Susin Lindblom på Dramatikerförbundet vill att konstnärernas egen kunskap tillvaratas när regeringen lanserar nya åtgärder på deras arbetsmarknad. Foto: Gert Lundstedt

Konstnärsorganisationer tar
tag i arbetsmarknadspolitiken

arbetslöshet Kulturarbetare ska bli bättre entreprenörer och få fler jobb anser regeringen. Men kulturarbetare är oroliga för att beslutsfattarna inte förstår deras arbetsmarknad. Ett par konstnärsorganisationer tänker nu starta arbetsstödjande verksamhet.

10 Nov 2009

Regeringen prövar olika vägar för att få ut arbetskraften på arbetsmarknaden: coachar och kompletterande aktörer, lotsar och... kärt barn har många namn. På kulturområdet föreslås nu inkubatorer.
Få yrkesgrupper har så hög arbetslöshet som konstnärligt verksamma.

Deras arbetsmarknad är en extrem frilansmarknad med mellanliggande arbetslöshetsperioder, och a-kasseavgiften är därför bland de högsta eftersom den stiger med arbetslösheten i branschen.

För att underlätta för kulturarbetarna att komma i arbete föreslår regeringen i en nyligen presenterad handlingsplan dels arbetsmarknadspolitiska åtgärder, men dels också insatser för att kulturarbetarna ska bli goda entreprenörer och egenföretagare.

I handlingsplaneN säger man man att syftet "är att skapa goda förutsättningar för entreprenörer samt potentiella och befintliga företagare inom kulturella och kreativa näringar att utveckla sina affärsidéer och företagande".

Handlingsplanen är ett samarbetsprojekt mellan kultur- och näringslivsdepartementen. Budgeten är på 73 miljoner, varav 20 miljoner satsas årligen 2010–2012.

Det system med inkubatorer som regeringen föreslår i planen, och som redan prövats i andra sammanhang, ska nu "i högre grad uppmärksamma behov och förutsättningar bland entreprenörer".

Så långt har de kulturverksamma och deras organisationer inga invändningar. Däremot finns en oro för om förståelsen finns för hur deras arbetsmarknad fungerar, och därmed en oro för att de 73 miljonerna ska komma kulturarbetarna till del.

Därför har Dramatikerförbundet och Föreningen svenska tonsättare bestämt sig för att samarbeta för att få del av de anslagna miljonerna, och kunna hjälpa medlemmarna att hitta uppdrag på marknaden. För om det ska lyckas måste konstnärsinflytandet vara stort menar Dramatikerförbundets förbundsdirektör Susin Lindblom.

– Det är bra att regeringen nu ger uppdrag till myndigheter och verk som Vinnova, Kulturrådet och Konstnärsnämnden att ägna sig åt de här frågorna. Men det är diffust vad de konkret ska göra. Handlingsplanen är luddig och man missar att konstnärlig verksamhet har särskilda förtecken.

Vad vill era förbund göra?

– Vi vill åstadkomma konstnärssamarbeten som ger lättare administration och därmed gör det enklare att sköta sitt företag. Vi vill bygga sociala skyddsnät, och erbjuda möjlighet till utveckling och utbildning. Vi vill bygga upp en struktur kring den ensamme konstnären. Det finns ett skriande behov att förse våra grupper med trygghetssystem.

Nu hoppas Lindblom att saker och ting klarnar innan årsskiftet när regeringen ska ha fördelat pengar och uppdrag till nämnda myndigheter och verk. Men ytterligare en sak oroar henne, hon pekar på handlingsplanens "inkubatorer" och "inkubatorsystem".

– Det får inte bli så att de enda som är glada är inkubatorerna. Man kan vara hur mycket inkubator och professionell rådgivare som helst, men bäst blir det när konstnärernas kunskap används, och de själva är med och påverkar.

Tänker ni er något som liknar Teater-, Dans- och Musikallianserna? En Tonsättar-Dramatikerallians?

– Jag vill inte använda ordet allians. Men visst, vi sneglar åt det hållet. Fast vårt projekt måste anpassas på ett annat sätt eftersom det här handlar om fria företagare. I Teateralliansen till exempel lämnar du alliansen under en period för att du får anställning på en teater någonstans. Så ser det inte ut för våra grupper.

Hur tänker du då?

– Att de i stället har olika uppdrag, som att skriva musik eller en pjäs.

– En allians på vårt område måste vara någonting man är med i hela tiden, och som ger kontinuerligt stöd till verksamheten. Stöd till sådant som är dyrt och svårt och besvärligt att lösa på egen hand, och på så sätt ger våra medlemmar mer tid över till att ägna sig åt sina konstnärskap.

I likhet med allianserna vill hon att dramatiker/tonsättarprojektet ska överbrygga arbetslöshetsperioder.

– Vilket våra grupper också behöver. Men hur många jobb det kan bli beror på hur kulturmarknaden ser ut, att det på marknaden finns resurser att köpa tonsättningar och dramatik för.

Men rustar man ned skolan, konserthusen, teatrarna, public service... resonerar Lindblom, ja då finns det inga köpare och då hjälper ingen marknadsföring i världen.

– Du kan vara hur duktig entreprenör som helst, men du är alltid beroende av att någon intresserar sig för och stärker marknaden. Alla kan inte klara sig på helt kommersiella villkor, utan det måste också finnas en marknad med kulturpolitiska förtecken.

Gert Lundstedt

Fotnot: Staten satsar årligen runt 60 miljoner i de tre allianserna, som fungerar som en sorts branscharbetsförmedlingar. Runt 300 yrkesverksamma har i dag plats i allianserna, vilka vid perioder av arbetslöshet mellan uppdrag har möjlighet att från alliansen lyfta lön och få tillgång till vidareutbildning och kompetensutveckling.