En raserad välfärdsstat är ett hot mot jämställdheten, anser Yvonne Hirdman. Foto: Anna Simonsson

Vad hotar jämställdheten, Yvonne Hirdman?

intervjuad Målet för jämställdhet är feminism. Det anser författaren och forskaren Yvonne Hirdman. Redan på 70-talet engagerade hon sig mot orättvisorna mellan män och kvinnor.

31 Jan 2011

Klassisk musik spelas ur högtalarna. Snö lägger sig som ett täcke över hustaken och smyckar fönsterkarmarna med sina kristaller. På en avskild sushirestaurang i Hammarby Sjöstad träffar jag genushistorikern och författaren Yvonne Hirdman.

För cirka fyrtio år sedan beslutade hon sig för att bli feminist och inte långt därefter började engagemanget i Grupp 8, en organisation som drev frågor om kvinnors rätt till heltidsanställning och sänkt arbetstid. Yvonne Hirdman var också med och startade Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning 1979.

Sedan dess har Yvonne Hirdman blivit professor och hunnit med att skriva ett flertal böcker om genus och arbetarrörelsen. Hennes senaste bok, Den röda grevinnan, är en biografi om moderns liv. För den belönades hon med Augustpriset 2010.

Men det var inte jämställdhet som först lockade Yvonne Hirdman, utan feminism. När begreppet jämställdhet lanserades betraktade hon det snarast med misstro och tyckte det tonade ner feminismens effekt. I dag är hon av en annan åsikt.

– Nu efteråt när jag tittar på jämställdhetspolitiken kan jag se att den betytt väldigt mycket.

– Lönegapet har minskat dramatiskt. Vi hade till exempel kvinnolöner inskrivna i avtalen fram till 1960. Utbyggnaden av daghem och föräldraförsäkringen har också ändrat på relationen mellan könen.

Vad är skillnaden mellan jämställdhet och feminism?
– Jämställdhet handlar om att skapa lika villkor, ansvar och möjligheter för män och kvinnor. Feminismen är ett slags ideologi, en dröm om ett samhälle där det inte finns orättvisor på grund av kön. Jämställdheten står för en politik. Man skulle kunna säga att målet för jämställdhet är feminism.

Nämn en fråga som du tycker är extra viktig för jämställdheten mellan män och kvinnor.
– Vi behöver problematisera maskuliniteten. Vad är den för något? Hur ska vi förstå den? Vilken roll spelar den, när det gäller till exempel löneförhandlingar, löneskillnader och dessa groteska chefslöner?
– Ta ett faktum som krig. Inte är det kvinnor som krigar i varje fall. Faktum är att män lärs att döda. Men varför? Vi har inga svar på det. Men vi borde ställa frågan tillsammans. Och inte bara låta kvinnor som är intresserade av genus sköta det. Det gäller att få män intresserade av problematiken, att förstå att det kan ge något.  

Är idealet ur jämställdhetssynpunkt att det finns lika många män som kvinnor i alla yrkeskategorier?
– I förlängningen av en lyckad jämställdhetspolitik ligger att alla gör exakt samma sak, men det är till viss del absurt.
– Man borde i stället fundera över hur det kommer sig att det som kvinnor gör värderas så lågt. Det är där problemen finns. Och vem ska ta hand om barnen och tvätta? Man kan inte bara utbilda bort någonting som man anser vara skitjobb. Jag tycker att man ska dela på ansvaret. Korta arbetsdagen och hjälpas åt hemma.

Vad tycker du om kvoterad föräldraförsäkring?
– Jag uppskattar den. Om man tycker att staten lägger sig i det privata är det ju bara att avstå från försäkringen. Det är inte straffbart att sköta sig själv. Man kan ha en hemmafru i stället om man vill.
– Det är bra att familjepaketet inte klumpat ihop kvinnor som bihang till en man, utan att man har två enskilda individer.

Sverige har på två år halkat ner från första till fjärde plats på World Economics Forums ranking över världens mest jämställda länder. Varför?
– Det är för att Jämställdhetsombudsmannen (JämO) har slagits ihop med tre andra ombudsmän, säger Yvonne Hirdman och syftar på hur Diskrimineringsombudsmannen (DO) bildades 2009 genom att Ombudsmannen mot etisk diskriminering, Handikappsombudsmannen, Ombudsmannen mot diskriminering av sexuell läggning och JämO slogs ihop.
– Samordningen försvagar jämställdhetspolitiken. Att en organisation, istället för fyra, tar hand om diskriminering av kvinnor, invandrare och homosexuella är fel. Man kan inte bunta ihop människor på det sättet, sätta en etikett på och kalla det för diskriminering. Det är att förvandla olika strukturella problem till en individuell problematik.  
– Tidigare gick jämställdhet ut på att bort hinder för kvinnor och män, så att de skulle kunna vara mer jämlika på arbetet och i hemmet. Det var något helt annat än att vara diskriminerad.  

Finns det andra hot mot jämställdheten?
– Att vi får ett sådan ekonomisk och politisk situation att välfärdsstaten börjar rasera. Anledningen till att Sverige haft en så pass lyckad jämställdhetspolitik är att vi haft en så bra ekonomisk utveckling. Om det går åt pipan där så är jämställdheten något som kan stryka på foten. Det tredje största hotet är miljön, eftersom det får politiska och ekonomiska konsekvenser.

Även på listan över länder med högst grundskolebetyg har vi halkat ner. Men flickor har i regel högre betyg än pojkar. Vad tror du det beror på?
– Det kan ligga i att flickor vill vara mer till lags. Det är ju en påtvingad kvinnlig egenskap, att rörelseutrymmet aldrig varit lika stort för flickor. Men det handlar också om att vilja bli något. Det märks bland annat på invandrarflickor. De har en oerhörd kraft i sig, att de vill komma någonstans.

Vad tror du om en ung kvinnas möjligheter till att göra karriär?
– De är obegränsade, om hon verkligen vill. Det är en stor skillnad mot hur det var när jag var ung. Därför att det i dag finns en medvetenhet om att det faktiskt finns en orättvisa.

Vad tycker du om att kvotera till högskoleutbildningar för att få jämnare könsfördelning?
– Man ska helst undvika det. För det kan ju bli så där att det slår över åt andra hållet. Som det blev på veterinärutbildningen i Uppsala. När man fick kvotera in killar som hade sämre betyg än flickor. Argumentet mot kvotering har varit att de bästa kommer redan in. Men när det gäller kvinnor kan vi se att de systematiskt hållits utanför.

Kommer män och kvinnor någonsin bli helt jämställda?
– Nej, jag tror inte det. Förut trodde man hela tiden att utvecklingen skulle gå uppåt. Jag tror inte det längre.