Kerstin Jacobsson vill se system som uppmuntrar oss att agera som medborgare.
Svenska samhällsmedborgare på Stockholms central. Foto: Gunnar Lundmark/SCANPIX
Välbesökt debatt om det allmänna.
det allmänna I Sverige har det allmänna sedan länge en stark ställning som gör att samhällsmedborgaren känner tilltro och trygghet till samhället. Men nu utsätts det allmänna för starka påfrestningar.
31 Okt 2011
Palmesalen i ABF-huset i Stockholm var fylld till sista plats när professorn i sociologi Kerstin Jacobsson debatterade studien, Känslan för det allmänna - medborgarnas relation till staten och varandra (Borea).
Tillsammans med sex andra författare har Jacobsson undersökt vad som håller ihop ett samhälle och gör att samhällsmedborgaren (ett ord som för övrigt inte finns på något annat språk) inte bara intresserar sig för individen och de närmaste. Utan som också gör att hon eller han ser samhället som ett kollektiv värt att bidra till, känna ansvar för och ställa krav på. Det som med ett ord kallas det allmänna.
I elva kapitel presenteras intressant läsning. En historisk tillbakablick förklarar det allmännas starka ställning i Sverige. Och visar hur det under de senaste decennierna utsatts för ett allt hårdare tryck. Till bakomliggande orsaker kan räknas alltifrån en förändrad arbetsmarknad, ökad arbetslöshet och svartarbete, till migrationsströmmar, ministerskandaler och ett förändrat medborgarmedvetande.
Utifrån 60 intervjuer avtäcker forskarna de större linjerna i vad man kallar ”det levda medborgarskapet”. Intervjuerna har främst gjorts med företagare, arbetare, nya svenskar, marginaliserade grupper och studenter.
Att medelklassen undantagits förklarade Jacobsson var ett medvetet val för att avgränsa projektet och lyfta fram grupper som ofta hamnar i skymundan av just ett medelklassperspektiv.
Efter debatten frågade TCO-tidningen Kerstin Jacobsson vilka de främsta hoten idag är mot det allmänna och samhällsmedborgaren?
– Unikt för Sverige är att staten värnat det allmänna och varit det allmännas representant. Att människor haft stort förtroende för staten. Sådant förändras när inte allmännyttig produktion eller ens statliga bolag längre är en själklarhet. När vinstkrav blir överordnat samhällsbehoven.
– Vi ser segregering och ojämlikheter som innebär ojämlika livschanser. Det gäller till exempel skolan och barns start i livet. Rätten till god kvalitet i skolgången och en bra start för alla.
Hur påverkar den höga arbetslösheten det allmänna och samhällsmedborgaren?
– Arbetet är viktigt för delaktigheten, människor upplever att de bidrar till samhället genom sitt arbete. Att hamna utanför arbetsmarknaden, eller inte ens få in en fot på den blir helt förödande. Man har inte känslan av att ingå, att vara en intressent i samhället utan man står vid sidan av.
Och ungdomsarbetslösheten som är än högre?
– I min epilog nämner jag ungdomar i segregerade förorter som kastar sten på bandbilar. Där har känslan för det allmänna helt fallerat. Sommarjobb till ungdomar är en god investering när det gäller framtida samhällsmedborgare.
Kerstin Jacobsson ser med oro på utvecklingen av socialförsäkringssystemen som nu är föremål för en stor utredning. Hon befarar att de går mot behovsprövning istället för att omfattas av universella lösningar.
– Jag vänder mig emot ett försäkringstänkande i trygghetssystemen, en urholkning av det sociala medborgarskapets utkrävbara rättigheter.
Kan du ge exempel?
– Behovsprövning utpekar vissa grupper och att vi ska ha en speciell politik för dem. Som i England där man identifierar ”single mothers”, ensamma mammor som stora bovar i dramat och så ska man hitta lösningar för dem.
För en fortsatt stark tilltro till det allmänna varnar Jacobson för en ”försäkringsmässighet” där vi tänker i riskgrupper och att vi ska betala.
Som a-kassan?
– Ja. Man måste våga värna det sociala medborgarskapet.
Ändå är hon positiv vad gäller det allmännas ställning idag.
– Ja, jag tycker det är märkvärdigt att människor trots de senaste decenniernas politiska beslut upplever sig som en del av ett samhälle, och att samhället är så levande. Man är inte bara individ eller familjemedlem eller arbetstagare. Man är samhällsmedborgare. Det lever i det allmänna och kollektiva medvetandet. Nu gäller det att reproducera det så att framtida generationer tänker och känner likadant.
Hur gör man det?
– Skolan är viktig. Och medierna är viktiga. Vi behöver höra andra berättelser om samhället, synliggöra den sammanhållning som ändå finns och allt som ändå fungerar. Vi behöver tilltalas som samhällsmedborgare. Inte bara som konsumeter, kunder och egennyttiga individer. Vi behöver bygga samhällssystem som inte bara uppmuntrar oss att vara egennyttiga kalkylerande individer.
Skriv kommentar