Medlemmarnas krav i centrum för framgångsrik norsk modell
almedalen 2009 Utgå från medlemmarna, ställ genomförbara och konkreta krav, bind er inte vid ett politiskt alternativ. Det är norska LO:s framgångsrecept och tips till den svenska fackföreningsrörelsen.
1 Jul 2009
Heidi Larsen, vice ordförande för LO i Trondheim, berättade om den så kallade Trondheimsmodellen på ett seminarium i Visby på onsdagen.
Fackföreningsrörelsen i Trondheim valde inför kommunalvalen 2003 att ställa egna politiska krav, fråga partierna hur de ställde sig till dem och sedan rekommendera sina medlemmar att rösta på dem som bäst uppfyllde kraven.
Genom att samtidigt mobilisera bland sina medlemmar har facket fått igenom krav som rätt till heltid för kommunanställda, återkommunalisering av avfallshanteringen och fler hyresrätter.
Modellen har ”exporterats” till riksnivån, och norska LO har sedan flera år en stadig medlemstillströmning.
Enligt Heidi Larsen är det centrala att utgå från vad medlemmarna vill och tycker:
– Det viktiga är inte att säkra makt åt ett eller flera partier utan att få politikerna att genomföra medlemmarnas idéer. Kraven ska vara genomförbara och aktuella, som folk kan känna igen sig i.
Aron Etzler, chefredaktör för oberoende socialistiska Flamman och författare till en bok om Trondheimsmodellen, ser det norska arbetssättet som (enda?) räddningen för den svenska fackföreningsrörelsen i kölvattnet av uppmärksamheten kring Wanja Lundby-Wedin och AMF:
– Modellen fungerar därför att den skapar ett starkt förtroende för fackföreningarna genom att kraven kommer från medlemmarna. Det finns en klar risk att facket i Sverige utmålas antingen som korrumperad elit eller som maffia, som i Wild and fresh-historien. Trondheimsmodellen skulle kunna vända på det, sade han.
Heidi Larsen betonade också vikten av breda fackliga allianser, och av att finnas ute på gator och arbetsplatser för att fånga upp folks åsikter och önskemål.
Det är precis vad fackförbundet ST har börjat med, påpekade ST-ordföranden Annette Carnhede som satt i panelen:
– Vi har börjat gå ut och fråga våra medlemmar vad de tycker är viktigt och vill, och sedan vänt oss direkt till riksdagsledamöter – det har blivit debatter i riksdagen.
Men den svenska fackföreningsrörelsen kunde gott bli mer konkret och enad i sina krav, tyckte hon:
– Vi är över 60 förbund i Sverige, ingen vinner på splittring.
Unionens avtalssamordare Åsa Erba Stenhammar drog tanken om breda fackliga unioner till sin spets:
– Tänk om vi alla gemensamt hade vägrat skriva under i förra avtalsrörelsen, i protest mot förändringarna i a-kassan?
Hanna Lundquist
Reporter
Work070-6974070
Skicka e-post
