Linda Petttersson är facklig företrädare på Länsförsäkringar. Foto: Anna-Lena Lundqvist

Linda vill lära hela livet

lärande i arbetet Linda Petterson tycker inte att det borde krävas någon Einstein för att finna en formel för vuxnas livslånga lärande. Återkommande traineeutbildningar skulle kunna vara ett sätt på företagsnivå.

5 Sep 2011

"Att plugga med studiemedel fungerar inte för vuxna människor. Försök själv att betala räntor och amorteringar med ett studielån."
Linda Pettersson är fackligt förtroendevald på Länsförsäkringar.

Vi sitter på kontoret i Halmstad och pratar om hur ett utvecklande arbetsliv borde se ut. Hon är en uppenbart energisk person, full av idéer och med goda egna erfarenheter av ett arbetsliv i utveckling.

– Rent samhällsekonomiskt så tjänar vi ju på att hjälpas åt att betala för utbildning. Så fungerar det för unga. Det måste går att hitta en formel även för vuxna, det kan inte vara omöjligt.

Hon är övertygad om en sak. Inget enda yrke kommer att vara oföränderligt i framtiden.

Hennes arbetsgivare har också visat förståelse för behovet att utveckla medarbetarna.

– Vi har fått igenom att varje medarbetare ska ha en egen utvecklingsplan.

– Sedan har jag funderat på en sak. Vi har ju inom företaget traineeutbildningar där nyanställda får prova på alla olika yrken och hoppa mellan avdelningarna.

– Man borde kunna ha någonting likande, återkommande även för dem som jobbat ett tag.
Om man  sa så här: Nu får du ett halvår på skadeavdelningen, sedan ett halvår på privatsälj och så ett halvår på företagsavdelningen. Det skulle bredda medarbetarnas kompetens något enormt.

Hon skulle till och med kunna tänka sig att avstå löneutrymme för ett sådant program.
Men Linda Pettersson är också klar över att alla kanske inte vill utvecklas lika mycket i sitt yrkesliv.

– Vi ska komma ihåg att det finns en del som inte vill läsa. Som inte vill göra något annat än det de gör. Vi måste ha ett system som kan attrahera även dem.

En annan knäckfråga är den om högskolebehörighet. Linda berömmer de ekonomiutbildningar som hennes arbetsgivare erbjudit även dem som saknat formell behörighet.

Du har arbetat med webutveckling i nästan tolv år nu, hur ser du på din egen utveckling?

– I mitt senaste utvecklingssamtal sa att jag inte kommer att vilja gå tillbaka till webutveckling, att jag är färdig med det.
Man kan nog säga att kompetensutveckling är en del av Lindas personlighet.

– Ända sedan tonåren har jag sagt och tänkt att man måste ha olika kompetenser. Jag väntade med gymnasiet några år för jag ville jobba först. På min fritid har jag gården och är domare och hoppdomare, jag ger laserbehandling  och massage för hästar och jag håller på att ta lastbilskörkort.

– Så om Länsförsäkringar lägger ner här i Halland så vet jag att jag har annat att falla tillbaka på. Det gör mig tryggare.
 Hon tror själv att hon fått sitt framåtdriv hemifrån.

– Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma som gjorde en lång klassresa och slutade som socialchef. Hon jobbade 24 timmar om dygnet, alla ringde till henne. Hon var också duktig på att utbilda oss barn.

Lindas mamma var också tekniskt intresserad och såg till att skaffa nya saker. Ända från de första dataspelen.

– Så jag började tidigt att använda datorer när jag var chef på en ridskola. Gick sedan två utbildningar och blev intranetutvecklare.
Linda själv har varit en föreningsmänniska hela livet, hon trivs med diskussioner.

– Jag tror på den lilla människan. De som inte är så bra på att strida för sig själva och ta för sig behöver någon som företräder dem.

– Värnar man om dem kan det blir riktigt bra.
Hon har svårt att hitta något negativt att säga om sina många fackliga uppdrag. Det skulle vara risken att fastna i så fall. Även det egentligen en fråga om kompetensutveckling och lärande.

– Det som ofta kommer upp och som vi måste fundera över är att löneutvecklingen för våra fackliga ordföringar ute i landet avstannar. Det beror på att de inte är hundra procent på sitt ordinarie jobb.

– Arbetsgivaren centralt förstår och uppskattar det fackliga arbetet men vi måste hitta en gemensam form för hur det ska värderas. Vad man ska jämföra med.

– Det leder oss över på nästa knäckfråga, fortsätter hon. Hur ska man få in fler yngre i fackligt arbete?

Det är nog inget större problem egentligen, funderar Linda. Det finns yngre medlemmar som knackar på. Men problemet är att de är så inne i sin yrkesroll. De ska göra karriär både i yrket och i det fackliga samtidigt.

Som ung kanske man vill hoppa på två tre år men kanske med en mindre andel av arbetstiden så att man hinner med. Samtidigt som äldre riskerar att bli inlåsta för länge i det fackliga.
Tidsbegränsade fackliga uppdrag är ju en väg men Linda ser risker med det.

– Då hamnar vi i nästa svåra grej. Vi måste ju se till att ha erfaret folk också. Vi behöver de erfarna rävarna samtidigt med de unga naiva som kommer med nya idéer.

Lars Laurén
Reporter
Work+46 (0)70 672 52 59
Skicka e-post

Senaste Twitter-inlägg:
Laddar...