– Det är viktigt att vi i väst stödjer och uppmuntrar de som vill utöka yttrandefriheten och minska repressionen. Foto: Lennart Frykskog

Ska vi vara rädda för Kina, Klas Eklund?

kina Kina fascinerar och skrämmer. En supermakt som växer i dånande takt. Klas Eklund har skrivit höstens mest omtalade bok om Kina, landet som går sin egen väg vare sig det gäller ekonomi, miljö eller mänskliga rättigheter.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

8 Nov 2011

En vänsterradikal Klas Eklund kom 1970 hem till Sverige efter ett omtumlande studieår i USA. Han hade i sina senare tonår blivit maoist och gick med i Clarté, inspirerad av radikala strömningar i tiden, Jan Myrdal och andra vänsterikoner.

På den tiden framstod Kina som en förverkligad socialistisk utopi. I dag är Kina en växande supermakt och en statsstyrd dynamisk kapitalism som väcker förvåning, farhågor, avsky och beundran.

Det är lätt att förstå att Klas Eklund än i dag fascineras av landet. Med nyfikenheten i behåll skrev han nyligen boken Kina – Den nygamla supermakten. På 70 sidor avhandlar han landets rika historia och på övriga 180 följer en skildring och analys av ekonomi, politik och hur Kina påverkar oss i väst, i Sverige, inte minst i arbetslivet.

Klas Eklund skriver enkelt och pedagogiskt, ibland med metaforer som denna: ”Kort sagt, Kina har lagt sig i omkörningsfilen. Ännu är man dock inte förbi.”

Ska vi vara rädda för Kina nu?

– I huvudsak är det positivt för världen att Kina växer. Mellan 600 och 700 miljoner människor har lyfts från yttersta fattigdom till någon sorts global medelklass. Det är det största lyftet av inkomst och standard någonsin i mänsklighetens historia.

– Vi har fått billigare produkter att konsumera, våra reallöner räcker längre, och glöm inte att Kina på senare år, på gott och ont, till stor del har finansierat västvärldens lån.

Vi ser också en växande global konkurrens, inte minst till följd av Kinas frammarsch. Ser du några hot och risker för våra jobb?

– De finns, men de är inte riktigt av den arten många tycks tro. I de flesta fall har vi hittills lyckats ersätta de jobb som försvunnit till Kina med nya jobb som ger högre inkomster. Och skulle vi inte lyckas med det framöver är i det inte i första hand kinesernas fel utan vårt eget, att vi inte har en tillräckligt dynamisk arbetsmarknad.

– Kina vill nu på rekordtid, och som första land någonsin, i ett enda språng växla över från agrar ekonomi till industriland med avancerad teknologi. Civilingenjörer och forskare pumpas ut i snabb takt samtidigt som infrastrukturen byggs ut.

Hur kommer Kinas snabba omvandling att påverka våra vägval framöver?

– Jag tror att den kinesiska utmaningen flyttas till mer sofistikerade områden, högre upp i värdekedjan,. Tidigare har man flyttat ut industrin från väst, nu kan man flytta tjänster också. Callcenter och modern kommunikationsteknologi möjliggör detta.

Även högutbildade yrkesgrupper utmanas i dag av Kina genom att man håller lägre kostnader. Utfallet för oss hänger på att vi kan skapa nya jobb på den del av tjänstmarknaden som hittills inte krävt så mycket utbildning.

Klas Eklund hyser en stor farhåga. Att västvärlden – som pressas av skulder, svag tillväxt och arbetslöshet – svarar med protektionism och sluter sig. Det här kan påskyndas av att det framöver blir verbalt starka och högutbildade människor som känner sina jobb hotade. I förlängningen hotar i så fall ett kallt handelskrig med idel förlorare, menar Klas Eklund.

Vad ska Sverige investera i just i dag för att hävda sig väl om en eller ett par decennier?

– Ingen vet. Sverige är väldigt litet, att tro att vi ska vara världsledande på flera områden är fåfängt, men satsar vi i stället
bara på några få områden är risken att vi satsar fel.

Klas Eklund pekar efter den inledande reservationen ut ett antal områden där Sverige kan bli vinnare: Miljö och stadsbyggande i vid mening.

– Vi ska gå vidare på det som vi redan är duktiga på, som nästa generation biobränslen och cellulosahantering. Lastvagnar och bilsäkerhet.

– Se nu på vad som sker i Kina. Man har världens största program för stadsbyggnation. 40 000 bönder ska flytta in i lägenheter varje dag – i 20 år framåt. Tänk dig själv hur mycket cement, kopparrör, vägar och t-banor som krävs.

– Sverige har ett väldigt gott rykte när det gäller stadsplanering, avfallshantering, kollektivtrafik och fjärrvärme. Det låter kanske inte så sexigt, men det här är en enorm framtidsbransch där vi kan bli ännu bättre.

Den starka tillväxten har en dyster baksida: Ökade utsläpp, försurning av miljön och snabb resursförbrukning. Klas Eklund har på senare år ägnat sig åt klimatfrågan, skrivit en grundbok i ämnet (Vårt klimat) och ingick i en grupp ekonomer som skrev utkast till miljöprogram åt Kina inför klimatmötet i Köpehamn 2009.

Vilka klimat- och miljöråd skulle du ge Kina i dag om du var regeringens rådgivare?

– Samma som tidigare. Våra rekommendationer inför Köpenhamn var entydiga: Kina måste börja använda ekonomiska styrmedel. Införa kolskatt och så småningom också koldioxidskatter och aktivt bygga ett system med utsläppsrätter.

– Nu kan vi också konstatera att man i den tolfte femårsplanen (2011–2015) säger att man ska införa koldioxidskatt och ta flera
steg vidare i den riktningen.

Men Kina verkar ovilligt att gå i bräschen i miljöfrågan, åtminstone när deras ledare talar?

– De är motspänstiga i de internationella förhandlingarna, där säger man att Kina fortfarande är ett fattigt land och att en stor del av utsläppen rör vår konsumtion i väst. De släpar fötterna efter sig. Ännu har man inte vuxit in i rollen som ansvarstagande global supermakt.

– De vill inte inlåta sig på globala överenskommelser utan gå i sin egen takt. Men på hemmaplan gör man ändå en väldigt massa saker. De vräker in pengar i vindmöllor, solpaneler, kärnkraft och elektriska fordon. Kina är på en gång världens svartaste och grönaste ekonomi.

Kina är också en diktatur som fängslar oliktänkande. Ska vi avstå från kritik eller markera vårt ogillande?

– Jag tror att vi måste gå på två ben, det vill säga göra både och. Det går inte att bortse från att Kina snart är världens största ekonomi, och då blir inte handelskrig och ekonomiska bestraffningar så verkningsfulla.

– Men samtidigt ska vi överallt, där vi har chansen, tala om för Kina att vi ogillar deras statsskick, deras sätt att driva partidiktatur och att vi ogillar att de saknar ordentliga mänskliga rättigheter.

Inga sanktioner således?

– Det kan man ta till ibland, men inte som huvudlinje.

Är ledarna påverkbara för vår kritik om bristen på demokrati?

– På sikt tror jag att de är det, men inte på det sätt som vi i väst kanske tror. Kina är i egna ögon världens äldsta och mest sofistikerade civilisation, men den är byggd på andra och mer centralistiska värderingar. Kina har aldrig haft renässans, upplysning eller en individualistisk tradition. Det är naivt att tro att de skulle bli som vi.

– Men nu ser vi också hur internet, med 500 miljoner användare i Kina, gör att det skälver i aladåben. Internet har blivit ett verktyg för kritik mot korruption och maktövergrepp, som när lokala pampar lägger beslag på bönders mark.

– Det pågår en enorm dragkamp just nu, större än vad vi någonsin sett i ett nytt medium, och vi vet inte hur det kommer att gå. Partiet har svarat med ökad repression.

Hur tror du att det kommer att gå?

– Jag tror att partiet vill behålla sin makt, men samtidigt öppna sig och moderniseras en del. Man kommer att experimentera med mer intern demokrati och bli mer lyssnande.

– Vart det sedan går på lång sikt vet jag inte, men det är viktigt att vi i väst är medvetna om allt det här och att vi stödjer och uppmuntrar de som vill utöka yttrandefriheten och minska repressionen.