Regeringschefen Angela Merkel vil tvinga bankerna att delta i euroländernas räddning. Foto: Michael Sohn/AP/SCANIPX

Uppsving för tysk ekonomi
skakas av orolig euro

tyskland Efter år med arbetslöshet, lönetak och nedskärningar i den sociala sektorn ljusnar det för tysk ekonomi igen. Men oro finns för att krisen i eurozonen ska återverka på Tyskland. Det skriver Lisbeth Lindeborg i en krönika.

3 Dec 2010

Meningen med införandet av euron var en valutaunion inte en transferunion där ekonomiskt starkare stater hjälper länder vilka levt över sina tillgångar och satt sig i skuld“. Det betonade förre tyske arbetsgivarchefen Hans-Olaf Henkel i en av tysk TV:s mest ansedda debattrundor nyligen.

Hade Henkel vetat att stabilitetskriterierna så fullständigt skulle åsidosättas hade han inte pläderat för införandet av euron, erkänner han  i dag. Såväl majoriteten av tyska folket som ett stort antal kända ekonomer och en majoritet av arbetsgivarna ville ha kvar den tyska marken, DM. Det kommer jag mycket väl ihåg.

Inte bara från TV-publiken får Henkel stormande applåder liksom förre socialdemokratiske finansministern Oskar Lafontaine, numera prominent företrädare för vänsterpartiet Die Linke. Även Lafontaine var emot införandet av euron, men, säger han i dag, vi ska inte glömma att de mest skyldiga till den nuvarande oron på finansmarknaden är kriminella spekulanter.

På de glittrande och julmatsdoftande julmarknaderna i städer och byar håller man också med Henkel och Lafontaine: “Det är inte meningen att vi tyska skattebetalare alltid ska ställa upp. Det är en skriande orättvisa; här har vi legat lågt med lönerna nu i flera år“, säger man och sväljer ned sina Kartoffelpuffar och brända mandlar med rykande hett Glühwein.

Trots oron för det skuldsatta södra Europa ser människor här glada ut. Ty de senaste veckornas ekonomiska uppsving är för dem som en  efterlängtad adventssaga. Efter flera år av etsande arbetslöshet, fastfruset lönetak och graverande nedskärningar i sociala sektorn, med finanskrisen som en negativ kulmen, har det tyska lokomotivet återfått något av sin forna dragkraft.

Så exempelvis noterar Frankfurter Allgemeine (1.12.10) att tillväxten under tredje kvartalet med 2,3 procent var den högsta i Euroområdet (högre än Finland) samtidigt med låg inflation och kraftigt sänkt arbetslöshet (6,7 procent). Antalet sysselsatta – 41 miljoner – är högre än någonsin; av dessa jobbar drygt fyra miljoner deltid, vilket är en sänkning på 9 procent sedan december 2009. Men många kvinnor vill ha deltid. Nu föreslår också arbetsgivarsidan höjda löner. Inom  handeln noteras redan en ökad efterfrågan.

Ty än är man inte oroad över de 7 procent som euron förlorade visavi dollarn under november. För den tyska exportindustrin är det snarare en fördel. Men vad gör man om Irland följs av ett Portugal som vill ha skydd under EU:s finansparaply? För att inte tala om skräckvisionen av ett hjälpsökande Spanien och Italien...

Det går inte, säger Henkel och hänvisar till Angela Merkels spontana reaktion på Greklandskrisen – uteslutning ur valutaunionen. Då fick hon medhåll av många ledande ekonomer. Med tanke på att de tyska bankerna lånat ut cirka 30 miljarder vardera till Irland och Portugal har man dock lagt det förslaget åt sidan. Men än är det inte för sent att förklara Grekland i konkurs, framhåller Henkel. Vi vet ju  att vi blev lurade.

På frågan om en återgång till DM, säger han, att det är uteslutet, men för att rädda det som räddas kan föreslår han två eurovalutor i EU, en starkare för Tyskland, Benelux och de nordiska länderna, kända för sin disciplin, och en svagare euro för södra Europa inklusive Frankrike. Det är länder som tidigare devalverade i förhållande till DM, säger han. Förslaget, som Henkel presenterar i sin senaste bok, stöter ännu på motstånd – men hur länge?

I EU strider nu Merkel för ett förslag som ska tvinga banker och andra privata intressen att också vara med och bära upp euro-Europas räddande paraply. På julmarknaderna får hon medhåll och man kan hoppas att hon i detta fall gör rätt för den beskrivning som amerikanska diplomater gett av henne – pragmatisk och oberörd av påhopp. Hellre Teflon-lady än Lucia! Det är en egenskap som behövs då nu EU:s stjärngossar med Barroso i spetsen tågar upp mot henne.