Vid Jädraås norr om Gävle startar sex kilometer museijärnväg där både järnvägs- och bruksmiljön är bevarad.

Vik av från semesterrutten och
möt gårdagens arbetsliv

arbetets museum Utmed sommarvägarna finns ett unikt kulturarv bevarat. 1 400 arbetslivsmuseum visar upp Sveriges industrialisering och moderna historia. TCO-Tidningen tipsar om några som är väl värda en extra sväng under semestern.

11 Jul 2011

Till vår hjälp tar vi Torsten Nilsson, arbetslivsintendent på Arbetets museum i Norrköping. Han har besökt en stor del av de 1 400 arbetslivsmuseerna och attraheras av deras förmåga att levandegöra historien och det stora engagemang de skapar. 15 000 människor beräknas arbeta ideellt i museerna.
– Det är en väldigt häftig verksamhet. Det är ingen myndighet som har bestämt att det här är viktigt eller som finansierar museerna. De är ett resultat av människors eget initiativ, säger Torsten Nilsson.

I de stora skogarna på gränsen mellan Småland och Blekinge ligger till exempel Ebbamåla Bruk. Det är en mekanisk verkstad och gjuteri som i princip var bortglömd. Anna-Karin och Anders Randver hade köpt upp den gamla fabriken för att bygga om den till lager, men arbetet försenades av att det hela tiden kom förbi folk som ville berätta om tiden då bruket var igång.
Till slut gav Anna-Karin och Anders upp sina planer på ett lager. I stället restaurerades fabriken och ett upplevelsecenter byggdes upp. Nu kan man få guidade turer, prova på att jobba i gjuteriet och sova över i de gamla arbetarbostäderna som har byggts om till vandrarhem.

– 1900-talets historia ska berättas på de platser där det hände. Vi på de stora museerna kan inte berätta den. Experterna finns inte hos oss, de finns ute i landet, säger Torsten Nilsson, Arbetets museum, och berättar om Ebbamåla bruk.
– När man går in i fabriken är det precis som att gå in i en mekanisk verkstad från 1920-talet. Det luktar linolja, det dunkar från maskinerna och man känner fabrikens liv med alla sinnen. Det är högt i tak och vackert som i en kyrksal. Ljuset faller in genom fönstret och man ser damm i hörnen. Men det är inte museidamm, det är damm från pågående verksamhet.

Torsten delar sin vurm för gamla maskiner med många av dem som engagerat sig i arbetslivsmuseerna. Flera av dem rymmer båtar, ånglok, spårvagnar, flygplan eller andra fordon som tidigare använts i yrkestrafik.
I Bromma har föreningen Flygande Veteraner renoverat en DC 3:a, ett militärt och civilt transportflygplan. De kallar sin ögonsten för Daisy och turnerar med henne över hela Europa.

Liksom många andra av arbetslivsmuseernass föremål måste Daisy användas, smörjas och underhållas för att vara livskraftig.
– De har gjort ett makalöst arbete. Utanför Flygvapenmuseum i Linköping står en annan DC 3:a. Men det är ett dött museiföremål. Daisy har liv, hon vibrerar och har ett fantastiskt motorljud, berättar Torsten Nilsson.
Han berättar om en fest där föreningen hade dukat upp långbord i hangaren där Daisy står.
– Daisy stod i andra änden och tittade på oss. Det finns en sådan kärlek mellan föremål och människa. Det är när människa och föremål interagerar det blir roligt på museum.

Men arbetslivsmuseerna består inte bara av fabriker och fordon.
– Säg ett intresse och jag har ett museum åt dig, säger Torsten Nilsson skämtsamt.
I Fittja söder om Stockholm finns Hagalunds tvätterimuseum. Under 1900-talets första hälft låg det hundratals små familjetvätterier i området. Man åkte in till Stockholm med häst och vagn och hämtade upp smutstvätt som rengjordes i de många vattendrag och sjöar som finns i området.
– De berättar hur tvätterierna fungerade på ett väldigt handgripligt sätt. Efter ett besök där förstår man att tvätt är ett lika krävande arbete som gruvarbete. Speciellt om man kommer dit på vintern. Då kan man känna hur kylan kryper upp i armarna tills de domnar bort helt. Men även under sommaren kan känna hur tungt det är, säger Torsten Nilsson.

Han berättar att det som driver honom i hans arbete som arbetslivsintendent med ansvar för arbetslivsmuseum är mötet med alla eldsjälar runt om i landet och han tycker inte att det är ett problem att verksamheterna i många fall står och faller med eldsjälarna.
– Visst kommer många av de här museerna att försvinna så småningom. Men i så fall beror det på att de inte är tillräckligt intressanta längre och då är det inte så mycket vi kan göra åt det. Å andra sidan kommer det till nya museum varje år.