Håkan Thurfjell tycker att partsrelationerna på Scania är goda. Foto: Anna Simonsson

Håkan bär den svenska modellen

den svenska modellen Den svenska partsmodellen ska värnas, menar Håkan Thurfjell, klubbordförande för Unionen på Scania. För honom betyder modellen framförallt samarbete och respekt mellan parterna.

MBL-förhandlingen på Scania går i samförståndets tecken. Foto: Anna Simonsson

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

21 Nov 2011

– Det handlar mycket om att jobba fram ett förtroende. Jag litar på att företaget inte hittar på något bakom min rygg och de litar på att jag inte gör något bakom deras, säger Håkan Thurfjell.

Att det finns just ett förtroende mellan parterna på lastbilstillverkaren Scania blir tydligt under morgonens MBL-förhandling. Runt ett konferensbord på ett av Scanias dotterbolag Dynamate möter Unionens och IF Metalls förtroendevalda företagets representanter. Tonen är gemytlig och alla är bekanta med varandra sedan tidigare. Chefen Johnny Dössing pratar om hur Dynamate måste anpassa sig mer till kunden, alltså till Scanias önskemål. Det betyder att arbetstider kan komma att ändras och att några arbetsgrupper kommer att arrangeras om. Beskedet tas emot med lugn och några klargörande frågor från den fackliga sidan.

Håkan Thurfjell tycker att Scania är en bra arbetsgivare, framförallt för att företaget är lyhört. Hans värme för Scania går inte att ta miste på – han till och med pratar om företaget i vi-form.
– Vi har en personalpolitik som visar respekt för individen, det är ett ledord på Scania, säger han.

I ett rött hus intill sjön Saltskogsfjärden, med blickavstånd till Scanias huvudkontor, har Håkan sitt kontor. Här arbetar han och två andra heltidsanställda unionister. På kontorsväggen hänger några svartvita femtiotalsfoton på Scaniafabriken. Intill hänger ett diplom från en chefskurs han en gång gått.

I tolv år har Håkan Thurfjell arbetat fackligt på den välkända lastbilstillverkaren i Södertälje. Utan Scania skulle Södertälje bara vara en förort till Stockholm, tror han. Och facket har en viktig roll på företaget. Här finns, förutom Unionen, även IF Metall, Ledarna och Akademikerföreningen representerade. Unionenklubben där Håkan är ordförande är med sina 2030 medlemmar en av Sveriges allra största fackklubbar. För ungefär tio år sedan hade klubben en anslutningsgrad på 70 procent, i dag har organisationsgraden sjunkit med nästan hälften. Håkan ser förklaringen i en ny tidsanda.
– Alla är mer egoistiska idag och ställer direkt frågan ”what’s in it for me?”.

Han tycker att ett problem för facket är att det som förhandlas fram i avtalen också gäller för de arbetstagare som inte är anslutna. Om facket förhandlar fram en individgaranti så gäller den för alla anställda, även de som inte är med i klubben.
– Då kan man ifrågasätta värdet av att vara fackligt aktiv, säger han.

Han tror också att den sjunkande organisationsgraden i klubben har att göra med att Scania är ett företag som fungerar väl. De anställda på ett välmående företag känner inte alltid att de behöver facket på samma sätt, menar han.

Men för hans egen del har det fackliga engagemanget alltid känts naturligt, det alltid funnits ett sådant engagemang i hans familj. Hans pappa var förtroendevald inom SIF och brukade prata om solidaritet.
– När jag växte upp pratade mina föräldrar om att ”enade vi stå, söndrade vi falla”, säger han och fortsätter; jag är uppfödd med kampen mot arbetsgivaren.

När Håkan tog sitt första kliv ut i arbetslivet som 17-årig verkstadsarbetare, gick han med i facket. IF Metall var det den gången.
– Då sa de ”hörru du skriv på här”. Det var inget att fundera på det var bara att gå med, säger han, och tillägger; gick man inte med då, då var man ju en svartfot.

I dag har klubben problem med att få förtroendevalda att engagera sig. Är det någon sektion som inte har en förtroendevald representant så händer det att arbetsgivarsidan frågar efter och önskar sig en motpart. Håkan menar att en viktig del i modellen är att arbetsgivaren inser att facket är en tillgång för arbetsgivaren. Facket underlättar för företaget på flera sätt.
– Om inte företaget har fackföreningar måste man förhandla med varje enskild individ, nu når de alla 2030 medlemmar genom oss, det är vinsten för dem. Alla moderna företagsledare inser att facket är bra för företagen.

En ytterligare vinst för arbetsgivaren är att kollektivavtalet ger företaget möjlighet att köpa sig fredsplikt. Han menar att det är därför den svenska arbetsmarknaden har så få konfliktdagar.
– Varje strejk är ett nederlag och ett tecken på att man inte kommer överens.

Medlemskapet i EU som ofta diskuteras som ett problem för facket, ser han i stället som en möjlighet.
– Nu kan vi kämpa för att den svenska modellen ska gälla även på våra utländska dotterbolag, säger han.