Ambulanssjuksköterskan Rikard Uppenberg värnar de privatanställdas yttrandefrihet. Foto: André de Loisted

Rikard håller inte tyst

meddelarfrihet Tystnadskulturen breder ut sig i arbetslivet. Men det finns de som går mot strömmen. Rikard Uppenberg talar med en röst som hörs.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

17 Nov 2010

När ambulanssjuksköterskan Rikard Uppenberg tidigt i höstas skulle intervjuas av SVT fick han en tillsägelse av sin chef: ”Vad du gör på din fritid det lägger vi oss inte i men det du gör i tjänst det kan vi reglera”.

En ny sorts hjärtdefibrillatorer hade installerats i arbetsplatsens ambulanser och dess montering var så riskabel att sköterskorna riskerade att själva få ström i sig när de använde utrustningen på patienterna. Defibrillatorerna kunde inte användas menade Vårdförbundet i Skåne. Arbetsgivaren höll inte med. Rikard Uppenberg gjorde, i egenskap av skyddsombud, ett så kallat skyddsstopp och utrustningen togs ur bruk.

Flera tidningar och TV hörde av sig för att få intervjua honom om beslutet. När SVT:s filmteam föreslog att intervjun skulle göras i en av ambulanserna, för att också kunna filma defibrillatorerna, satte ledningen stopp. Journalisterna skulle inte få filma i ambulansgaraget trots att intervjun handlade om sköterskornas arbetsmiljö. SVT:s jurister ringde ilsket upp företagets ledning. Vad som sades i det samtalet vet inte Rikard Uppenberg men efteråt fick han möjlighet att visa upp ambulansen och utrustningen för reportrarna.

Exemplet med ambulansgaraget kan tyckas trivialt men lyfter ändå frågor om vad man egentligen får säga och göra i arbetslivet.

– Det är sandlådenivå, det är inte en företagshemlighet att visa upp en ambulans.

Vid årsskiftet 2010 gick han från att ha varit offentligt anställd i tjugofem år till att bli privatanställd. Nu arbetar han för företaget Sirius Humanum, som är en av Sveriges största leverantörer av ambulanssjukvård. De flesta av hans nya kollegor har gjort samma resa från offentligt till privat. Rikard Uppenberg menar att de alla är vana, från det offentliga, att det är högt i tak. Nu ser han en övergångsproblematik där kollegorna tvekar kring vad de får säga och inte säga.

– Förr hade jag aldrig haft en betänklighet, vår tidigare chef hade aldrig sagt nej.

Osäkerheten finns där trots att Region Skåne och Sirius Humanum skrivit in meddelarfriheten i avtalet. Den nya paragrafen har ännu inte prövats men redan innan den skrevs in kritiserades den av regionens egna jurister, de menade att den inte skulle hålla juridiskt. I stället skulle lagen om företagshemligheter som gäller i den privata sfären väga tyngre.

Men trots kritiken har Rikard Uppenberg en tilltro till företagets moraliska ansvar att hålla sig till avtalet. Samtidigt menar han att det är lättare att bryta ett avtal än en lag.

– Jag hade hellre sett att meddelarfriheten var lagstadgad, för som det ser ut nu så kan det bli diskussioner om när, var och hur den ska gälla.

Som facklig företrädare har han fått många samtal från privatanställda på andra företag som inte har en aktiv fackklubb, de har i stället vänt sig till honom med sina funderingar över meddelarfriheten och dess gränser. Han tycker att entreprenadföretagen borde upplysa de anställda om att de har meddelarfrihet. Idag känner inte alla till sina rättigheter.

– Det är viktigt att vi ska kunna meddela oss mot media. Man ska inte kunna skydda sig bakom en privat sfär.

– Företag ska vara glada för personer som kritiserar och diskuterar, det för organisationen framåt.

Rikard Uppenberg menar att det handlar om att säkerställa kvaliteten i vården, i en verksamhet som är offentligt finansierad.

– Det är viktigt för patienterna. Är det ett problem så förväntas vi lyfta problematiken.

Ambulanssjuksköterskorna hamnar ofta i medias fokus. Sköterskorna är ”där det händer” och har därför en förstahandsinformation som sjukhusen inte alltid kan ge. Många av Rikard Uppenbergs kollegor vill dock inte prata med media, vilket han framförallt tror handlar om en rädsla att bryta sekretessen. Men det handlar också om att de är oroliga och osäkra på sin arbetsgivare. Personligen känner han sig skyddad av sin roll som facklig företrädare och han har intervjuats ofta av pressen.

– Jag har figurerat mycket i media, det tror jag skulle kunna ligga mig i fatet om jag valde att söka ett annat jobb inom det privata, säger han.

Men även han har funderat över sin nya roll som privatanställd.

– Jag har tagit mig en stor funderare om jag lägger munkavle på mig själv. Jag har försökt att hitta ett förhållningssätt som jag tror funkar hos en privat arbetsgivare.