Anders Kjellberg, Lunds universitet. Foto: Jann Lipka
"Man behöver inte
vara helt pessimistisk"
forskare om framtiden Den svenska modellen är inte utslagen. För även om hoten är många så har den både livskraft och överlevnadsförmåga. Det tror sociologen Anders Kjellberg, Lunds Universitet.
2 Mar 2010
I denna den djupaste lågkonjunkturen sedan 30-talet borde facket erfarenhetsmässigt växa. I stället ligger den samlade medlemstillväxten på plus minus noll. Det är ett klart trendbrott. Och det kan bädda för ett nytt medlemsras under kommande högkonjunktur.
Detta är en av de fackligt pessimistiska tendenser som Anders Kjellberg, expert på arbetsmarknadens organisering, kan se.
Annat på dysterkontot är regeringens användning av de kraftigt höjda a-kasseavgifterna till skattesänkningar.
– Folk tänker efter när det blir för dyrt och det är de som har mest behov av a-kassa som får betala mest. Då tvekar många om att vara med i både a-kassan och facket. Och argumentet att jobbskatteavdraget kompenserar stämmer inte, menar Anders Kjellberg.
Detta eftersom människor, enligt nationalekonomisk teori sällan är beredda att lägga inkomstökningar på en enda sak.
A-kassestrulet kan på sikt leda till att vi får en obligatorisk försäkring, som är bortkopplad från facket. Det höjs ju även alltfler fackliga röster för det eftersom man upplever att a-kassan blivit ett sänke, från att ha varit ett flöte för medlemskap.
– Å andra sidan finns det ju även förbund som har planer på att syssla med arbetsförmedling.
Det finns ytterligare ett skäl för facken att slå vakt om sina a-kassor, ett i dag bortglömt skäl, tycker Anders Kjellberg.
– Det är ju kassan som konkret avgör om en arbetslös ska tvingas gå in som strejkbrytare. Sådant tar vi kanske för givet idag, men inget är givet.
Ett annat, mer långsiktigt, skäl till facklig pessimism är att de grupper som traditionellt upprätthållit en hög facklig anslutning, industri- och offentliganställda, minskar till följd av strukturomvandlingar till förmån för privat tjänstesektor.
Han tror också att omvandlingen av offentliga jobb till privata har betydelse och tar exemplen friskolor, privata vårdgivare och privata bussbolag.
– Lärarförbundets tapp kan åtminstone delvis bero på det, särskilt som deras a-kasseavgift är mycket låg.
Till de långsiktiga nedgångsfaktorerna hör också svårfångade saker som attityder. Organisationsgraden är lägre bland yngre än bland äldre.
Ytterligare en annan är den juridifiering av arbetsmarknaden som är en följd av EU-anpassningen. De uppmärksammade - och svårförutsägbara - avgörandena i EU-domstolen visar med all önskvärd tydlighet att parterna tappat inflytande över arbetsmarknaden.
Konsekvenserna är svåra att överblicka.
– Nu är möjligheten öppen för utländska bemanningsföretag att utstationera allt från byggarbetare till universitetslektorer och it-folk.
Denna juridifiering kan också tvinga facken att gå in för exempelvis lagstadgade minimilöner.
– Det kan förändra allt.
Att snegla på övriga EU-länder bidrar också till pessimismen. Jättelika ras för fackföreningarna på de flesta håll i spåren av bland annat strukturomvandlingar.
Och på svensk hemmaplan finns som alltid krafter som vill se svagare fackligt inflytande. På sikt kan vi få inskränkningar i såväl Las som konflikträtten.
Så långt eländesbeskrivningen. Det går även att se ljus i kristallkulan.
– Man behöver inte vara helt pessimistisk. Facket är till för att tillvarata människors intressen och fortfarande är sju av tio med i facket vilket är världsrekord.
Och den fackliga styrkan har ju inte försvunnit bara för att den sällan kommit till användning.
– Att arbetsgivarna vill inskränka konflikträtten visar att strejkvapnet är fortsatt starkt.
Anders Kjellberg tycker att facket borde engagera sig mer för att skapa utvecklande arbeten - att få ut något mer av jobbet än bara lönen är något som inte minst de unga önskar sig. Jämfört med 80-talet har facket tappat mycket initiativkraft i dessa frågor.
– Men det gäller att involvera de vanliga medlemmarna ute på arbetsplatserna. Det är ju där som arbetet med många av frågorna hör hemma.
Lars Laurén
Reporter
Work+46 (0)70 672 52 59
Skicka e-post
Skriv kommentar