gustav Fridolin i farten.                    

Det har nu gått mer än åtta år sedan 19-årigen från Vittsjö tog Sverige med storm och blev den yngsta riksdagsledamoten någonsin. Fyra år senare tog han det oväntade beslutet att lämna politiken. I dag beskriver han pausen som något av det klokaste han gjort och menar att den som aldrig gör något annat blir en dålig politiker.

– Jag tror faktiskt att man tjänar för mycket pengar i riksdagen, och det finns alltid en risk att växa fast och hamna i en annan värld än den man representerar. Det är så lätt att se världen från de här fönstren och missa hur det egentligen ser ut utanför, säger han och blickar ut genom de stora vita fönstren som vetter mot Vasabron. Han rättar till slipsen och sjunker ner i en skinnsoffa.

Efter höstens rysarval är han dock tillbaka på den gröna planhalvan igen. Men han döljer inte sitt motstånd mot att Miljöpartiet blivit en del av blockpolitiken.

– Mot slutet av valrörelsen kände jag att vi halkade in i traditionell blockpolitik och att uppgörelserna förhandlades fram i slutna rum där medborgarna inte fick vara med. Jag tycker inte att politik ska bedrivas så, men det är klart att den åsikten inte är så poppis bland alla i partiet.

I stället bedrev han en egen valkampanj i hemlänet Skåne och besökte arbetsplatser, skolor och föreningar. Med sig hade han kaffe och bullar medan de som kom till mötena fick stå för de politiska idéerna. Gustav Fridolin saknar nämligen gräsrotsrörelsen inom partiet.

– Vi har haft en utveckling där heltidspolitikerna blir fler samtidigt som antalet fritidspolitiker har totalfallit. Det är precis samma sak inom facket. Man kan inte kompensera färre fritidspolitiker med att några fler får betalt för sitt arbete. Det riskerar bara att öka klyftan mellan vanliga människor och politiker.  

Han är själv medlem i Lärarförbundet, och oroas över fackets medlemstapp och svårighet att locka unga medlemmar. Ett problem tror han är att fackföreningarna inte anpassat sig till den arbetsmarknad utan fasta tjänster som är verklighet för många unga. Gustav Fridolin drar en parallell till den franska sjuttonhundratals drottningen Marie Antoinette som sa till de fattiga att om de saknar bröd får de väl äta bakelser.

– Facket har inte riktigt hängt med. De vill i dag värna om den svenska modellen och anställningstryggheten, men för många unga som lyssnar blir det bara en debatt om några andra någon annanstans. Facket har inte lyckats företräda de som inte kommit in på arbetsmarknaden ordentligt.

Däremot tar han fackets parti när det gäller striden om Las som pågick för mer än tio år sedan. Då fick Miljöpartiet tillsammans med regeringen igenom en ändring av lagen som innebar att mindre företag fick undanta två personer från turordningen.

– Jag tyckte det var en dum och onödig strid att ta från Miljöpartiets sida. Facket och miljörörelsen har så mycket gemensamt och i andra länder har det varit uppenbart länge. Att skapa en sådan strid mellan den fackliga rörelsen och miljörörelsen var bara dumt.

Under sin paus från politiken hann han vara både grävande journalist på TV4:s program Kalla Fakta och folkhögskolelärare på Kungsholmens utbildningscentrum. Men även om han nu är tillbaka i riksdagens korridorer försöker han behålla distansen.

– För mig har det varit viktigt att ha kvar de kompisar jag hade innan jag hamnade i politiken och ett liv utanför det här huset. Jag vet faktiskt inte vad min fru röstar på, vi pratar om andra saker hemma. Det skapar trygghet. Otrygg blir jag främst när det händer något här som jag har svårt att förklara eller försvara där ute, säger han och pekar återigen ut genom fönstret.

För Gustav Fridolin tycks det finnas två världar - en utanför riksdagens väggar och en inför. Förhoppningsvis kan han kombinera dessa världar när han nu kandiderar till posten som språkrör.

– Att ställa upp är inget beslut jag fattat i en handvändning. Jag har suttit ner och pratat med människor som betyder mycket för mig. Det är lätt att hamna i en annan värld och börja prata och tänka på ett annat sätt. Men mina vänner har lovat att hålla ordentlig koll på mig och rycka tag i mig om jag börjar sväva iväg.

– Jag har också frågat människor som varit länge i politiken och när de tror att jag klarar det så måste jag ju också tro det.

Miljöpartiets kongress hålls i maj i år och det är flera kandidater som öppet sagt att de vill ta över. Allt pekar dock på att Gustav Fridolin kniper en av de två språkrörsplatserna.

– Jag vill inte spekulera, men det är roligt att vi har ett så öppet val. Socialdemokraternas process blev lite löjlig, deras hemlighetsmakeri kring kandidaterna gjorde att personfrågorna helt skymde frågan om vad socialdemokratin vill.

Men han återkommer också flera gånger till att regeringen gör alldeles för få ekonomiska investeringar. I stället handlar allt bara om jobbskatteavdrag, menar han.

– Tågkaoset fortsätter år efter år, men inget görs. Det viktigaste för att få fler jobb nu är att göra statliga investeringar i järnvägen, bostäder och energisystem.

Intervjutiden är slut och Gustav Fridolin måste skynda vidare till nästa möte.

Men hur gick det för praoeleven Annie Widerberg? Jag ringer henne några dagar senare för att fråga om hon valt sida än.

– Jag ska läsa partiprogrammen nu, men det lutar åt Miljöpartiet. Gustav Fridolin gör sig inte till bara för att han är politiker, säger hon.