Mats Wingborg, journalist med inriktning på fackliga frågor.
Villkoren för den växande gruppen hemarbetande borde vara en viktig fråga för fackföreningarna. Foto: Vincent Yu, AP-Photo/Scanpix
Hög tid att svenska facket börjar
slåss för hemarbetare
debatt De byter blöjor, kokar pasta, dammsuger och stryker skjortor i andras hem. Nu inleder ILO arbetet med att ta fram en ny internationell konvention för att förbättra villkoren för hemarbetare. Men för att uppnå effekt måste världens fackföreningar också engagera sig, skriver Mats Wingborg, journalist med inriktning på fackliga frågor.
19 Maj 2010
Att frågan lyfts av FN är en facklig framgång, men för att uppnå effekt måste också fackföreningsrörelsen över hela världen engagera sig. Frågan har enorm betydelse. Hemarbetare är en gigantisk och hårt exploaterad yrkesgrupp, dominerad av kvinnor.
Definitionen av hemarbetare – på engelska domestic workers – är personer som är anställda i ett hem för att utföra hushållssysslor. Kärnuppgifter är barnpassning, städning, tvättning, matlagning, inhandling av varor, trädgårdsarbete och vaktarbete. Men antalet undergrupper är långt fler och inkluderar även ”pool person”, ”dog walker”, etc.
Hemarbetare finns i alla länder, men andelen är högre i länder med svag offentlig välfärd och djupa ekonomiska klyftor. Även de ekonomiska klyftorna mellan länderna har drivit fram en ökning av hemarbetare. Många som arbetar i andras hem är migrantarbetare. Flest kommer från länder som Filippinerna, Indonesien, Indien, Bangladesh, Pakistan, Sri Lanka och Etiopien.
Hemarbetare är extremt sårbara. I många länder omfattar de nationella arbetsmarknadslagarna inte dem som arbetar i hemmen. De lagar som ändå finns efterlevs sällan. De som arbetar i hemmen har hittills haft ett svagt stöd i internationella konventioner och få är fackligt organiserade.
Indien hyser långt fler hemarbetare än något annat land. Enligt den indiska rörelsen National Domestic Workers Movement beräknas antalet vara upp i nästan 90 miljoner. Även om uppgiften är osäker står det ändå klart att det handlar om landets i särklass vanligaste yrke. I Kina finns åtminstone 20 miljoner och bara i Saudiarabien 1,5 miljoner migrantarbetare som arbetar i de saudiska hemmen. Men antalet hemarbetare ökar också i den rika världen, särskilt i de länder där de ekonomiska klyftorna ökat snabbast. Arbetsgivarna tillhör ofta den ekonomiska och politiska eliten.
Omkring 90 procent av världens hemarbetare är kvinnor. Av dem som inte är migrantarbetare kommer många från landsbygden och tillhör minoritetsgrupper. Inom gruppen finns också många barnarbetare. Bara i Bangladesh arbetar en miljon barn i andras hem, det handlar ofta om flickor som inte är mer än 7-8 år gamla.
Själv har jag mött företrädare för två fackliga organisationer som lyckats organisera hemarbetare, Asian Domestic Workers Union och South African Domestic Workers Union. Den bild de ger av arbetsvillkoren är upprörande. Arbetsdagarna är extremt långa och ofta arbetar man över 100 timmar i veckan. Arbetarna vet inte i förväg när de får vara lediga, lönerna är låga och betalas ofta ut för sent, många utsätts för våld och sexuella trakasserier och många av dem som är migrantarbetare får sina pass beslagtagna. Exakt samma bild ger IUL, det globala fack som organiserar fackförbund inom branschen.
När jag nyligen intervjuade hemarbetare i Qatar lyfte flera av dem fram det så kallade kasala-systemet som ett speciellt hinder. Hemarbetarna i landet är genomgående migrantarbetare, särskilt ofta från Indien eller Filippinerna. Kasala-systemet innebär att uppehållstillståndet är kopplat till arbetstillståndet. Den person som förlorar sitt jobb förlorar också sin legala status, sitt visum och sin bostad. Arbetarna blir låsta till det hem där de har fått jobb, hur arbetsförhållanden än ser ut. Kasala-systemet finns i samtliga länder i Gulfen, undantaget Bahrain där det tagits bort med motiveringen att det är en ”modern form av slaveri”.
Ett annat diskriminerande system finns i Kina, där handlar det om att de inre migrantarbetarna inte har fulla rättigheter. Enligt landets folkbokföring, det så kallade hukou-systemet, förlorar en person sin rättigheter om han eller hon flyttar inom landet och inte har råd till en omregistrering. Av detta skäl saknar många av Kinas hemarbetare tillgång till landets välfärd, deras barn får inte gå i skolan och de har inte rätt att nyttja offentlig sjukvård.
När nu ILO lyfter frågan om hemarbetare måste också den svenska fackföreningsrörelsen agera. Några krav bör stå i förgrunden:
• Arbetsmarknadslagarna måste omfatta hemarbetare.
• Villkoren för hemarbetare i Sverige och EU måste granskas.
• Fackliga hjälpjourer för hemarbetare i Europa måste upprättas.
• Gulfstaterna måste avskaffa kasala-systemet och Kina hukou-systemet.
Skriv kommentar