Las: Stor skillnad mellan
föreställningarna och verkligheten

sist in först ut? Catharina Calleman tror inte att det blir tryggare för de anställda om urholkade lagregler ersätts med förhandlingar.

11 Mar 2010

"Stora delar av dagens debatt om turordningsreglerna förefaller verklighetsfrämmande"

Så löd slutklämmen i juristen Catharina Callemans uppmärksammade doktorsavhandling, Turordning vid uppsägning.

Hon fann att anställningstiden hade viss betydelse för turordningen. Men att kraven på effektiv och lönsam produktion alltid gick före. Och att skillnaden mot hur det var innan Las inte var särskilt stor.

2010, drygt tio år senare, säger hon så här:

– Nu är det väl ännu fler anställda som fått känna på att sist in-först ut inte stämmer.

Folk med lång anställningstid blir inte längre lika förvånade över att bli uppsagda, tror hon.

Hur kommer det sig då att det är så stor skillnad mellan verkligheten och föreställningarna om Las?

– Hela tiden eldar representanter för näringslivet under föreställningarna om lagens stelbenthet.

Möjligen kan det ha bidragit till att turordningsreglerna fått en psykologisk effekt som gör att företag inte vågar växa för att de tror att de inte kommer att kunna säga upp personal.

– En tråkig effekt i så fall. För i verkligheten kan man säga upp folk på grund av arbetsbrist om man vill. Det är en del av arbetsledningsrätten.

Det anställningsskydd som Las en gång gav har dessutom undan för undan urholkats av lagändringar och AD-domar, menar Catharina Calleman.

– Att det blivit möjligt att säga upp anställda och sedan hyra in vissa utvalda via ett bemanningsföretag är ett exempel på det.

Det finns helt enkelt så många möjligheter att kringgå lagreglerna att det knappast behövs ytterligare undantag. Regeringen brukar ju också hävda att turordningsreglerna inte är något problem.

Talet om att det var bättre förr, innan Las, när parterna kom överens utan lagstiftning är hon skeptisk till.

– Det är väldigt lätt att idyllisera, det finns en nostalgisk attraktion i att tänka att allt var så trevligt förr.

Hon är inte så säker på att det var bättre för den enskilde när parterna gjorde upp i en nämnd.

Och även om det skulle vara sant att det var mycket trevligare förr så finns inte de förutsättningarna längre.

– Det finns inte längre så mycket kvar av de små arbetsplatserna med sina tydliga arbetsgivare. I dag kanske arbetsgivaren är anonym och långt borta och skickar en konsult.

Det finns även andra starka skäl för att behålla lagregler, fortsätter Catharina Calleman.

– Det är viktigt med tydliga regler och öppenhet om vad som gäller så att en arbetstagare kan förutsäga något så när om hon eller han kommer att bli uppsagd.

Det går någorlunda bra att bedöma med kriterierna anställningstid och kvalifikationer som gäller enligt Las.

Men det går inte med en modell där arbetsgivaren och facket kommer överens om vilka som ska sägas upp i en given situation. Det skulle bli som med dagens förlikningar och skiljedomar, man har ingen insyn och vet inte vad utgången blir, tycker Catharina Calleman.

– Anställningstrygghet kan också ha den fördelen för arbetsgivarna att kvalificerade medarbetare inte sticker om det börjar dra ihop sig till uppsägningar.