»Regeringen tycks inspirerad av New Labour«
Malin Junestav forskar om den välfärdsprincip som politikerna i decennier varit överens om men ändå har så olika uppfattning om: Den heliga Arbetslinjen.
25 Jan 2007
I Västerås på tionde våningen med milsvid mälarutsikt bor Malin Junestav. Om ett par månader flyttar hon till eget hus i Uppsala. Till grannarnas lättnad får man förmoda. Maken och en av sönerna spelar blåsinstrument och de behöver öva.
I Uppsala får ekonomhistorikern Malin Junestav också närmare till jobbet. På IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering, forskar hon om socialförsäkrings- och arbetsmarknadspolitik.
I doktorsavhandlingen från 2004, med titeln Arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning 1930 – 2001, analyserade hon ett centralt begrepp.
För arbetslinjen är ett uttryck som politiker i alla läger använt länge. Men vad betyder den?
Någon av alla statliga utredare liknade arbetslinjen vid mammas köttbullar. Alla är överens om att de är godast men ingen kan redogöra för receptet.
– Jag ville undersöka glappet mellan social trygghet och arbetsmarknaden. För det är ofta i glappen man kan upptäcka saker.
Ordet dyker upp på 1910-talet när arbetslöshetspolitiken utformades av en politisk borgerlighet. Då uppstod frågan: Ska man ge dem som inte kan försörja sig själva pengar eller ska man sätta dem i arbete? Man fastnade för det senare. Vi fick de AK-arbeten som blivit dagens Aktivitetsgaranti och arbetslinjens heliga princip har varit rådande sedan dess. Men också laddats med helt olika innebörder i olika skeden.
När den moderna välfärdsstaten började byggas på 30-talet var arbetslinjen mer synonym med rätten till arbete. Staten skulle garantera medborgarna den trygghet som arbetet skulle ge. Socialpolitiken skulle ge medborgarna trygghet mot nöd och socialförsäkringarna byggdes senare upp kring principen att arbetsinkomsten skulle försäkras.
Staten skulle även garantera den »vingarnas trygghet« som en stark arbetslöshetsförsäkring ger.
Att arbete och arbetsinkomst var en medborgerlig rättighet förstärktes ytterligare under 50-, 60-, och 70-talen. Man strävade efter att bredda välfärdssystemen. Arbetslinjen var mer kopplad till den aktiva arbetsmarknadspolitikens område.
Under 90-talets djupa arbetslöshetskris vill sedan alla politiker »återupprätta arbetslinjen«. Det som varit en medborgerlig rättighet blir åter en skyldighet att själv ta större ansvar för sin egen försörjning.
– Bildt-regeringen talade mycket om att vi måste återupprätta arbetslinjen. Samtidigt försvann minst 600 000 jobb.
Det trista är att synen på medborgaren tycks ha ett pris. Under goda år är staten generös och litar på att vi gör vårt bästa. Under lågkonjunkturer ska vi ta oss i kragen och förstå att det nog finns arbete bara man anstränger sig.
– Ja, det finns en koppling mellan tilltalet i debatten, lagförslagen och så vidare och konjunkturen.
Men att beskriva de socialpolitiska idéerna som en pendel som svänger fram och tillbaka mellan tuffare tag och tillit är alltför enkelt, tycker Malin Junestav.
En bättre bild är att de politiska idéerna löper som flera samtidiga vågrörelser. Ibland parallella, ibland långt ifrån varandra. Vi och våra politiker är också fångna i vanföreställningar. Till exempel tror vi gärna att vår svenska modell är en svensk uppfinning. Men vår arbetslöshetsförsäkring kommer från Belgien och just nu hämtas mycket inspiration från England.
– Jag tror att Göran Persson var en stor beundrare av Tony Blair och hans politik med ordning och reda i budgeten och betalt för att arbeta. Workfare i stället för Welfare.
– Även den nya regeringen, ledd av det nya arbetarpartiet moderaterna, tycks inspirerad av New Labour.
En annan föreställning är att partipolitiken löper längs en fastslagen linje. När idéerna i själva verket vindlar fram över stora ytor och med tiden kan komma till helt nya ståndpunkter.
– Att en borgerlig regering nu vill införa en obligatorisk statlig arbetslöshetsförsäkring kan tyckas lite märkligt. Det ville socialdemokraterna ha på 20-talet men de borgerliga var kopiöst emot det.
Hur ska man då tolka den bakomliggande idén bakom regeringens försämringar av a-kassan och planerna på en obligatorisk försäkring?
– Jag tolkar det som uttryck för en ideologi om vad facket ska göra och inte göra.
