– Vi arbetar medvetet med att vara attraktiva för yngre, säger Mary Power, utvecklingschef på INMO. Foto: Lennart Frykskog

Lyckad strategi för rekrytering
av sjuksköterskor till irländskt fack

irland Irländska sjuksköterskefacket INMO har på 20 år lyckats tredubbla antalet medlemmar. Ett par lyckade kampanjer för bättre villkor och aktiv rekrytering ligger bakom ökningen.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

4 Okt 2011

Mary Power, utvecklingschef på INMO (Irish Nurses and Midwives organisation), var i Sverige nyligen, som deltagare på en kurs om facklig förnyelse på Åkers Runö (i regi av TCO, LO och Europafackets utbildningsinstitutet ETUI), och delade med sig av sina erfarenheter.

Hon säger att INMO:s framgångar beror på långsiktigt rekryteringsarbete och att förbundet vid ett par tillfällen kampanjat och strejkat (1999 och 2007) för bättre lön och arbetsvillkor.

– Vi har lyckats höja profilen för vårt yrke. Nu betraktas vi som en yrkesgrupp som utför ett professionellt arbete. Tidigare sågs vårt arbete enbart som ett kall, något man utför enbart för att man älskar att ta hand om människor.

De största sprången i medlemsutvecklingen gjorde INMO i samband med en strejk för högre löner 1999 och kortare arbetstider 2007. Båda åtföljdes av längre kampanjer. Då strömmade oorganiserade sjuksköterskor till. Men även under åren däremellan har medlemstalet stadigt ökad, för att i dag vara cirka 41 000.

Det finns även tre mindre fackförbund på Irland som organiserar 10 000 sjuksköterskor. Lika många sjuksköterskor är helt oorganiserade, många av dem finns på privata sjukhem, men även i offentlig sektor finns vita fläckar.

– Vi har flera medlemmar bland äldre och medelålders, men vi arbetar medvetet med att vara attraktiva för yngre. De är inte lika benägna som de äldre att organisera sig kollektivt, de är mer individualister och vill se nyttan med att vara medlem.

Mary Power berättar att INMO ordnar regionala träffar för att nå flera av de yngre och att man finns ute på högskolorna för att rekrytera dem. Något som går hem hos flera aktivister är sociala frågor som är relaterade till sjuksköterskeyrket, exempelvis trafficking och HBT-frågor.

– De vill påverka, och vi tränar dem i politisk lobbying, skräddarsyr kurser som bland annat handlar om hur man påverkar på ministernivå. Det här är något som inte alls är attraktivt för de äldre.

En sjuksköterskelön på Irland ligger i dag på mellan 22 000 och 35 000 kronor i månaden (30 000 till 45 000 euro om året), beroende på erfarenhet och kvalifikation. Arbetstiden har kortats till 37,5 timmar i veckan. Det är resultatet av ett par hårda dispyter, som låg vid sidan av de nationella trepartsuppgörelser (Social Partnership) som fack, regering och arbetsgivare hade gjort upp om, och som bland annat omfattade ramar och riktmärken för löneökningar.

Men just nu tvingas facket ta strid för att försvara sina villkor, till följd av den ekonomiska kris som drabbar landet hårdare än de flesta. Nedskärningar i den offentliga sektorn ingår i en beska kuren.

– Vi har bildat en 24–7-allians med andra yrkesgrupper (poliser, brandmän och ambulansförare med flera) som både på kvällar och helger ska stå för bra och säker service. Vår största farhåga just nu är att regeringen ska dra in den extra betalning som detta ger.

Dessutom har 2 000 sjukskötersketjänster dragits in på två år. Det ger snabbt ökande arbetslöshet kan man förmoda, men flera irländare, vana att emigrera, är beredda att flytta utomlands, för att ta jobb där, berättar Mary Power.

Sjuksköterskefacket månar i det här bistra klimatet om sjuksköterskeeleverna.

– Vi förhandlar med regeringen om en ny struktur så att vi kan försäkra oss om praktikplatser, så att alla som examineras verkligen kan stärka sin position i yrket och på arbetsmarknaden.