Anna Carlson Foto: Kristian Pohl
Genusvetaren Vanja Hermele. Foto: SCANPIX/Dan Hansson
"Kända namn ges
frikort för trakasserier"
sextrakasserier Romanen Alfahannen har fått igång debatten om sexuella trakasserier i filmbranschen och inom scenkonsten. Teaterförbundets ordförande och en genusvetare diskuterar vad som bör göras.
3 Feb 2010
Sexuella trakasserier inom film- och teveproduktion och inom scenkonsten är ett problem. Senaste månaderna har det stormat i frågan med allt från konkreta exempel till en spänningsroman om filmbranschen.
Först var det musikalen Cats där en känd skådespelare tafsat på kvinnorna i ensemblen. Balettchefen vid nationalscenen Operan tvingades till time-out för sexuella trakasserier. Och så Katarina Wennstams roman Alfahannen, lanserad som en verklighetshistoria om hur illa ställt det är i filmbranschen.
Genusvetaren Vanja Hermele har gjort flera studier om jämställdhet inom film, teater och konst.
Vad visar Alfahannen på tycker du?
– Jag känner igen missförhållandena, beroendeförhållandet. Filmbranschen är en frilansbransch med korta kontrakt. Det skapar ett beroende av att bli vald om och om igen. Och då finns risken att du står ut även om någonting inte är okej.
– Alfahannen visar på just den beroendeställningen, och frikortet stora namn har.
Vad menar du med frikort?
– I film- och scenkonsten är det många som måste anpassa sig till strukturer som kanske inte alltid är så moderna. Till exempel kan ett yrkesliv inom teater och film vara svårt att kombinera med ett vanligt liv, att hämta och lämna på dagis, göra semesterplaner, sådana saker.
– Sedan finns vissa guldgossar i dessa branscher, som huvudpersonen Jack Rappe i Alfahannen, som är kungar och då är stukturerna inte lika statiska längre. När det gäller ett fåtal manliga stjärnor så är det tvärtom strukturerna som anpassas efter dem.
Varför då?
– Bland annat för att de är stora namn som drar mycket publik och därigenom blir oersättliga.
- Att prata fackliga frågor som lika lön och jämställdhet tycker många fortfarande är lite konstigt eftersom konsten ska stå fri, man tänker att konstnärliga arbetsplatser inte är som vanliga arbetsplatser.
- Men det börjar förändras. Man inser att även inom konsten måste man kunna hämta sina barn på dagis, man går inte med på att vara jour hela tiden.
Men i Alfahannen är män guldgossar och kvinnor underordnar sig.
– Att det här fortgår beror inte på att det finns en massa kvinnor som står ut med det, utan problemet ligger på ledningsnivå. Ta det som hände på Operan. Ingen kvinna skulle få det stöd av ledningen som balettchefen fick trots att han trampat i klaveret flera gånger. En kvinnlig chef hade hon åkt ut med huvudet före. Men på Operan uppfann ledningen förklaringsmodeller för att förminska problemet, förneka och nästan förlöjliga det. Det är på den nivån man måste diskutera de här missförhållandena.
Teaterförbundets ordförande Anna Carlson pekar på att utbildning är viktigt för att komma tillrätta med sexuella trakasserier och i sin förlängning jämställdhetsproblem.
– Lösningen på allt är utbildning hävdar jag. Utbildning i vad sexuella trakasserier är och att den utsatta alltid har rätten på sin sida. Det vill säga rätt att anmäla, att bli trodd, och rätt att kräva att arbetsledningen kan lagen och vet hur den ska agera.
Vad gör Teaterförbundet?
– Vi har drivit frågorna länge. Bland annat har vi en grupp för jämställdhet och andra diskrimineringsfrågor. Vi erbjuder arbetsplatser en informationshalvdag där man definierar vad sexuella trakasserier är, hur man ska förebygga och förhindra dem.
– Vi gjorde för några år sedan studien Filmbranschen och jämställdheten, och en checklista för jämställdhetsarbetet inom film.
Har diskussionen senaste tiden fått förbundet att planera fler åtgärder?
– Vi har många grejer på gång. Ekot på Sveriges Radio har tillfrågat oss om en enkät som nu gått ut till förbundets medlemmar. Den är klar om några veckor och med den som grund tror jag att vi kommer att kunna få fram saker som påvisar mer än vad Alfahannen kan göra. Romanen bidrar till debatten och till att fler vågar prata, men vi behöver också en kartläggning och statistik för att kunna gå vidare.
Vad är viktigt utöver utbildning för att komma till rätta med frågan om sexuella trakasserier?
– Att det på arbetsplatsen finns värdegrunder och riktlinjer i frågan, och att de presenteras för varje ny medarbetare som anställs. Om något händer ska jag veta exakt hur jag ska göra. Vem jag ska tala med, hur jag ska rapportera.
– Då tror jag inte att det blir sådana här bomber som det varit på sista tiden.
Skriv kommentar