Den svenska modellen har varit framgångsrik de senaste 30 åren, heter det i rapporten om partssystemet som ska klubbas på TCO-kongressen 10–12 maj Foto: Scanpix
TCO förutspår en intensiv strid
om den svenska modellen
tco-kongressen 2011 Den svenska kollektivavtalsmodellen utmanas av sjunkande facklig organisationsgrad, förändringar i arbetslivet och EU:s ökade inflytande. TCO måste därför vara effektiv i analysen och påverkansarbetet.
3 Maj 2011
Det här står att läsa i Partsmodellen, en av tre stora rapporter som ska klubbas på TCO-kongressen 10–12 maj.
I rapporten tas ett brett grepp över det svenska partssystemet i alla dess förgreningar: Kollektivavtalsmodellen, välfärdsmodellen (av nordiskt snitt, med generell välfärd och aktiv arbetsmarknadspolitik) och ett EU som påverkar våra regelverk via lagstiftning och förhandlingar inom unionen mellan parterna (den sociala dialogen).
Grundackordet i rapporten är att partssystemet stärker Sverige, har varit framgångsrikt och att kollektivavtalen har hanterat flera utmaningar de senaste 30 åren: Flexibla arbetstidsmodeller (mest på lokal nivå), nya pensionsavtal (för såväl arbetare som tjänstemän) och omställningsavtal (senast på kommunal sektor) nämns som exempel på det.
Samtidigt har Sverige, liksom flera andra nordiska länder, haft bättre BNP-tillväxt och snabbare reallöneökning än de flesta andra industriländer under de senaste 15 åren. En betydande del av detta tillskrivs den svenska modellen med parter som reglerare löner och arbetsvillkor via kollektivavtal.
”Acceptansen för strukturförändringar på arbetsmarknaden bygger på att det finns starka fackliga organisationer med omfattande lokal facklig närvaro (…) och ett generellt välfärdssystem som ger goda möjligheter till utbildning, ekonomisk trygghet mellan jobben samt kompetens och stöd för att hitta de jobb som skapas.”
Men modellen utmanas just nu från tre håll enligt analysen i rapporten:
• Den fackliga organisationsgraden sjunker, vilket på sikt hotar kollektivavtalstäckning och därmed balansen mellan avtal och lagstiftning. Risk för lagstadgade minimilöner och allmängiltigförklaring (normgivande avtal upphöjs till lag) om utvecklingen fortsätter.
• Förändringar i arbetslivet. Nya trender vad gäller ägarförhållanden, arbetsorganisation med mera. Högre utbildningsnivå medför delvis andra krav och förväntningar på facket och kollektivavtalen.
• EU:s inflytande ökar, inte minst genom den inre marknaden utvecklas. Arbetsrätten påverkas, internationella regelverk stör de nationella reglerna, exempelvis när det gäller de kollektivavtalade tjänstepensionerna.
TCO-rapporten förutspår en intensiv strid om vilken arbetsmarknads- och välfärdsmodell som bästa klarar global konkurrens, hög sysselsättning och ger uthållig tillväxt. För att försvara och utveckla den svenska modellen ”ställs stora krav på ett välgrundat och effektivt samhällspolitisk analys och påverkansarbete.”
Flera andra mål läggs fast i rapporten för hur partssystemet ska stärkas i Sverige, Europa och globalt – genom deltagande i Europafacket, Världsfacket, ILO, påverkan av WTO med mera.
För att hålla uppe organisationsgraden krävs att en positiv bild av facket sprids. Facklig skolinformation och utvecklat samarbete kring rekryteringen nämns.
Något måste också göras åt löneläget för TCO:s välutbildade och kvinnodominerade akademikergrupper, enligt rapporten och beskriver detta som en av utmaning för att vara relevant och behålla organisationsgraden: Staten bör vidta åtgärder för att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden och lagkravet på årliga lönekartläggningar bör återinföras heter det bland annat.
Lennart Frykskog
Red. sekr.
Work+46 (0)70 668 91 64
Skicka e-post
Skriv kommentar