Sharan Burrow vid Världsfacket, IFS, kongress förra sommaren. Foto: Jacky Delorme

Världsfackets generalsekreterare
Sharan Burrow i blåsväder

världsfacket De nordiska facken rasar mot Världsfacket. Detta sedan generalsekreterare Sharan Burrow utan förvarning petat nordens fackliga representant ur ILO:s styrelse.

17 Jun 2011

– Beslutet är fullständigt oacceptabelt. Så skrev de nordiska facken i ett gemensamt brev den 4 juni till Sharan Burrow efter att hon utan förvarning och konsultationer i en snabb och sluten process plockat bort nordens ledamot, norska Trine Lise Sundnes från ILO:s högsta organ. Trine Lise Sundnes petades ner till en plats som ersättare.

Det är IFS som nominerar ledamöter till ILO:s styrelse. Arbetsgivarna utser sina ledamöter och regeringarna sina. Europa har tolv platser varav facket alltså har fyra. Norden har varit representerat ända sedan starten 1919 men i fortsättningen kommer alltså facket att sakna den representation som arbetsgivarna och regeringarna fått behålla.

I och med petningen av Trine Lise Sundnes förlorar det fackliga Europa även sin enda kvinnliga representant.
Sharan Burrow har i ett mycket ångerfyllt brev beklagat och närmast ursäktat sitt agerande och lovat att norden ska få tillbaka sin plats så fort det är möjligt.

De bakomliggande orsakerna är svåra att få grepp om. Vissa spekulerar i att Sharan fallit undan för det ryska fackets påtryckningar, andra skyller på Afrikas fackliga organisationer. En plats i ILO:s styrelse är prestigefylld och påtryckningar har säkert förekommit i alla möjliga riktningar.

– Vi är upprörda, kommenterar TCO:s internationella sekreterare Lars Bengtsson, nyss hemkommen från ILO:s arbetskonferens i Genève.

– De nordiska facken har 16 centralorganisationer och nio miljoner medlemmar och vi har haft plats i styrelsen sedan 1919.

Men kan man kräva att alltid få behålla en plats?

 – Det kan man självklart inte göra. Men Sharan Burrow använder själv agumentet att vissa av dem suttit sedan 1919 när hon skulle förklara varför det inte gick att flytta någon av de andra styrelserepresentanterna, säger Lars Bengtsson.

– Den nordiska länderna har också stått som modell för ILO:s strävanden och vi bidrar med mycket pengar till verksamheten.

I Nordens fackliga samorganisation, NFS,  kommer man nu att diskutera hur man samfällt ska agera vidare.

Lars Laurén
Reporter
Work+46 (0)70 672 52 59
Skicka e-post

Senaste Twitter-inlägg:
Laddar...