– Alla fasta jobb borde utlysas och bemannas så att alla kunde söka dem i ädel tävlan, anser Yasmine El Rafie. Foto: Urban Orzolek

Ständigt på jakt efter fast jobb
Yasmine fast i vikariesvängen

tillfälliga jobb För fem år sedan blev Yasmine El Rafie färdig journalist. Sedan dess har hon jobbat nästan oavbrutet och kanske mer än hon borde. Men något fast jobb har hon inte.

8 Sep 2010

– Nu orkar jag inte hålla på så här längre, säger hon.
Yasmine El Rafie är en av många unga journalister som fastnat i vikariesvängen. Det är ganska vanligt i mediebranschen att bli anställd i högst elva månader för att inte företrädesrätten till anställning ska slå till. I stället för att bli ”inlasad” får man gå vidare till nästa vik. Och nästa och nästa…

Under de här fem åren har 30-åriga Yasmine El Rafie arbetat upp en rätt imponerande CV. Hon har varit på de stora medierna i Stockholm – Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, TT, Sveriges Radio och TV4 – och varvat luckorna däremellan med frilansande och kortare inhopp. Men hon har aldrig varit arbetslös.
– Enda gången jag inte jobbat som journalist var två månader förra hösten. Då var det helt dött så då körde jag spårvagn.
Nej, Yasmine El Rafie har inte saknat arbete, det är inte där skon klämmer. Snarare har hon i rädslan över att bli arbetslös arbetat för allt vad tygen håller. Det har varit både roligt och ångestfyllt, säger hon.
– Någon frågade mig när jag senast hade mer än en veckas semester och jag tror inte att jag har haft det sedan sekelskiftet.
Varför inte?
– Man vågar helt enkelt inte. För mig har det gått bra ekonomiskt, men man tittar hela tiden i backspegeln: ”Jag hade jobb den här veckan också, men efter nästa vecka har jag inget inbokat.” Det gör att varje gång någon ringer och frågar om man kan rycka in eller göra ett frilansjobb så tackar man ja. Även om man är helt slutkörd.

Hon berättar att hon ibland tagit två arbetspass samma dag.
– Det ska man väl inte säga till en facklig tidning, men jag kunde ta ett morgonpass från 4.00 till 11.00 och sedan ta en tupplur och gå på kvällsskiftet på ett annat medium.
Vad drev dig att göra det?
– Någon slags otrygghet. Men i år har jag känt att det inte går längre. Jag har kört slut på mig. Fungerar det inte får jag väl äta skorpor i stället.
Sedan försommaren har hon dock ett längre vikariat på nyhetsbyrån Siren och jobbar vardagar halv nio till halv sex. Det känns jättebra, säger hon.
Fortfarande vill hon arbeta som journalist och hon strävar efter en fast anställning. De många åren i vikariesvängen har ändå fört det goda med sig att hon fått prova på flera olika medier och arbetsuppgifter. Men dessa erfarenheter gör också att hon inte tänker hoppa på vad som helst.
– I och med att jag valde journalistiken för att jag vill påverka så vill jag komma till en arbetsplats där jag känner att jag verkligen kan göra det. Annars väljer jag ett annat jobb, lärare till exempel.

Men varför är det då så svårt att få fast jobb inom media och vad kan man göra åt problemet? Många skyller på Las som sätter stopp efter elva månader. Yasmine El Rafie ser även andra brister som kortsiktighet och dåliga rekryteringsrutiner.
– Las-svängen vore väl okej om man verkligen fick elva månader och det från början. Nästan alla mina vikariat har varit mycket kortare eller förlängts med några veckors framförhållning.
– Det absolut värsta med Las-svängen är att man ska vara ung och hungrig och nästan vända ut och in på sig själv. Jag kan känna frustration när jag kommer in på en redaktion och ser 25-åriga vikarier tacka ja till allting. Det gjorde jag själv för några år sedan, men det orkar jag inte längre. Min drivkraft nu är att göra det som är kul och meningsfullt.

Hon efterlyser större rättvisa i samband med rekryteringar och påpekar att hon inte talar i egen sak. Hon har både sett superduktiga vikarier som inte fått fast jobb och mer medelmåttiga som lyckats få det.
– Alla fasta jobb borde utlysas och bemannas så att alla kunde söka dem i ädel tävlan. Idag handlar det mycket om tur. Man ska finnas på en redaktion just när ett fast jobb råkar bli ledigt.
Yasmine El Rafie tycker att journalistfacket borde bli tuffare och föra vikariernas talan på ett bättre sätt.
– Det är få vikarier som känner att facket företräder dem. Tänk om Journalistförbundet tog en strejk för våra villkor! De kunde åtminstone kräva ett vikariat, en vikarie och förlängning av kontrakt med längre framförhållning.

För många som saknar fast jobb är det svårt att få lån till en bostad, men där hade Yasmine El Rafie tur.
– Jag gick till banken för att låna pengar till en bostadsrätt med ett jobbkontrakt på bara tre månader på fickan. Det var inga problem alls att få lån.
Nu har hon ett vikariat på nyhetsbyrån Siren fram till jul.
Vad händer sedan?
– Ingen aning. Men jag kan alltid dra in så att jag får till hyran. Annars är a-kassan en trygghet, men den har jag aldrig utnyttjat.
Om du fick drömma?
– Då skulle jag bli redaktör, gärna på en morgontidning. Det är ett roligt jobb som jag tror att jag skulle kunna bli bra på.