– Jag fortsätter att kämpa för mer pengar till arbetsmiljöforskningen, säger Lennart Levi. Foto: Christine Olsson/Scanpix

Lennart Levi har kämpat för
arbetsmiljön i över 50 år

arbetsmiljö I dag fattas alltför många beslut av ekonomer. Läkare, psykologer och sociologer blir sällan tillfrågade. Det säger stressforskningens nestor Lennart Levi, som fyller 80 år i maj.

27 Jan 2010

I över 50 år har Lennart Levi varit en aktiv kämpe för bättre arbetsmiljö. Nu avrundar han sin karriär som riksdagsman, C, och personlig rådgivare till arbetsmarknadsministern i arbetsmiljöfrågor.

– Sven Otto Littorin är bra på att lyssna. Jag försöker bland annat få honom att satsa på arbetsmiljöutbildning av chefer och ökad forskning, men det är inte alltid regeringen gör som jag vill, säger han.

Vi träffas i riksdagshusets kafé för en intervju om hans långa liv i arbetsmiljöns tjänst. Lennart Levis och TCO:s vägar har korsats många gånger. Kanske spelade det in att han var granne med Lennart Bodström en gång i tiden.

– TCO har alltid varit intresserat av arbetsmiljö och begrep mycket tidigare än LO och Saco behovet av att arbeta med dessa frågor.

Han säger att TCO-förbundet Sif allra först i den fackliga världen förstod att man behövde forska om hur arbetet påverkar hälsan. Redan 1957 beslutade Sif anslå 100 000 kronor – mycket pengar på den tiden – till forskning om arbetsmiljö och hälsa. Intresset i omvärlden var måttligt, men den unge Lennart Levi som just kommit i gång med stressforskning höll sig framme och lyckades få anslag.

Detta stöd gjorde enormt stor skillnad, berättar han, och ett par år senare kunde han som nybliven underläkare på Karolinska inrätta laboratoriet för klinisk stressforskning, som var föregångaren till Stressforskningsinstitutet.

I sin tidiga forskning kunde Lennart Levi bland annat visa att ackordslöner bidrog till ökad stress även i mycket vardagliga arbetssituationer. En annan viktig upptäckt var att det går att rehabilitera svårt multihandikappade personer tillbaka till arbetslivet om man bara sätter individen i centrum.

– Då var min forskning något av en experimentverkstad. Sedan har intresset gått i vågor och nu är ju de frågorna aktuella igen i sjukskrivningsdebatten, säger han.

Vad tycker du om rehabkedjan och regeringens förändringar av sjukförsäkringen, som ju kritiserats hårt av bland annat TCO?

– Till att börja med fick beslutet en väldigt fyrkantig utformning, jag skulle gärna ha sett ett mer individanpassat system. I dag fattas alltför många beslut av ekonomer. Läkare, psykologer och sociologer blir sällan tillfrågade.

Har du försökt påverka beslutet?

– Jag kontaktade Cristina Husmark Pehrsson och föreslog att hon skulle ha en expertgrupp som gav feedback på hennes förslag. Hon reagerade positivt, men gruppen hann inte bildas förrän det här beslutet var klubbat. Det är svårt att förutse vad resultatet skulle ha blivit om ministern hade haft tillgång till kompetenta rådgivare, säger Lennart Levi.

Han berättar också att han varit i kontakt med Sture Nordh och diskuterat TCO:s idé om en alternativ arbetsmarknad för dem som inte platsar på den ordinarie, men att han ännu inte tagit upp detta med ministern. Han menar att det finns stöd i grundlagen för denna tanke och hänvisar till Regeringsformens formulering: "Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet".

– Då ska man väl för helvete göra detta också och inte hålla på med en massa coacher, säger Levi och låter som en arg regeringskritiker, så centerpartist han är.

En annan fråga där TCO har en annan uppfattning än alliansregeringen och där Lennart Levi inte vunnit gehör för sin ståndpunkt är nedläggningen av Arbetslivsinstitutet.

– Jag visste inte om att man redan tidigt hade bestämt sig för nedläggning. När jag fick reda på det försökte jag modifiera beslutet, men allt var redan bestämt. Vid omröstningen kvittade jag ut mig. Men jag fortsätter kämpa för mer pengar till arbetsmiljöforskning. Det kom inga ordentliga satsningar i forskningspropositionen, men jag har uppvaktat både FAS och Vinnova som är positiva till att satsa mer på det här området, säger han.

Mot bakgrund av dessa exempel kan man fråga sig varför Lennart Levi blev riksdagsman för just Centerpartiet. Han berättar att han regelbundet uppvaktats av partiet sedan tidigt 60-tal då han fick i uppdrag att författa Centerns stora arbetsmiljömotion.

– När jag 2005 vid 75 års ålder fick frågan för femte gången sa jag att jag är beredd att försöka.

Men är centern det parti som har den bästa arbetsmiljöpolitiken i dag?

– Det kan jag inte svara på. I den mån de inte har det ska jag försöka ändra på det. Oppositionen har en alltför stark betoning på det negativa. Det räcker inte. Jag vill uppmuntra det positiva mer.

Lennart Levi tycker det är dags att tänka i nya banor när det gäller att förebygga dålig arbetsmiljö. Visst ska man bekämpa det negativa och det gör Arbetsmiljöverket och dess inspektörer på ett bra sätt, anser han. Men det gäller som sagt också att främja det som är positivt.

Om detta har Lennart Levi just publicerat en artikel i skriften "Inkluderande arbetsliv" från regeringens arbetsmiljöpolitiska kunskapsråd. Han har också initierat ett brett samarbete med brittiska forskare, som han menar ligger före de svenska när det gäller detta synsätt.

En annan sak som Lennart Levi kämpar för är arbetsmiljöutbildning hos nästa generation chefer, såväl för att förebygga skador och arbetssjukdomar som för att främja ett livsvänligt arbetsliv. Han uppvaktade den förra regeringen som visade visst intresse, men sedan hamnade idén i en byrålåda.

Som riksdagsman tog han upp tråden igen. I en debatt med forskningsminister Tobias Krantz nyligen påpekade Lennart Levi att arbetsmiljökunskaper finns med i examenskraven för blivande civilingenjörer enligt högskoleförordningen. Den så kallade Styrmedelsutredningen har för övrigt också föreslagit att arbetsmiljökunskap ska vara obligatoriskt i civilingenjörs- och civilekonomutbildningen.

– Tidigare har utbildningsdepartementet varit emot detta, eftersom det skulle inkräkta på den akademiska friheten. Men i debatten menade ministern att det är en bra idé. Det gjorde mig både överraskad och glad, säger Levi.

Men så tillägger han med sitt kinesiska favoritordspråk (fast på engelska): "Words do not cook rice". Det räcker inte att prata, man måste göra det också.