Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef, TCO Foto: Erling Forsman
Roger Mörtvik hämtar med båt för sommarsamtal om vad krisen gör med jobben. Foto: Erling Forsman
Växande polarisering utmaning
för facken
krissamtal Intressant och utvecklande för några. Tufft och osäkert för många. Krisen kommer att öka polariseringen på arbetsmarknaden. Det hävdar TCO:s samhällspolitiske chef Roger Mörtvik.
31 Jul 2009
Vad innebar 1990-talets ekonomiska kris för våra jobb? Och hur påverkas de i dag, när krisen återigen slår till?
Frågorna för mig iväg till en semesterledig Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO. Han möter vid Vettershaga söder om Norrtälje för båtfärd ut till sommarhuset på Löparö och, ska det visa sig, ett både slingrande och intressant samtal.
Att utvecklingen under 1990-talet hade stora effekter på arbetslivet är Roger Mörtvik övertygad om. Både de som förlorade jobbet och de som jobbar kvar påverkades.
– Tittar vi på arbetsmarknaden ser vi ett kvardröjande utanförskap. Utanförskap på grund av långtidsarbetslöshet och långtidssjukskrivning existerade knappt före 90-talet. Men då fick vi se en accelererande undanträngning av personer som inte uppfattas som tillräckligt produktiva.
Den hårdare bedömningen av vilka som bedömdes vara anställningsbara motsvarades på arbetsplatserna av en ökad upplevelse av stress därför att kraven ökade och bemanningen minskade.
– Det här tror jag framför allt ledde till en allt större otydlighet om vad som är det arbete som ska utföras, vad som är ett bra arbete och när arbetet är klart, säger Roger Mörtvik.
Han ser dock inte hela förklaringen till utvecklingen i 1990-talets ekonomiska kris. Två andra utvecklingstendenser påverkade också jobben starkt.
– Under 1990-talet hände flera saker parallellt: ekonomisk kris, en globalisering som skjuter fart och en stark teknologisk utveckling. De tre sakerna ledde tillsammans till dramatiska förändringar på arbetsplatserna.
Dagens världsomfattande ekonomiska kris kommer också att leda till förändringar, men kanske inte lika dramatiska eftersom vi inte står inför samma teknikskifte och globaliseringens effekter är inte lika starka i dag. Men på den senare punkten råder en viss osäkerhet. menar Roger Mörtvik.
– Globaliseringen har tagit fäste i en större del av ekonomin, så det är möjligt att globaliseringskraften fortfarande är lika stark.
Roger Mörtvik tror att dagens kris kommer att sätta igång skilda processer på olika delar av arbetsmarknaden. Utvecklingen är alltså inte entydig.
– På den offentliga sektorn kommer vi sannolikt att få se en ny våg av ökad press, ökad sjukfrånvaro, som beror på att kraven på de anställda kommer att öka mycket snabbare än resurserna. Det påskyndas av krisen som försämrar kommunernas och landstingens ekonomi.
På den privata sektorn blir utvecklingen mer polariserad, anser Roger Mörtvik.
– På vissa arbetsplatser kommer vi att få se att jobben blir bättre därför att det är nödvändigt för arbetsgivarna att utveckla jobben för att kunna rekrytera den bästa arbetskraften. Samtidigt kommer vi på andra ställen att få se fall av rovdrift på de anställda, med svaga fackföreningar och hård konkurrens om jobben.
Men huvudtendensen är tydlig. Det TCO i en färsk rapport kallar jakten på superarbetskraften kommer att fortsätta.
– Det är i växande grad ett internationellt fenomen, men framför allt ett nordiskt. I länder där vi konkurrera med hög kompetens och hög produktivitet för at kunna hålla lönerna uppe, blir baksidan en ökad aversion mot personer som inte håller måttet. Det här är en utveckling vi kommer att få se i fler länder, men Sverige ligger före, tror Roger Mörtvik.
TCO:s undersökningar visar att arbetsgivarnas värderingar och beteende har förändrats.
– Problem uppstår när arbetsgivaren bedömning av vad det innebär att satsa på jobbet avviker från den anställdes. Det tycks inte räcka med åtta timmar om dagen, 40 timmar i veckan. Att satsa på jobbet innebär i dag också att vara tillgänglig på fritiden, att du tar med dig jobbet hem, att hela tiden ställa upp utan att protestera.
Roger Mörtviks analys av utvecklingstendenserna föder en fråga: Håller vi på att få ett arbetsliv där bara eliten platsar?
– Jag tror vi får ett arbetsliv som grovt sett består av tre grupper. En grupp är de som platsar, är enormt flexibla, förändringsbara och lojala. En annan är de som gör sitt jobb, men får arbetsgivaren chansen byter man gärna till en högre kapacitet. Den tredje gruppen, den som vuxit, är de som arbetsgivaren inte vill ha, ens om han får betalt för det. Det är här vi har de absolut största problemen.
Men det är inte bara arbetsgivarna som står för utsorteringen.
– När arbetsplatsens krav ökar bidrar också de anställda själva till att tränga ut dem som inte håller måttet. För att de som blir kvar ska få en dräglig arbetssituation krävs att kamraterna är jävligt duktiga. Kunderna, arbetskamraterna och arbetsgivarna bidrar tillsammans till att höja ribban.
Om hans analys är korrekt kommer också spelplanen för fackföreningarna att förändras drastiskt.
– Det blir väldig problematiskt om arbetsmarknaden blir så polariserad som jag pekar på. En växande mängd individer kommer att uppleva att de utifrån sin professionalitet och utbildningnivå inte behöver ett kollektivt agerande för att stärka sin ställning.
– Samtidigt får en växande grupp en försämrad position och behöver mer av kollektiv handling.
Frestelsen att bara satsa på den ena gruppen blir stor, tror Roger Mörtvik.
– Nu står det i många fackförbund och väger. Man försöker göra både – och. Klarar man det inte kommer man att göra ett vägval och då riskerar man att välja de som är lättast att organisera.
– Vad som då kan hända är att vi får två typer av fackliga organisationer i Sverige. En mer traditionell för dem som upplever sig ha en svag ställning på arbetsmarknaden. En som går mer mot yrkesorganisation och mindre mot förhandling och påverkan av lagstiftningen.
Vad ska då fackföreningarna göra?
– Man måste försöka organisera även de välutbildade, professionella. Lyckas man där kommer man också att lyckas med de andra.
– Klarar man inte det kommer vi att få se en kraftigt sjunkande organisationsgrad. Det finns en kritisk punkt där det blir problematiskt utifrån frågan om legitimitet eftersom förhandlingsmodellen bygger på att man företräder merparten av alla på arbetsmarknaden, säger Roger Mörtvik.
Vårt samtal har kretsat mycket kring de problem och utmaningar som utvecklingen skapar. Men den ger också möjligheter, anser Roger Mörtvik.
– Den här typen av kriser skapar ökad oro och osäkerhet, som ger större behov av facklig verksamhet. Så krisen kan bli ett viktigt stöd för en facklig vitalisering – om man förmår hantera möjligheten rätt.
Erling Forsman
Chefredaktör
Work+46 (0)70 672 52 60
Skicka e-post
Skriv kommentar