– Om inget görs kan Europafacket helt förlora sitt inflytande, säger Richard Hyman. Foto: Rickard Jakbo

Richard Hyman anklagar
Europas fack för anpasslighet

richard hyman Den brittiske professorn Richard Hyman gick nyligen till hårt angrepp på den europeiska fackföreningsrörelsen på en konferens i Genève. Europafacket, EFS, måste upphöra med att ge den nyliberala EU-politiken ett mänskligt ansikte, anser han.

26 Sep 2011

–  Fackförbunden har inte fått ut så mycket av den sociala dialogen, och får i nuläget ut till och med ännu mindre. Om inget görs kan man helt förlora sitt inflytande, sa Richard Hyman.

Ett hundratal forskare trängdes i föreläsningssalen på det europeiska sociologförbundets kongress på universitetet i Genève. Intresset var så stort att alla inte fick plats när den brittiske professorn i arbetsmarknadsrelationer (Industrial relations) presenterade sin bild av en krisande europeisk fackföreningsrörelse.

Richard Hyman radade upp en rad europafackliga motgångar på senare år:

– Högervridning av politiken på grund av EU-utvidgningen.

– Ökad marknadsfundamentalism inom EU-kommissionen.

– Nedvärdering av den sociala dimensionen till förmån för konkurrenskraften.

– EU-domar som går emot nationell arbetsrätt (Laval-domen med flera).
 
Enligt systemet med den sociala dialogen ska arbetsmarknadens parter få inflytande över EU-politiken genom samråd med EU-kommissionen. Enligt Hyman har det blivit allt svårare att uppnå fackliga framsteg, i synnerhet i dagens åtstramningstider.

Orsaken till att europafacket ändå fortsätter att bejaka den sociala dialogen är enligt Hyman delvis ideologisk. EU-projektet har för många fack fyllt ett ideologiskt tomrum som uppstått då de tidigare ideologierna inom facken – kommunism, socialdemokrati och kristdemokrati – har försvagats.
 
– Ländernas regeringar på 90-talet var till stor del socialdemokratiska eller progressivt kristdemokratiska och facken såg en möjlighet att skapa ett socialt EU. Sedan är EFS också till viss del finansierat av EU-kommissionen och det kan spela in, säger Richard Hyman till TCO-tidningen efter sin föreläsning.

Han ser ändå en viss attitydförändring. Från att ha omfamnat Lissabonstrategins ekonomiska politik för tio år sedan, har EFS börjat uttrycka missnöje med EU:s strategier under 2000-talet. Bland annat har kommissionens fixering vid arbetsmarknads- och välfärdsreformer kritiserats.

Då den nya EU 2020-strategin kom förra året möttes den av europafacklig kritik om att ignorera jämlikhet, jämställdhet och osäkra jobb. Men kritiken har inte lett till handling och i praktiken är det samma inriktning på konsensus, menar Hyman.

Hyman tar som exempel att Europafacket så sent som förra året, inom ramen för den sociala dialogen, skrev på ett ramavtal med arbetsgivarorganisationerna.

– Agerandet är läppstift på grisen, kosmetika på en politik för en fri marknad med EMU, Lissabonstrategi och konkurrenskraft på bekostnad av den sociala dimensionen, sade Hyman till den internationella publiken.

Enligt honom beror passiviteten också på att de starka facken fortfarande tänker nationellt. I England rycker man i princip på axlarna åt Laval-domen för att det händer i Sverige och vice versa.

En åhörare på föreläsningen i Genève undrade om det verkligen bara är EU:s politik som ligger bakom de europeiska fackens vikande medlemsantal och inflytande. Nedgången började väl innan EU-besluten började gå emot facken?
 
– Det finns såklart flera orsaker. Men för vissa länder, som till exempel de nordiska, har nedgången bara pågått i ett halvdussin år, svarade professor Hyman.
 
Europafacket borde slåss för arbetsrätten och bygga upp maktresurser tillsammans med facebook-generationen i andra sociala rörelser. Då kan den sociala dialogen bli effektiv, eller till och med överflödig, säger Richard Hyman när TCO-tidningen träffar honom efter seminariet.

Men behöver de välutbildade medlemmarna en tydlig ideologi? Räcker det inte med ett försäkringsbolagsmässigt fack?
 
– Försäkringsföreningar är bra så länge vi har små och förutsägbara risker. Men vi ser ökade risker, speciellt för de offentliganställda, vars villkor och roller nu ritas om. Då behöver du ideologi. Om du ska övertyga opinionen behöver du också ideologi, annars är du inte trovärdig.
 
Är det de gamla ideologierna du pratar om eller nya, som miljörörelsen?

– Både och. Det måste vara flera mobiliserande ideologier. Absolut ska man betona miljöfrågor. Facken måste komma fram med nya idéer om vad solidaritet innebär. Det är ingen lätt fråga.

– I Sverige har ni Saco-medlemmarna med deras relativt säkra positioner, och samtidigt finns medlemmar med otrygga jobb och usla förhållanden. Hur för man in dem under samma paraply? Vilka principer kan göra att man ser varandra som allierade?