Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan fick självklart kvalificerad tolkhjälp när han besökte Sverige 2009. Inte lika självklart för alla. Foto: Pontus Lundahl / SCANPIX

Rättsäkerheten i fara när sämre
villkor driver tolkar från yrket

tolkar Uteblivna löneökningar och försämrad arbetsmiljö gör att auktoriserade tolkar allt oftare lämnar sitt yrke. Därmed hotas rättsäkerheten för de som behöver tolk. Det visar en studie från Lunds universitet.

14 Sep 2011

Under 90-talet avreglerades landets offentligägda tolkförmedlingar och såldes ut. Sedan dess har löneutvecklingen för tolkar i stort sett stått stilla - i praktiken en rejäl lönesänkning – samtidigt som sådant som reseersättning, möjlighet till vidareutbildning och handledning alltmer försvunnit.

Förklaringen till utvecklingen är att de företag som köpte tolkförmedlingarna – störst är Kinnevikägda Transvoice där förre TCO-ordföranden Björn Rosengren är styrelseordförande – pressar kostnaderna för att vinna upphandlingar av tolktjänster. Vilket man bland annat gör genom att använda okvalificerade (icke auktoriserade) tolkar som håller lönenivån nere.

följden är att en övervägande del av de tolkar som i dag arbetar inte är auktoriserade. Därmed försämras såväl kvaliteten som rättssäkerheten för den som har rätt till tolk i samband med besök på sociala inrättningar, arbetsförmedling och skola, eller vid läkarbesök, polisförhör och i rättegångar. Under 2009 tolkades i Sverige runt 1,5 miljoner timmar på 170 språk.

Det här står att läsa i det nu avslutade Tolkprojektet, ett treårigt forskningsprojekt av tre etnologer vid Lunds universitet; och där ett stort antal tolkar från hela landet har intervjuats och medverkat. ”Ett grundläggande problem” skriver forskarna ”är att upphandlingarna under lång tid har prioriterat pris framför kvalitet och det har gjort att arvoden för tolkar som har utbildning och/eller auktorisation har stagnerat”.

Väsentligt försämrade arbetsvillkor gör att allt fler av de auktoriserade tolkarna nu lämnar yrket. En ”konsekvens av hur tolkars utbildnings-, auktorisations- och arbetsvillkor ser ut” slår forskarna fast. Som exempel på stressfaktorer som negativt påverkar både tolken och tolkningen nämns alltifrån sådant som att tvingas äta i bilen mellan uppdragen och dra på sig p-böter för att hinna i tid till tolkningen, till att tolken som uppdragstagare saknar pensionsgrundande inkomst, har dålig tillgång till a-kassa och ofta för låg inkomst för att avsätta pengar till semester och försäkringar.

Hur kan då de auktoriserade tolkarnas arbetssituation förbättras liksom rättssäkerheten för den som behöver tolk? Först och främst måste man, understryker forskarna, värna de kvalificerade tolkar som ännu finns kvar i yrket. Vidare att institutioner som köper tolktjänster analyserar sina behov och utifrån dem ställer rättmätiga krav för att kunna utföra sitt arbete; vilket i sin tur ger bättre underlag för upphandling och ”ett politiskt åtagande att se över utbildnings- och auktorisationsmöjligheter så att efterfrågan på god tolkservice kan uppfyllas”.

Vision (före detta SKTF) organiserar tolkar framför allt inom den sociala sektorn. Där instämmer man i rapportens dystra verklighetsbeskrivning.

– Absolut. Vi förutspådde att det skulle bli djungelns lag vid avregleringen. Det är bra att det nu bekräftas av forskare, säger Yvonne Ahlström, socialpolitiskt ansvarig på Vision.

Hur ska Vision tackla de försämrade arbetsförhållandena och att all tfler auktoriserade tolkar slutar?

– Genom att få till stånd kollektivavtal med tolkförmedlingarna och ge tolkar en bra löneutveckling och bra arvoden. En fråga vi arbetat med i tio år. Det är dystert att vi inte hunnit längre.

För något år sedan bildade ni ”Rikstolk” för att just bevaka tolkarnas löne- och arbetsvillkor. Finns det kvar?

– Ja. Och som bildades för att kunna agera med mer kraft.

vision drev på för en rikstaxa för tolkar för att komma ifrån att tolkarvodet blir en ekonomisk bricka i upphandlingarna mellan tolkförmedlingarna och de som köper tolktjänster.

– Problemet är att vi saknar en motpart att förhandla med om en rikstaxa. Sveriges kommuner och landsting (SKL) vore naturligt eftersom det är deras medlemmar som till stor del använder sig av tolkar. Men de vill inte ha någon rikstaxa.

Varför?

– För att det inte råder ett anställningsförhållande. Men det gör det inte heller för tolkar som jobbar i domstol, men där har man kommit överens om en domstolstaxa. Likadant för EU-tolkar i Bryssel. De här tolkarna har en annan status än de som jobbar i socialtjänsten, och en helt annan arvodesnivå.

Vilket är en demokratifråga menar Yvonne Ahlström, eftersom det är mycket viktigt att de som är i behov av tolk har en röst i samhället.

- Det är skämmigt att vi inte kan ena oss om en rekommenderad rikstaxa.

Forskarna skriver i rapporten att tolk inte ses som ett yrke i sig utan att man kan ha med sig en släkting som tolkar åt en i svåra situationer.

- Så är det, men det är helt förkastligt.

Kan ni förhandla med någon annan än SKL?

– Ja, de enskilda tolkförmedlingarna. Men det har inte heller lyckats.

Yvonne Ahlström vill också att kvalitetskrav ställs på tolkförmedlingarna.

– Det borde finnas en auktorisation av tolkförmedlingarna som kommunerna reglerar i sina upphandlingar.