Lisbeth Lindeborg
Populär adelsman, avgångne försvarsministern Karl Theodor zu Guttenberg. Hans adliga titel blev ett plus eftersom han egentligen inte behövde privilegierna som följde med hans politiska uppdrag. Foto: Michael Sohn/AP/SCANIPX
Tysk adel slår vakt om sin
position i samhällets topp
tyskland Vi tror att vi lever i ståndslösa samhällen, men personer av högre börd behandlas fortfarande bättre, skriver Lisbeth Lindeborg i en krönika. Den tyska adeln är minst av allt uträknad.
10 Maj 2011
Sedan 1980-talet ser vi de sociala orättvisorna öka i samtliga välfärdssamhällen. Allra mest växer klyftan mellan dem som har förmögenhet och dem som bara har sin inkomst – löntagarna.
I Storbritannien skrev den nyligen avlidne historikern Tony Judt om landets eländiga tillstånd, i USA kämpar Obama mot nedgången i den offentliga sektorn, i de skandinaviska länderna blir luckorna i de sociala näten allt större och i Tyskland är tillväxten på 3,6 procent under fjolåret ett hån mot de drygt sju miljoner vilka bara har “400- euro-jobben“ till förfogande.
Men trots allt är människor stilla. I Tyskland exempelvis råder en trött och snarast konservativ grundstämning. Man ser inte längre framåt utan bakåt. Som en motvikt till vår oroliga och tekniskt krävande omvärld tror man sig hitta en lösning i en traditionellt tillskuren samhällsuppfattning.
Då man demonstrerar är det mot atomkraft, mot höjda terminsavgifter och mot en teknikmässigt överdriven utbyggnad av järnvägsnätet (Stuttgart 21) och då man väljer en grön ministerpresident är detta ett uttryck för en värdekonservativ åskådning.
Inom ramen för detta spektrum ser vi också en vurm för en traditionell hierarkisk samhällsordning. I Tyskland stöds denna av en extra dos Untertanengeist – underdånighet visavi överheten. Det var en förklaring till den avgångne försvarsministern Karl Theodor zu Guttenbergs popularitet bland tyska väljare.
I stället för korrumperade politiker som behöver politiken för sitt levebröd och chaufför, tjänstebil och livvakt för sitt ego menar man att en person som inte behöver allt detta har större integritet och mer engagemang för en politisk uppgift. I det sammanhanget är en adlig titel ett plus. I Tyskland räknas 80 000 – 120 000 personer till adeln...
Men de flesta människor vet inte att folkligheten utåt bara är ett sken. Umgänget mellan människor av högre börd är präglat av ytterst slutna nätverk. Att gifta sig under sitt stånd anses som en blamage. Inom den tyska adeln gifter man sig med varandra – en regel som tronföljare i andra länder tycks stå över!
För tyska adelsbarn läggs grunden till detta redan i barndomen. Ett exempel är Adel auf Radel –initiativet, då ett hundratal adliga barn och ungdomar gör en längre cykeltur med övernattningar på olika slott varje sommar. Eftersom en stor del av adeln fortfarande besitter stora tillgångar har man råd att skicka sina barn till internat, till kurser i vett och etikett och till elituniversitet. Så banas väg till en position som diplomat.
Vi tror att vi lever i ståndslösa samhällen men det finns bevis för att personer av högre börd behandlas bättre i alla sammanhang. I Tyskland ingår adeln dessutom i det större sammanhang av 800 000 miljonärer vilka i lika hög grad håller ihop i olika nätverk, antingen de är företagare, bankirer eller arvtagare.
Vad utmärker då detta överskikt? Hur agerar de i olika sammanhang? Hur använder de sina tillgångar etc.? Svar på dessa frågor får vi i en ny bok, “Ganz Oben“ (Högst upp) som skrivits av ekonomen och journalisten Christian Rickens på Tysklands ledande Manager Magasin. Utmärkande för dem är att de anser sig vara bättre än andra, en övertygelse som man dock försöker dölja.
Likaså är man paniskt mån om att avgränsa sig från samhället i övrigt. Rickens avslöjar även att Karl Theodor zu Guttenbergs farfar behandlade sina anställda som livegna, en förmåga att exploatera andras arbetskraft som sonsonen gjort bruk av i sin beryktade plagierade doktorsavhandling.
Samma slutsatser som Rickens drar också Jutta (von) Ditfurth – en av grundarna till de Gröna. Som en av få adliga som avstått från sin titel skriver hon i den vänsterliberala tidningen “Freitag“ att en typisk adlig värdering är “social ignorans“.
I dag lever vi i samhällen där vi talar om jämställdhet för alla men där vissa i realiteten är mer jämlika än andra. Ytterst innebär det högsta fara för demokratin.
Skriv kommentar