Scanias VD Leif Östling tror att Sverige kommer att vara en stark industrination länge än. Foto: Lars Laurén

Scaniachefens optimism
har inte rubbats av krisen.

industrikrisen – Svensk industri har väldigt goda möjligheter att gå stärkt även ur denna kris men räkna med att det tar några år innan läget stabiliserats. Det säger Scanias VD Leif Östling. Som arbetsgivare vill han bort från de centrala avtalen.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

3 Jul 2009

Krisen som slagit mycket hårt mot industrin beror på att bankerna varit alltför frikostiga och denna globala kris har stora likheter med vår egen hemmagjorda 90-talskris, vilket är en fördel för oss, tycker Leif Östling. Detta eftersom både banker och hushåll har denna kris i relativt färskt minne.

Dessa återkommande kriser beror på bubblor som i sin tur bland annat beror på att västvärldens bankväsenden arbetar med mycket låga kapitaltäckningsnivåer. 2 - 3 procents täckning med eget kapital kan jämföras med 40 - 50 procent för hundra år sedan.

– När så Lehman Brothers gick i konkurs i september så sprack en länk i kedjebrevet.

– Det blev en mycket snabb inbromsning av efterfrågan och nästan alla kreditmöjligheter försvann, forstätter Leif Östling.

Men industrin kan inte stoppa produktionen över en natt. Det betydde att stora lager byggdes upp under framför allt fjärde kvartalet i fjol.

Så även om efterfrågan till slutanvändare börjat bottna så finns stora lager i hela förädlingskedjan, från exempelvis gruvor till färdiga lastbilar som måste betas av innan produktionen åter kan ta fart och stabiliseras.

Krisen kommer också - som kriser alltid gör - att leda till en viss utslagning av industriföretag. Omstruktureringen sker i krisernas kölvatten och den globalisering som varit särskilt intensiv, egentigen ända sedan andra världskriget, kommer att accelerera ytterligare.
Det var det som hände i tidigare kriser, när varv, teko och så vidare lämnade Sverige.

Men talet om att vi skulle vara på väg mot någon slags avindustrialiserat tjänstesamhälle tror inte Leif Östling på.

– Man ska inte förledas att tro att tjänstesektorn ska ersätta industrin.
Han påpekar, liksom för övrigt Unionens Daniel Lind tidigare i denna intervjuserie, att om man räknar in de tjänster som genereras av industrin så behåller den sin andel av sysselsättningen.

Och förutsättningarna att Sverige och svensk industri , liksom andra duktiga länder, ska gå stärkta även ur denna kris är många och goda, säger Leif Östling.

Vi har goda traditioner, bra forskning och produktutveckling, vi är pragmatiska, snabbt omställbara och vi har tekniskt sofistikerade produkter.

Men hur länge kan man tillverka lastbilar i Sverige när de gör hälften så dyra i Kina?

– Visst det finns kinesiska kopior som kostar hälften men deras livslängd är bara en femtedel av en Scanialastbils, säger Leif Östling och förklarar varför ett sådant kvalitetsförsprång är svårt hämta in.

– Kvalitén på industriprodukter drivs av kvalitetskraven på hemmamarknaden, i Scanias fall Europa.

Han drar flera exempel, japanska och koreanska bilar bland annat, på detta att produkter kan nå en världsmarknad först när standarden och därmed kvalitetskraven utvecklats på en hemmamarknad.

– Utvecklingsingenjörer är människor av kött och blod. Att designa en lastbil handlar inte bara om matematik. Det finns en emotionell faktor också som gör att man aldrig kan få kinesiska ingenjörer att utveckla bilar enligt europeiska krav och europeisk smak!

Leif Östling är också sedan någon månad ordförande i arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. Han tycker krisavtalet med IF Metall var bra och nödvändigt men konstaterar också det intressanta faktum att det på många håll varit mycket svårt att komma överens med metallarna lokalt. Medan det oftast gått mycket lättare på tjänstemannasidan vars huvudorganisationer varit emot sänkningarna av arbetstider och löner.

Han konstaterar också att utrymmet för löneökningar i nästa avtalsrörelse är svårt att överhuvudtaget se.

Helt i linje med den organisation han leder vill han se mer av flexibla lokala, företagsvisa kollektivavtal, bort från de centrala som tillhör en svunnen tid.

– Det skulle vara mycket bra för svensk sysselsättning och välfärd om vi kunde teckna företagsvisa avtal.

Den fackliga invändningen att detta även skulle innebära lokal rätt till stridsåtgärder möter han med följande resonemang:

– Den rätten ligger ju ändå rätt mycket på den lokala nivån.

Han tror att de fackliga organisationerna - och deras medlemmar - förmodligen är så väl medvetna om de stora företagens betydelse och tuffa konkurrenssituation att de knappast skulle ta den stora risk det skulle innebära att släppa kontrollen över konflikträtten.

Risken består i att stora företag, som i vissa fall redan har 95 procent av sin arbetsstyrka utomlands, flyttar helt och hållet.

– Som jag brukar säga till fackliga ledare: Om man inte längre har något företag så behöver man ingen fackförening.