Marit Paulsen inför EU-valet, vid riksdagen. (Foto: Lennart Frykskog)

Den svenska modellen står pall för kriser och omställning, anser Marit Paulsen. FOTO: Lennart Frykskog Foto: Lennart Frykskog

Marit Paulsen, FP: Jag tänker
arbeta mot protektionismen

eu-valet Marit Paulsen är tillbaka med smärtfri rygg och med lust till politiken igen. Hon vill slåss mot protektionism och mot EU:s jordbrukspolitik som drabbar tredje världen.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

26 Maj 2009

Marit Paulsen säger ifrån när jag för ett ämne på tal som hon inte anser sig behärska. Men snart nog resonerar hon sig ändå fram till svar och slutsatser, ofta med klangbotten i egen erfarenhet.
Som det här med krisen. Marit Paulsen befarar att den är betydligt värre än vad vi vill föreställa oss. Hon gör inte anspråk på att begripa och kunna förklara den i teoretiska och nationalekonomiska termer.
– Jag kan bara räkna på hushållsvis, men där är jag j-t skicklig, säger hon.

Hon påstår inte att EU satsar för mycket mot krisen, men manar till försiktighet när kraven på mer massiva insatser höjs. Blir det inte i slutändan barnen och barnbarnen som får betala om pengarna rullar iväg nu för att fylla igen svarta hål? undrar hon.
– Ta det lugnt och ställ frågorna: Varifrån får vi pengarna? Hur dyra är de? Vem ska betala? Sverige ska vara vansinnigt försiktigt. Vi har minst två banker som har lånat ut pengar på mycket lösa boliner. Blir det vi som får betala alla halvtomma kåkar i Baltikum och Ukraina?
– Jag har en obehaglig känsla att vi vaknar upp på en annan strand än den vi stod på när stormen började, säger hon.

Marit Paulsens mest profilerade områden är jordbruket, djurhanteringen, skogen, miljön, maten och hälsan. På de områden har hon varit aktiv debattör och politiker ända sedan 70-talet.
Med sitt rättframma språk och engagemang lyfte hon ensam Folkpartiet till rekordhöga siffror i EU-valet 1999.
Efter att ha lämnat EU-parlamentet 2004 har hon återfått lusten att påverka igen. Det beror helt på lyckade ryggoperationer i Strängnäs. Hon är kvitt smärtan.
Nu vill hon se mer av samarbete i gemensamma frågor som miljö och ekonomi, men EU ska inte lägga sig i enskilda människors liv och styra i kommunalpolitiken förklarar hon.
– Blir jag vald tänker jag arbeta mot den negativa nationalismen och protektionismen.
– Det finns en positiv nationalism också. Hembygdskänsla och identitet i sin egen kultur är oerhört viktigt. Men det finns också en själviskhet som går ut på att rädda det egna skinnet och ge någon annan Svarte Petter.
Marit Paulsen menar att EU med sin halv miljard medborgare har en gemensam styrkeposition att eftersträva.
– Sammanlagt kan vi ha röst och inflytande, och jag skulle vilja att vi hade det globalt. Vi står trots allt för en humanistisk och demokratisk syn på tillvaron.

Den svenska arbetsmarknadsmodellen, med avtalslösningar och starka parter, vill hon värna. Den må ha korporativa drag, men den har visat förmåga att ta till sig verkligheten och hantera omvärldsförändringar. Ny teknik har bejakats och krisbranscher har fasats ut med omställningsstöd och aktiva åtgärder.
– Det har funnits en följsamhet. Förändringar har gått mer smärtfritt i Sverige än i länder med rigida system.
Lavaldomen fruktar hon inte. Nog har vi kloka och kompetenta personer som kan hantera kraven från EG-domstolen utan att kollektivavtalens normerande kraft försvinner, anser hon.
– När vi diskuterar Lavaldomen är det ungefär som om vi aldrig upplevt kriser, konflikter och trösklar förut. Men vi har trots allt klarat dem och överlevt.
Vem ska då sätta lägsta lönenivå för alla, även då utländsk arbetskraft som tillfälligt arbetar i Sverige? Lag eller avtal? Marit Paulsen tror inte på lagstadgade minimilöner.
– Då måste vi hitta en lagformulering som gör att de avtalade minimilönerna är lagliga minimilöner. Det borde gå. Någon eller några smarta jurister måste vi väl ha någonstans.

Folkpartiet stöder inte det fackliga kravet på en översyn av utstationeringsdirektivet. Det kan lika gärna ge motsatt effekt än det önskade, svarar man i Brysselkontorets enkät till partierna. Marit Paulsen är heller ingen vän av ett annat fackligt krav inför valet: Att ett socialt kapitel tillfogas Lissabonfördraget. Gärna skarpa skivningar i fördraget, men inte i särskild kapitelform.

– Jag förstår inte vad vi ska med det till. Ska vi också ha ett kapitel om mänskliga fri- och rättigheter och om demokrati?
– Jag är också försiktig med ordet social i EU-sammanhang. Det kan missbrukas och kopplas till abortfrågor, prostitution och knark. Man hamnar lätt i ett socialt och moraliskt träsk.

Tio minuter till fotografering, sedan rullar Marits bil vidare i ett schema där varje timme och klockslag är noga inplanerat. Maken Sture, hennes främsta stöd, dyker upp ur kulisserna och ansluter.