Ulf Solhall, Unionens regionkontor i Uppsala. Foto: Lars Laurén
Späda klubbar vårdas ömt
när klubben dör
Klubbarna är vår livsnerv. Deras trovärdighet överträffar det mesta.
På regionkontoret är man rädd om klubbarna och vet deras värde.
6 Sep 2010
Det säger Ulf Solhall som är chef för ett tiotal anställda, varav sju ombudsmän, på Unionens regionkontor i Uppland. I regionen finns knappt tiotusen medlemmar på 1 600 arbetsplatser. De flesta av dem har ingen klubb på sin arbetsplats, i hela regionen finns cirka 70 klubbar och ungefär lika många kontaktombud.
Ulf Solhall skulle gärna se att det fanns fler klubbar.
– Trovärdigheten hos en klubb överstiger det mesta. Medlemmarna blir företrädda av en egen arbetskamrat, en som man valt själv. Som kan arbetsplatsen. Det är också en jättefördel för arbetsgivaren jämfört med om de ska vända sig till oss och vänta i upp till 14 dagar innan vi har tid att komma och förhandla.
– När klubben förhandlar så kan de också förklara varför Stina ska ha lika mycket som Lisa, det kan inte vi göra på samma sätt.
Unionen Uppland kan också glädjas åt att antalet klubbar snarare ökar än minskar. Klubbar dör visserligen, som på UNT (sidan 23), men det föds också nya.
– Vi brukar tappa kanske fem om året men har hittills bildat minst lika många nya.
Regionens stora industriföretag är av tradition stabila, de flesta är med i facket och det fungerar bra.
Omsättningen på fackklubbar är större på de mindre företagen i servicesektorn.
Klubbildandet startar ofta med ett arbetsplatsbesök och den nya späda klubben vårdas ömt. De får ett ekonomiskt bidrag och en liten miniutbildning på plats och en egen fadderombudsman. Det brukar ta ett halvår innan klubben är redo att börja förhandla. Sedan händer det förstås att de dör i sin linda.
– Då försöker vi hjälpa dem att ha ett nytt årsmöte men går det inte så lägger vi ner klubben. Vi vill inte ha klubbar som bara är pappersprodukter.
Ulf Solhall har inte sett att någon allmänt negativ attityden till facket skulle påverka det arbetsplatsnära arbetet.
– Jag tror det var så lite längre tillbaks. Nu känns det som om stoltheten och uppskattningen ute på arbetsplatserna ökar igen.
Lars Laurén
Reporter
Work+46 (0)70 672 52 59
Skicka e-post
Skriv kommentar