Alla kan säga ifrån mot rasismen, tycker Lisa Bjurwald. Foto: Natur & Kultur

Vad kan den vanliga medborgaren göra mot rasism, Lisa Bjurwald?

intervjuad Alla som tror på människors lika värde ska kunna samla sig mot rasismen. Att det skulle vara extremvänstern mot extremhögern är en felaktig bild, menar Lisa Bjurwald.

25 Mar 2011

Från förtryck av romer i Tjeckien till kampen mot rasistiskt gatuvåld i Storbritannien. Under nästan två års tid har Lisa Bjurwald rest runt i Europa och talat med främlingsfientliga partier och organisationer samt deras motståndare, forskare och journalister. Arbetet har resulterat i boken Europas Skam – Rasister på frammarsch som utkommer den 18 april.

I boken möter läsaren EU-parlamentariker och experter, men också helt vanliga människor som engagerat sig mot de främlingsfientliga tongångar som går genom vårt samhälle just nu. Och att säga ifrån mot rasism behöver inte heller vara speciellt svårt säger Lisa Bjurwald.

– Det första du kan göra som vanlig medborgare är att bli medveten om att rasismen finns och att du kan säga ifrån. Man måste kunna visa de som blir måltavlor för rasismen att man står upp för dem, de är också svenskar. Det är viktigt att markera att rasism och främlingsfientlighet inte är svenska värderingar. Vi lever i ett blandat samhälle och även om jag själv inte blir måltavla för rasism så är det viktigt att visa solidaritet med dem som lever runtomkring mig, de så kallade nya svenskarna.

Om man inte riktigt vågar gå ut och demonstrera, vad ska man göra då?

– Det behöver inte alls vara farligt med antirasistiska demonstrationer! Många har en bild av att det alltid sker våldsamma sammandrabbningar mellan rasister och motdemonstranter, men faktum är att det överallt i Europa anordnas fredliga aktioner. I Storbritannien och Tyskland kan man se mammor med barnvagn, katolska präster och gayaktivister tåga tillsammans mot rasismen. I Sverige genomför det antirasistiska nätverket SNAIV (Stoppa nazismen aktivt icke-våld) manifestationer där de står tysta och håller upp lappar med namn på personer som mördats av högerextremister i Sverige de senaste 20-30 åren.

Hon påpekar att det i Sverige ofta utmålas som att det är extremhögern mot extremvänstern. Men att vara mot rasism måste inte betyda att man sällar sig till extremvänstern, endast att man ställer sig emot de värderingar som rasistiska rörelser har.

– Människor med olika bakgrund och från olika politiska läger ska kunna samla sig mot dem som hotar demokratin med åsikter om att alla människor inte är lika värda.
Hon tycker att sättet som många delar in samhället i ”vi och dom” är farligt, både när det gäller ”dom” som i invandrarna och ”dom” som i rasisterna.

– Det är väldigt lätt att betrakta problemet med rasisterna som att de ligger väldigt långt ifrån en själv, att se på Sverigedemokraterna i riksdagen som en grupp och invandrare som en grupp. Men det här är någonting som rör hela Sverige.

Hur ska man hantera rasism på arbetsplatsen?

– Det diskuteras ofta hur man som journalist ska förhålla sig till partier som Sverigedemokraterna, men främlingsfientlighet är någonting man kan och bör ta upp på alla arbetsplatser. Det behöver inte alltid finnas akuta eller tydliga problem, men de kan ändå leda till att icke-etniska svenskar behandlas sämre än andra svenskar. Exempelvis vad gäller rekrytering, behandling av kunder och otrevliga, intoleranta tongångar i fikarummen. Det är aldrig fel att säga ifrån om man till exempel tycker att någon drar alla invandrare över en kam och inte skiljer på extrema islamister och vanliga muslimer. Då får man försöka samla mod och sätta ned foten.

Lisa Bjurwald menar att man ska försöka ta upp de här ämnena till diskussion på sin arbetsplats, så att man ser till att alla där faktiskt är medvetna om problemen som kan förekomma.

– Man bör förstås också uppmärksamma de här problemen redan i skolan. Det gick väldigt bra för Sverigedemokraterna i skolvalen nu i höstas och som lärare är det viktigt att man vågar prata med eleverna om just främlingsfientlighet och rasism – inte bara när någonting inträffar, utan i vardagen.
Lisa Bjurwald säger att precis som att det är viktigt med diskussioner och kanske till och med utbildningar om rasism på arbetsplatser, ska de naturligtvis också finnas i skolan. Undersökningar visar på att de ungdomar som har fått undervisning om rasism och främlingsfientlighet i skolan är mindre fördomsfulla än de som inte har fått det.

Vad ska man säga till sina barn om rasism?

– Man måste vara medveten om sina egna fördomar och hur de kan påverka barnen, men också hur deras omgivning påverkar dem. Det är viktigt att inte döma barnen för vad de säger och frågar, utan ta dem på allvar och diskutera de här sakerna. Oavsett om frågorna uppkommer efter att man har sett på tv-nyheterna eller efter att det har varit bråk i skolan, är det viktigt att försöka förklara bakomliggande faktorer för barnen. Vi måste minnas att det är en hel generation som växer upp i ett debattklimat som börjar påverkas av främlingsfientliga tendenser och att det kan komma att påverka dem.

Lisa Bjurwald

Ålder: 32 år.

Bor: Stockholm.

Just nu: Aktuell med boken Europas skam – Rasister på frammarsch (Utkommer den 18 april på Natur & Kultur förlag). Arbetar som ledarskribent för Dagens Nyheter.

Gjort: Hoppade som sextonåring av gymnasiet och började arbeta som journalist för Expressen. Har läst statsvetenskap i Uppsala och på Försvarshögskolan, inriktning krishantering. Skriver sedan 2006 för den antirasistiska tidskriften Expo. Utkom tillsammans med Maria Blomqvist 2009 med boken God dag kampsyster!