”Mer tid och bättre väder”, borde det stå på Miljöpartiets valaffischer enligt Carl Schlyter. Foto: Lennart Frykskog

”Visionen borde vara en
arbetslinje med gröna förtecken.”

carl schlyter EU-parlamentarikern Carl Schlyter, MP är kritisk till sitt eget parti och går så långt som att säga att partiet uppträdde populistiskt inför valet i höstas.

12 Apr 2011

Det var fel att förespråka tillväxt utan att problematisera frågorna om ekonomi och nya jobb, säger han.

Hur kommer Miljöpartiet att ställa sig till arbetsrätten? Vad väntar de unga utan jobb i en sammanhållen social- och arbetslöshetsförsäkring? Partiet samlas till kongress i slutet av maj i Karlstad, för att välja nya språkrör och diskutera arbetsmarknadspolitik.

Det rödgröna samarbetet är historia, men Miljöpartiet vill av allt att döma ha goda relationer med fackföreningsrörelsen – så länge det inte handlar om kärnkraft eller Förbifart Stockholm.  

TCO-tidningen har träffat en ledande miljöpartist som både tillhör de innersta kretsarna och bevakar utvecklingen på distans, Carl Schlyter.
Den som beger sig till hans rum i Europarlamentet i Strasbourg behöver inte fråga sig fram. Det räcker att ha öronen på skaft.

Den välbekanta stämman hörs på långt håll. Carl Schlyter lägger ut texten på engelska om tvättmedel och övergödning, om fosfathalter och substitut för olika kemikalier. Talar han i telefon? Efter en stund hörs allvarliga hummanden från en annan person innanför den öppna dörren.
Den gröne EU-parlamentarikern har besök av en tvättmedelslobbyist. Om några minuter ska Schlyter växla spår och ta emot reportern från Sverige. Under intervjun ska denne tämligen unge (43 år) men erfarne politiker växla spår flera gånger: från EU-kommissionens hot mot den fria lönebildningen till keynesiansk ekonomisk politik, från valet att inte kandidera som språkrör till oviljan att tala i klasstermer.

Med orden ”det är helt uteslutet” avvisar han EU-kommissionens ambition att medlemsstaterna ska kunna justera, det vill säga sänka, lönenivåer för stabilitetens skull. Han kallar denna plan ”panikåtgärder i efterhand” och betonar att modellen med fri lönebildning och kollektivavtal är stabiliserande i ordets verkliga mening.

Samhällsekonomin blir lidande av alltför låga löner, poängterar Carl Schlyter och det ligger nära till hands att fråga om han är keynesian.

– Nej, jag är en ekologisk ekonom.
Efter en stunds eftertanke får ögonen en särskild lyster:

- Men jag stödjer Keynes i det han sa om att hans barnbarn skulle få njuta frukterna genom kortare arbetstid och mer fritid. I det avseendet är jag keynesian.

Denne ekonom med gröna visioner uppehåller sig vid resursslöseriet, och säger att detta inte bara hotar planeten, utan är dessutom något djupt orättvist.

- Varför ska jag konsumera min fjortonde överrock när det är bättre att en frysande peruansk bonde konsumerar sin första? För mig gör en rock varken från eller till, för honom kan det innebära att han inte behöver frysa ihjäl.

Miljöpartiet pläderar för en sammanhållen arbetslöshets- och socialförsäkring. Ett argument är att unga arbetslösa inte ska förfördelas för att inte ha hunnit få fotfäste på arbetsmarknaden.

Carl Schlyter är också för medborgarlön. Men inte av Andre Gorz livslånga modell, där den skapande individen ska kunna flanera sig fram utan krav på motprestationer.

– Jag kallar det hellre inkomstgaranti och tänker mig ett stöd för individen medan hon eller han väntar på ett nytt jobb. Ett helt liv i sysslolöshet tror jag inte att någon vill ha.

När Miljöpartiet diskuterade den politiska plattformen inför valet 2009, fick inte Schlyter gensvar. Han vände sig mot att partiet förespråkade ekonomisk tillväxt – även om den var av det gröna slaget.

– Det är ren populism. Vi skulle ha sagt att vi ville ha grön omställning, men inte för tillväxtens skull utan för miljöns.
Arbetslinje, ja – men inte ekonomisk tillväxt till varje pris, är denne EU-parlamentarikers linje. Under intervjun ringer två, tre telefoner flera gånger. Schlyter låter sig inte avbrytas, utan börjar tala om hur människor är stressade. Arbetslösa är stressade för att inte vara efterfrågade, medan de med jobb ofta måste ställa upp på att jobba övertid.

En av denne politikers husgudar är John Stuart Mill, och då inte för dennes teori om kapitalismens osynliga hand. Schlyter citerar Mills utläggning om hur ekonomisk tillväxt ska leda till frihet och självförverkligande genom kultur för den enskilde individen.

– Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.
Som en ideologisk markering påpekar Carl Schlyter att hans rötter finns i den frihetliga, liberala vänstern. I likhet med liberaler som inte vill förändra ekonomiska maktförhållanden i grunden, vill han inte gärna ta ordet ”klass” i sin mun.

– Jag använder hellre begreppen ojämlikhet och orättvisor. Klass är så definierat till industrin.

Och han skulle vilja se den här formuleringen som Miljöpartiets paroll: ”Mer tid och, bättre väder.”

Är inte det populism?

– Nej, populism är att lova sådant som det inte finns täckning för.
Så om den visionäre miljöpartisten vore partiledare skulle vallöftena berikas med både tid och väder.

Som nytt manligt språkrör vill valberedningen se Gustav Fridolin, som gjort självkritik för de grönas linje om undantag från turordningsreglerna i las. Efter att ha funderat ett tag bestämde sig Schlyter för att inte kandidera:

– Dels är jag småbarnsförälder, dels fick jag förtroendet att företräda väljarna i Europaparlamentet. Det vore att svika dem att hoppa av. I vilket fall som helst bör språkrören sitta i riksdagen och det gör inte jag.

Apropå dagens start med tvättmedelslobbyisten, säger Carl Schlyter att han försöker hantera anhopningen av påtryckare genom att förvarna andra partier om vilka lobbyister som kurar i vassen. Han tar också själv fler och fler egna initiativ till egna studiebesök.

Nu har han avsatt en tredjedel av sina personalresurser till att anställa en ekologisk expert som ska hjälpa till med att hämta in kunskaper – detta för att inte vara i händerna på påtryckare.