I Landet utanför visar Kristina Mattsson oss ett liv på väg ur tiden. Foto: Lars Laurén

Varför ska vi bry oss
om landsbygden?

kristina mattsson Kristina Mattsson lämnade staden för landet. Mötte övergivenhet vid granskogens rand men också samhällen som vägrade försvinna. Förvånades av att finna både bostads- och arbetskraftsbrist där ute i den stora tystnaden.

Skriv ut
Skicka till en vän
Dela med andra

Tipsa

23 Nov 2010

Höstkyla och trångt på pendeltåget. Annonsbilaga i Metro om Jokkmokksdagarna i Huddinge centrum. Skön livslunk och gott om parkeringsplatser utlovas. Inte i Huddinge, i Jokkmokk.

Dessa återkommande lockrop om lugn och ro från landsbygden känns desperata. De som flyttar därifrån berättar ju ofta om att de velat bort från just det dystra lugnet. Kanske är det för att desperationen är äkta. Landsbygden håller på att dö.

Det går fort nu, i hela världen. Sedan 2008 bor fler människor i städer än på landsbygden, ett historiskt globalt skifte.
I Kristina Mattssons uppmärksammade Landet utanför (Leopard förlag) vittnar bybor och experter om att på vissa håll har avfolkningen gått så långt att det inte längre är möjligt att vända utvecklingen.

En avfolkning i all tysthet. Det var länge sedan man hörde någon säga: Vi flytt int, med stolt trots. Centerpartiet slåss om samma storstadsväljare som alla andra.
Spelar det någon roll om landsbygden dör? Varför ska vi bry oss?

– Det spelar bara roll om vi bestämmer oss för det i vårt offentliga samtal, säger Kristina Mattsson.

– Men personligen tycker jag det vore oerhört sorgligt och det är också väldigt många som vill diskutera det här problemet sedan boken kom.
Det spelar roll, och inte bara utifrån sentimentala skäl, utan även som en valfrihetsfråga.

Hon berättar om Rigmor och Tore i Karlstad, ett par i 60-årsåldern. Han kom från Stockholm och hon från Skåne. När de skulle bilda familj och bestämma var de skulle bo så fastnade de för Karlstad, det var lagom stort, man kunde cykla till allting, det fanns olika jobba att välja på.

– Har inte det ett värde? Varför ska det inte längre gå att välja så som de gjorde på 70-talet?

Och vem vet vilka krav framtiden att ställa på hur och var vi bor. Den globala storstadskoncentrationen har ju till exempel både för- och nackdelar ur miljösynpunkt.

– Kommer det alltid att gå att flyga in tomater från andra sidan jordklotet?
Kanske blir landsbygden åter en värdefull resurs.
Hon har själv bott på landet men flyttade tillbaka. Nedfallet från Tjernobyl som var stort där hon bodde hade viss betydelse.
Hon kan sakna det enkla livet, att man bara går hem till folk och fikar.

Och hon vet att under den lugna ytan kokar myllrar det av liv.
Som främling kan man få intrycket att neutronbomben slagit ner men livet förs inne i husen och människorna är många gånger tätare med varandra än i stan.

Det som stannar kvar i minnet efter läsningen är också myllret av människor som läsaren möter där ute.
Grodan som fastnat i spisen hemma hos Gunilla i västerbottniska Högland. Det intensiva livet med alla människorna i hennes kök. Nazim i Filipstad. Alla optimistiska holländare och tyskar där ute. Eller stockholmarna som flyttat stan med sig till Åre.

Vilket var ditt starkaste möte?

– Den viktigaste personen i hela boken är Larz Danielsson i Ragunda. Hela idén kommer därifrån. Hela övergivenhetskänslan. Jag hörde honom i en TV-debatt där han inte fick tala till punkt. Där väcktes hela idén till boken.
Förutsättningarna är väldigt svåra i Ragunda. Klämkäcka tillrop om att starta företag räcker inte. Där har det gått för långt redan.

Vad förvånade dig?

– En massa saker. Jag blev till exempel förvånad över att det råder bostadsbrist på landsbygden, trots avfolkningen. Och väldigt förvånad över att det rådde arbetskraftsbrist. I jämtländska Gäddede till exempel har de fåtaliga företag som finns svårt att rekrytera.

– Det är alltid svårt att få tag i högutbildade utan för universitetsorterna. Och de som ändå får sökande kan sedan få svårt att hitta bostäder åt dem.

– Det kanske går att köpa ett gammalt hus. Men du får inte lån för att renovera det. Och får du trots allt låna så får du aldrig igen pengarna.

Vad bör politiken göra, vad kan den göra?

– Det behövs visionärt tänkande om vilket samhälle vi vill ha och att man tar klimatförändringarna och annat på allvar. Sluta med klämkäcka tillrop. Det är självklart viktigt med lokalt och regionalt engagemang men om den demografiska utvecklingen gått för långt så är det nästan omöjligt att vända trenden.

– Man trodde att datoriseringen skulle leda till decentralisering men det blev nästan tvärtom, att det ledde till centralisering. När en myndighet gör ett callcenter som ska svara på alla frågor så drar man samtidigt in ett lokalkontor här.
Hon tycker också att man kunde pröva att utlokalisera nystartade myndigheter vilket borde gå lättare än att flytta redan befintliga.

– Det blir alltid liv när man utlokaliserar i samband med kriser och folk som trivs i Stockholm tvingas flytta.
Det dilemmat skulle man slippa om man utlokaliserade dem från början.
Lars Laurén

TVå röster till om glesbygden:

Vi bad två debattörer, Anders Johnson och Göran Greider att kommentera den här artikeln.

"Tätt boende är klimatsmart"

De förändrade bosättningsmönstren beror i huvudsak på människors frivilliga val. Fler människor vill bo i större orter. Detta är dessutom bra för klimatet – tätt boende är klimatsmart.

Den som vill bo på långt från storstaden kan göra detta, om man skaffar sig en kompetens som det går att försörja sig på där. Många arbeten kan utföras bara det finns tillgång till Internet.

Kan man inte få en ställning, går det bra att starta eget. Stora delar av avfolkningsbygden kommer på grund av en åldrande befolkning att få stora rekryteringsproblem i äldreomsorgen. Många kan klara av att jobba där. Om människor inte vill bo i vissa delar av landet, är det knappast något som fordrar politiska ingrepp.

Anders Johnson
Författare och debattör, tidigare chefredaktör på DN.

"Varenda åkerlapp kommer att behövas"

Jag tror att Kristina Mattson är aldeles för pessimistisk när det gäller landsbygdens framtid. Avfolkningen av landet utanför är förmodligen bara en tillfällig svacka i utvecklingen.

År 2050 säger prognoserna att vår planet har nästan tio miljarder invånare. Då behövs mer plats. Redan nu råder brist på åkernark och matpriserna skenar.

Tänk på hur det såg ut i Norrland för 200 år sedan när det knappt fanns några människor alls och jämför med hur det kan komma att se ut om ytterligare 200 år. Då varenda kerlapp kommer att behövas.

Göran Greider

Författare och debattör, chefredaktör på Dalademokraten.