Inhyrd arbetskraft har svagt fackligt stöd, visar ny forskning. Foto: Daniel Nilsson/Scanpix
Svagt fackligt stöd för inhyrd arbetskraft
inhyrda Vem företräder inhyrda på en arbetsplats? Svaret är – ingen. Det visar forskare i en studie av fackliga förhållningssätt till inhyrd arbetskraft.
31 Mar 2011
Forskarna Kristina Håkansson och Tommy Isidorsson, båda verksamma vid Göteborgs universitet, presenterar sina resultat i senaste numret av tidskriften Arbetsmarknad & Arbetsliv. De bygger sin analys på en stor studie av forskaren Edmund Heery, som studerat brittiska fackföreningars förhållningssätt till inhyrda från 1920-talet och framåt.
Heery hittar i huvudsak fyra fackliga svar. Det första är utestängning. Det innebär en avvisande inställning till bemanningsföretag. Deras anställda betraktas heller inte som fullvärdiga fackliga medlemmar. Den andra kallar Heery ersättning. Det betyder att de fackliga organisationerna motsätter sig användandet av bemanningsföretag men stöder de anställda i företagen. Den hållningen präglade brittiska TUC (motsvarar svenska LO) under 1960- och 1970-talen. Den hållningen är också vanlig bland TCO-förbundens förtroendevalda. När TCO-tidningen i början av 2010 ställde frågor om synen på inhyrning till sin Läsarpanel svarade hela 48 procent att man är ganska eller mycket negativ till att använda inhyrd personal.
Det tredje förhållningssättet har fått benämningen restriktioner. Det innebär ett fackligt accepterande av branschen, men en avog inställning mot de anställda. Facken inriktar sig här på att försvara sina egna medlemmar, företagens kärnarbetskraft. Det gör man bland annat genom att låta bemanningsföretag kapa arbetstoppar, vilket lättar på trycket för de egna medlemmarna.
Den fjärde möjliga fackliga hållningen kallas engagemang. Det innebär att företagsfacket bejakar både bemanningsföretag som idé och de inhyrda konsulterna.
Håkansson och Isidorsson prövar teoriernas hållbarhet genom att studera fackliga förhållningssätt på tre svenska företag som använder inhyrd arbetskraft. Man konstaterar att förhållningssättet ersättning, det vill säga att det lokala facket inte gillar branschen men stöder de anställda i företagen, inte förekommer hos de undersökta företagen. Däremot finns exempel på både utestängning, restriktioner och engagemang.
Men även i det företag där fackklubben har inställningen att inhyrda ska behandlas som andra medlemmar (engagemang) finns svårigheter. Den intervjuade klubbordföranden nämner som exempel att inhyrda inte har rätt till den fackliga information som andra nyanställda får.
Även de inhyrda har svårt att känna fackligt stöd, trots den positiva hållningen. Man känner till exempel inte till vem man ska kontakta om problem uppstår.
Håkansson och Isidorsson konstaterar att inte heller de klubbar som vill stödja de inhyrda lyckas. Institutionella förhållanden, som lagstiftning och facklig organisationsstruktur, är inte anpassad till att den lokala fackklubben ska företräda inhyrda. Deras slutsats är därför att inhyrda knappast företräds alls av lokala fackliga organisationer, oavsett fackklubbens förhållningssätt. ”I förlängningen innebär detta att den partssamverkan den svenska modellen bygger på haltar inom bemanningsbranschen”, skriver de båda forskarna.
Erling Forsman
Chefredaktör
Work+46 (0)70 672 52 60
Skicka e-post
Skriv kommentar